Någon stor barnvän är du inte, men barnfobi lider du inte av. Du kan föra dig i dagismiljöer utan panikattacker och du kan umgås relativt avslappnat med barn. Men det är skönt när de går hem.
Ho, ho, ho, hi, hi, hi. Följande dom har jag fått på Allt om barns hemsida. Skönt att kunna röja undan mina tvivel över eventuell barnfobi. Och att jag kan gå in på ett dagis utan att börja hyperventilera. Känner att jag mycket tryggare kan ta mig an livet nu, när dessa sanningar är uppenbarade. ;)
tisdag 30 september 2008
Tid är relativt
Jag hade ingen kamera med mig så jag kan inte roa er med foton. Ni får helt enkelt stå ut med att läsa om hur kul jag hade. ;)
Först var det hur trevligt som helst att åka i bilen med mor, far, syster och svåger och prata i flera timmar. Det händer ju inte varje dag så att säga. Glass- och matstopp, lite mer prat och så var vi framme. Vet ni hur fort drygt fem timmar i en bil går - utan barn? Tar inte mer än ett par timmar. Skojar inte.
Sen tjejkväll med vänner jag inte träffat på flera år (känns det som), svägerska jag sist träffade för nån månad sen och en ny vän som jag inte träffat förrän nu. Prata, prata, prata, äta, skratta, prata, prata, prata. Vet nu hur fort drygt fyra timmar tar i en lägenhet med sovande barn? Tar inte mer än ett par timmar - tyvärr. Det finns så mycket mer att prata om.
Hem till vännen S för att sova. En av S:s gullige söner (mina döttrar får välja vem av dem de vill för framtida äktenskap. Det är nästan synd att man inte praktiserar arrangerade äktenskap längre...;)) hade så snällt lånat mig sitt rum, så lyxen kunde inte vara större. Sova själv, i ett rum med dörr, hur länge jag vill, UTAN att bli väckt av nåt barn. Vet ni hur fort drygt sju timmar tar i en säng - utan barn? Drygt sju ljuvliga timmar! Underbart.
Dagen efter gällde BOKMÄSSAN. Träffa mor, far och svägerska, sa hej och insåg sen att vi alla ville åt varsitt håll. Och oj, vad kul. Böcker i överflöd. Och spännande förlag, titlar och grejer. Hade lätt kunnat gå där i fler dar. Men vet ni hur lång tid fem timmar känns i armar som bär böcker? Fem lååååånga timmar. Huvudet hade däremot inte samma tidsuppfattning. Trots armarnas och huvudets kamp fick barnen några riktigt bra julklappar - och jag med...hi, hi, hi. (Och eftersom tid är relativt får jag mina julklappar redan nu.)
Hem till S för mat och prat, och sen vidare hem till kusin M och deras nya hus. Husesyn, prat och lite mat (nja, mer fika, men det rimmar inte lika snyggt på prat). Tiden existerade inte för oss förrän vi gäspade samtidigt och tittade på klockan. Oj, då.
Sova ännu en natt i ensamhet, upp till kyrkan och träffa ännu fler "gamla" vänner, vidare till Utby för prat och mat hemma hos systerns svärfamilj. Underbart god mat. Och sen en timme eller två i bilen och så var jag hemma igen. Svosch! sa det och helgen var över.
Så tiden går verkligen fort när man har roligt. Och roligast med helgen var givetvis att få träffa kära vänner. Stor lycka är att ha sådana vänner, där tiden ifrån varandra (även om den varit flera år) inte spelar någon roll.
Vem vet hur jag någonsin ska kunna anpassa mig till vardagen efter det här. En helt egen helg nu OCH en barnfri helg med mannen helgen före det. Oj, oj, oj.
Det är tur att man har sina tre telningar som snabbt tar ner en på jorden igen. ;)
"Mamma, vakna! Mamma!...MAMMA!"
Först var det hur trevligt som helst att åka i bilen med mor, far, syster och svåger och prata i flera timmar. Det händer ju inte varje dag så att säga. Glass- och matstopp, lite mer prat och så var vi framme. Vet ni hur fort drygt fem timmar i en bil går - utan barn? Tar inte mer än ett par timmar. Skojar inte.
