Prisa nässprayens uppfinnare!

Kvällen närmar sig så sakteliga, och så även nästäppan. Ni vet hur det känns. För varje andetag får luften mindre och mindre plats att strömma upp i näsan. Det blir tätare och tätare. Men ändå märker man det inte förrän man upptäcker att man går och flämtar genom munnen.

Det är då jag går fram till vårt lilla medicinskåp och finner den lilla, men ack så användbara, vita flaskan med blå etikett: NÄSSPRAYEN! Två duschar i ena näsborren, två i den andra, vänta en liten stund och sen ANDAS!

Frid över livet och välbehag till alla.

När jag dör ska jag personligen leta rätt på nässprayens uppfinnare och varmt trycka hans/hennes hand och säga tack. Nån mer som hänger med?

Pojkar är blåa, flickor är rosa

Pojke - blir hysterisk i leksaksaffär för att bilarna sitter fast i kartongerna
Flicka - blir hysterisk i leksaksaffär för att dockorna sitter fast i kartongerna

Pojke - drar dockvagnen i lekparken som ett terrängfordon "Kan den rulla utför berget?!"
Flicka - drar dockvagnen i lekparken som en barnvagn "Nu sover min bebis!"

Pojke - står hänförd brevid en grannes moppe och gör motortrogna ljud i fem minuter
Flicka - springer förbi moppe utan att ens registrera den

Pojke - ser ut som om han kommit till himlen när moppen startar
Flicka - håller för öronen och börjar gråta när moppen startar

Pojke - ser varenda lastbil/motorcykel/buss inom en kilometers radie när vi åker bil/vagn
Flicka - sjunger sånger med mamma när vi åker bil/vagn

Pojke - ligger på golvet och drar en bil fram och tillbaka
Flicka - sitter på golvet och vaggar sin docka fram och tillbaka

Det bara är så!
Och tur är det.

Spännande utmaning

Jag har blivit utmanad av Pernilla (Mitt i livet-länken här brevid) på en väldigt annorlunda men rolig utmaning. Jag ska skriva om "När jag var liten…". Här är reglerna för utmaningen:

Fundera ut ett ämne som du vill att någon ska skriva om och/eller fotografera.
Välj ut cirka fem bloggare som du tror skulle vilja skriva om ämnet och tala om att de är utmanade.
Längst ned i inlägget klistrar du in listan över tidigare ämnen.
Du som blir utmanad får skriva så långt eller kort du vill om ämnet. Du kan skriva och/eller fotografera. Du får välja fem nya bloggare, men fler eller färre går också bra. Har du blivit utmanad flera gånger får du välja det ämne du tycker är roligast och skriva om det.

Mitt ämne är: "Just då var jag verkligen lycklig..."

Och de jag utmanar att skriva om "Just då var jag verkligen lycklig..." är:

Johanna (Höglunds Kinaresa)
Katrin (Ville och Saga-mamman)
Rebecca (Min saga)
Maria (en bekant jag hittat i bloggsfären www.vitez.blogg.se)

(Kan fler börja blogga så jag kan utmana fler nära vänner, tack. Och kan nån lära mig hur man gör länkar på en Mac? Jag kan inte!!)

Lista över tidigare ämnen:"Ett sommarminne""Första gången...""Mina drömmar…"När jag var liten"

Här kommer mitt bidrag:

När jag var liten var min värld fylld av bröder. Den ena vildare än den andra. Jag var en riktig flick-flicka med dockor, prinsesskronor, lila och rosa. Dessutom blyg och rädd för det mesta. Det passade ju liksom inte in med pojkmentaliteten... Men jag har en väldigt pedagogisk mor som insåg just det. Hon hittade på en liten melodisnutt som vi brukade sjunga vid tillfällen som blev sådär...väldigt grabbiga. Melodin kan ni ju inte få skriven här, men texten löd: "Livet är fullt av brorsor som sabbar allt man gör!"

Nu kanske detta låter väldigt deprimerande, men så är inte fallet. I och med denna lilla snutt som vi sjöng med glimten i ögat var det hon och jag mot resten, och jag fick bekräftelse på att den lilla flick-flickan jag var. Och minsann älskade jag mina bröder innerligt och hjärtligt och gör så än idag!

När jag sedan var nästan 10 år uppfylldes mina önskningar och det kom en liten syster! Och sen efter tre år en till! (Ja, vi är rätt många - 7 st faktiskt, varav 6 lever.) Ni kan ju ana min tillfredställelse. I många år var jag väl mer extra-mamma än syster, men allteftersom åren gått så har vi kommit varandra "närmare" i ålder. Och jag har två egna SYSTRAR som jag alltid älskat innerligt och hjärtligt.

Det är nåt visst med syskon. Det är en förunderligt härlig företeelse som kan ge en mycket glädje och kärlek!

Väntans tid är ÖVER!!!!

Haaaalleluja! Haaaaalleluja! (Ni hör väl att det är Händels Messias-kören som sjunger?!)

Daniel ÄR rätt man för jobbet. "It was a no-brainer to decide that you were the one for the job." Från och med den 1 sept är Daniel välkommen att börja jobba för dem. Hurra! Undrens tid är inte förbi.

Så vem vet, nu kanske vi vet var pengarna ska komma ifrån varje månad, under en tid längre än ett halvår i taget... Det känns som en så ovanlig tanke att jag knappt vågar tro på den än. Men Daniel säger att det är sant, så jag kan ju inte göra annat än att tro honom.

Halle-e-juuu-aaaa! (Det var slut-hallelujat).