Sen tjejkväll med vänner jag inte träffat på flera år (känns det som), svägerska jag sist träffade för nån månad sen och en ny vän som jag inte träffat förrän nu. Prata, prata, prata, äta, skratta, prata, prata, prata. Vet nu hur fort drygt fyra timmar tar i en lägenhet med sovande barn? Tar inte mer än ett par timmar - tyvärr. Det finns så mycket mer att prata om.
Hem till vännen S för att sova. En av S:s gullige söner (mina döttrar får välja vem av dem de vill för framtida äktenskap. Det är nästan synd att man inte praktiserar arrangerade äktenskap längre...;)) hade så snällt lånat mig sitt rum, så lyxen kunde inte vara större. Sova själv, i ett rum med dörr, hur länge jag vill, UTAN att bli väckt av nåt barn. Vet ni hur fort drygt sju timmar tar i en säng - utan barn? Drygt sju ljuvliga timmar! Underbart.
Dagen efter gällde BOKMÄSSAN. Träffa mor, far och svägerska, sa hej och insåg sen att vi alla ville åt varsitt håll. Och oj, vad kul. Böcker i överflöd. Och spännande förlag, titlar och grejer. Hade lätt kunnat gå där i fler dar. Men vet ni hur lång tid fem timmar känns i armar som bär böcker? Fem lååååånga timmar. Huvudet hade däremot inte samma tidsuppfattning. Trots armarnas och huvudets kamp fick barnen några riktigt bra julklappar - och jag med...hi, hi, hi. (Och eftersom tid är relativt får jag mina julklappar redan nu.)
Hem till S för mat och prat, och sen vidare hem till kusin M och deras nya hus. Husesyn, prat och lite mat (nja, mer fika, men det rimmar inte lika snyggt på prat). Tiden existerade inte för oss förrän vi gäspade samtidigt och tittade på klockan. Oj, då.
Sova ännu en natt i ensamhet, upp till kyrkan och träffa ännu fler "gamla" vänner, vidare till Utby för prat och mat hemma hos systerns svärfamilj. Underbart god mat. Och sen en timme eller två i bilen och så var jag hemma igen. Svosch! sa det och helgen var över.
Så tiden går verkligen fort när man har roligt. Och roligast med helgen var givetvis att få träffa kära vänner. Stor lycka är att ha sådana vänner, där tiden ifrån varandra (även om den varit flera år) inte spelar någon roll.
Vem vet hur jag någonsin ska kunna anpassa mig till vardagen efter det här. En helt egen helg nu OCH en barnfri helg med mannen helgen före det. Oj, oj, oj.
Det är tur att man har sina tre telningar som snabbt tar ner en på jorden igen. ;)
"Mamma, vakna! Mamma!...MAMMA!"
fredag 26 september 2008
Jipiiiiie!
Idag ska jag åka utan man och barn, men med mor, far, syster och dennas man, till Göteborg! Där ska jag sova hos min kära vän S som jag inte träffat på år och da'r. Och imorgon ska jag få gå på Bokmässan! Hurra!
Är man inte en bokläsare är det tråkvarning på lördagens aktivitet, men konsumerar man böcker som jag är det en LYCKA! Jag har velat åka i flera år, men det har aldrig liksom passat. För fyra dagar sen kom vi på att det faktiskt passade och nu ska jag åka. :) Ska bli såååå kul. Dessutom hinner jag träffa kusiner och deras barn (har inte träffat de senaste två, som snart är ett år var...) och andra vänner och bekanta. YES! säger jag bara.
Götet, here I come!
PS. Kolla in "Mors" kommentar i inlägget nedan. Hon är rätt rolig. Jag hade glömt bort det. Hi, hi, hi. Trodde aldrig att "etnisk utrensning" skulle kunna förekomma i ett humoristiskt sammanhang.
Är man inte en bokläsare är det tråkvarning på lördagens aktivitet, men konsumerar man böcker som jag är det en LYCKA! Jag har velat åka i flera år, men det har aldrig liksom passat. För fyra dagar sen kom vi på att det faktiskt passade och nu ska jag åka. :) Ska bli såååå kul. Dessutom hinner jag träffa kusiner och deras barn (har inte träffat de senaste två, som snart är ett år var...) och andra vänner och bekanta. YES! säger jag bara.
Götet, here I come!
PS. Kolla in "Mors" kommentar i inlägget nedan. Hon är rätt rolig. Jag hade glömt bort det. Hi, hi, hi. Trodde aldrig att "etnisk utrensning" skulle kunna förekomma i ett humoristiskt sammanhang.
onsdag 24 september 2008
Kommer den eviga frågan någonsin få svar?
TVÅ flickor bor i detta hus.
ALL rosa/röd tvätt är tvättad.
VAR finns makan?
tisdag 23 september 2008
måndag 22 september 2008
Lyxigt!
En hel helg hemma med mannen - utan barn! Det har aldrig hänt förr, men helgen som gick var det verklighet. Oh, ljuva verklighet!!! Lyxiga lyx!
Jag älskar mina barn djupt och innerligt, men det är sant som "alla" säger: Man behöver ett litet brejk ibland och bara få rå om varandra som par. Som en kompis uttryckte det: "Så att vi minns varför vi är gifta!" Hi, hi.
Och fy bubblans, vad trevlig det är. Och det blir ju inte sämre av att vi inledde helgen med en konsert med STEVIE WONDER i Globen. Han finns på riktigt och sjunger fortfarande som en ungdom. Helt otroligt. Och vilka musiker! Man kan blir lycklig för mindre. Så läckert, så kul.
Andra saker man kan göra utan bekymmer när barnen är borta:
Sova till 11, sätta på sig en jacka - gå ut och sen direkt stänga dörren (utan att gå tillbaka för att hämta nåns glömda mössa, flaska eller blöja), gå och shoppa hur länge man vill, spontant äta mat på en restaurang, komma hem och direkt (utan att borsta tänder, läsa saga, och natta nån) sätta på en film med HÖGT ljud fast det är kväll, prata utan att bli avbruten, gå en promenad NU (utan att planera in det mellan sovtider och hämtning). Helt enkelt göra det man känner för, när man känner för det.
Men trots allt det lyxiga så är den största lyxen ändå när det kommer tre lyckliga barn springades mot oss, med utsträckta armar, ropandes "MAMMA! PAPPA!" och kastar sig runt våra halsar. Det är då jag möter min mans blick, vi ler och vi känner oss rikast i världen.
Jag älskar mina barn djupt och innerligt, men det är sant som "alla" säger: Man behöver ett litet brejk ibland och bara få rå om varandra som par. Som en kompis uttryckte det: "Så att vi minns varför vi är gifta!" Hi, hi.
Och fy bubblans, vad trevlig det är. Och det blir ju inte sämre av att vi inledde helgen med en konsert med STEVIE WONDER i Globen. Han finns på riktigt och sjunger fortfarande som en ungdom. Helt otroligt. Och vilka musiker! Man kan blir lycklig för mindre. Så läckert, så kul.
Andra saker man kan göra utan bekymmer när barnen är borta:
Sova till 11, sätta på sig en jacka - gå ut och sen direkt stänga dörren (utan att gå tillbaka för att hämta nåns glömda mössa, flaska eller blöja), gå och shoppa hur länge man vill, spontant äta mat på en restaurang, komma hem och direkt (utan att borsta tänder, läsa saga, och natta nån) sätta på en film med HÖGT ljud fast det är kväll, prata utan att bli avbruten, gå en promenad NU (utan att planera in det mellan sovtider och hämtning). Helt enkelt göra det man känner för, när man känner för det.
Men trots allt det lyxiga så är den största lyxen ändå när det kommer tre lyckliga barn springades mot oss, med utsträckta armar, ropandes "MAMMA! PAPPA!" och kastar sig runt våra halsar. Det är då jag möter min mans blick, vi ler och vi känner oss rikast i världen.
tisdag 9 september 2008
Instruktionsbok sökes
Man flyttar in i ett nytt hus och möts av en, för oss, ny tvättmaskin. Det är inte alldeles lätt att förstå alla symboler och hur den funkar. Vad gör man? Jo, man kör lite trial-and-error och lyckas få det att funka hyfsat. Men för att förstå finliret ringer man företaget och får en instruktionsbok, alternativt letar efter en på företagets hemsida.
Man får ett nytt barn. Det är inte alldeles lätt att förstå alla symboler och hur det funkar. Vad gör man? Jo, man kör lite trial-and-error och lyckas få det att funka hyfsat. Men för att förstå finliret...ja, vad gör man då?
I morse vid 4.30-tiden när familjens älskliga 2 1/2-åring tyckte att man visst kunde gå upp, undrade jag desperat var den där instruktionsboken fanns. Nattvandrandet, eller rättare nattskriken, har nämligen tagit sig nya dimensioner den senaste tiden, och mamman har börjat tröttna - rejält.
Men inte finns det nån instruktionsbok för det! Nej då, det är bara att ta till alla mammors/pappors påtvingade favoritsysselsättning: GISSNINGSLEKEN - utan något facit.
Har han ont i öronen igen? Håller han på att bli förkyld? Håller han på att få feber? Har förkylningsastman börjat om igen? Har han sovit för mycket middag? Eller i B:s fall; har han sovit för lite middag? Är han hungrig? Är han törstig? Har han fått för lite stimulans under dagen? Har han fått för mycket stimulans under dagen? Eller är det bara så enkelt att han kände för att vakna och gjorde det?
Ja, inte vet jag.
Men B fick lära sig lite ur mammans egen instruktionsbok: Kl 4.30 får man antingen ligga i sin säng eller på en madrass bredvid mammas säng, för då är det natt och man/mamman ska sova. Punkt slut. Sen spelar det ingen roll om man slänger sig på golvet och försöker sig på en skrik-aria. Mamman vägrar ge med sig. Det vet jag utan instruktionsbok!
Man får ett nytt barn. Det är inte alldeles lätt att förstå alla symboler och hur det funkar. Vad gör man? Jo, man kör lite trial-and-error och lyckas få det att funka hyfsat. Men för att förstå finliret...ja, vad gör man då?
I morse vid 4.30-tiden när familjens älskliga 2 1/2-åring tyckte att man visst kunde gå upp, undrade jag desperat var den där instruktionsboken fanns. Nattvandrandet, eller rättare nattskriken, har nämligen tagit sig nya dimensioner den senaste tiden, och mamman har börjat tröttna - rejält.
Men inte finns det nån instruktionsbok för det! Nej då, det är bara att ta till alla mammors/pappors påtvingade favoritsysselsättning: GISSNINGSLEKEN - utan något facit.
Har han ont i öronen igen? Håller han på att bli förkyld? Håller han på att få feber? Har förkylningsastman börjat om igen? Har han sovit för mycket middag? Eller i B:s fall; har han sovit för lite middag? Är han hungrig? Är han törstig? Har han fått för lite stimulans under dagen? Har han fått för mycket stimulans under dagen? Eller är det bara så enkelt att han kände för att vakna och gjorde det?
Ja, inte vet jag.
Men B fick lära sig lite ur mammans egen instruktionsbok: Kl 4.30 får man antingen ligga i sin säng eller på en madrass bredvid mammas säng, för då är det natt och man/mamman ska sova. Punkt slut. Sen spelar det ingen roll om man slänger sig på golvet och försöker sig på en skrik-aria. Mamman vägrar ge med sig. Det vet jag utan instruktionsbok!
tisdag 2 september 2008
Ett luttrat barn?
Klockan är nästan midnatt och jag och O sitter i soffan. Vi försöker råda bot på hennes värkande, svidande öga(!). Vi har spolat med vatten och även med natriumklorid som vi råkade ha hemma. Har väl hjälpt liiiite, men hon skriker av och till... Min kunskap om ögon är begränsad, dock vet jag att det ska gå att stänga ögat utan att det svider, och att ögonvitan ska vara, just det, vit. Lösningen för en trött mammas hjärna är då att ringa sjukvårdsupplysningen. Jag plockar upp telefonen samtidigt som jag får höra ett muttrande från Olivia:
- Äsch, de säger bara att man ska vänta i några dagar och om det inte gått över sen får man ringa tillbaka!
Ja, jag skrattade gott, trots den sena timmen och min trötta hjärna.
- Äsch, de säger bara att man ska vänta i några dagar och om det inte gått över sen får man ringa tillbaka!
Ja, jag skrattade gott, trots den sena timmen och min trötta hjärna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)