Vill bara säga...

...att blommorna lever fortfarande i högsta välmåga!!!
Heja mej!

PS. Daniel har kommit hem och upplyst mig om att det är hortensior.

Det är vår i luften...

Saker jag gjort idag och är extra stolt över (bara för att jag annars med glädje skulle ha överlåtit dem till Daniel, som är bortrest denna vecka - trots att ingen är sjuk!)

- Fixat till den gamla cykeln vi fick av grannen förra året till Olivia. Det innebar låna cykelpump (nån som har en idé hur man kommer ihåg att köpe en egen??), komma på att man kan använda låsolja på skruvarna som håller fast sadeln, skruva loss sadeln och sänka den. Voilà! En fungerande, tillräckligt stor cykel till största tjejen. Stor tillfredställelse för henne. Jag har visst glömt hur pinsamt det är att cykla på en för liten cykel...

- Fixat till den mindre cykeln för att kunna lära den mindre tjejen att balansera utan stödhjul. Hon har förut varit så skrajsen över att hålla balansen på cykeln att det varit stört omöjligt att få henna att ens pröva. Men idag skulle det ske. Med numera van hand pumpade jag med grannes superavancerade pump, sprutade låsolja på muttern som höll fast sadeln, lyckades få den att röra sig åt sidorna, men inte en millimeter uppåt eller neråt! Mer olja, mer ont i händerna, men sadeln satt fast! Som tur var har vi flera snälla - och starka - grannar som enkelt flyttade sadeln till rätt höjd.

- Sedan sprungit varv efter varv i lekparken, hållandes i pinnen som vi satt fast för att hjälpa henne hålla balansen. Imorgon åker joggindojjorna och träningskläderna på så kan vi kombinera det hela med lite träning.

Nästa sak jag ska räkna upp är jag övermåttan stolt över:

- Vattnat och lyckats hålla de superfina blommorna vi köpte till mäklarfotograferingen vid LIV!!! Jag lovar, de lever fortfarande OCH blommar. Daniel kommer bli så stolt över mig. Det är vanligen hans pyssel. (Min motivation är att jag tycker det känns så nedrans onödigt att lägga ut lika mycket pengar igen på nya blommor om 1 1/2 vecka när det är visning. Inte så ädelt kanske, men väl fungerande.)
Om jag var så pass insatt att jag visste vad de hette skulle ni förstå att det är blommor som DRICKER vatten. Jag är fascinerad hur mycket de slurpar i sig. Men skam den som ger sig. Jag får återkomma om min plan att hålla dem vid liv fungerar.

- För sjuttiofjärde gången på en dryg vecka pratat med bilverkstaden om det mystiska kylarvattnet som bara försvinner! De hade bilen förra veckan, lagade en läckage som till och med jag såg. men tydligen fanns det nåt kvar, för jag har behövt hälla i litervis med vatten. Så till slut fick jag äntligen tag i killen som sa att det var en slang till topplocket som läcker. "Jag har ingen sån inne så jag måste behålla bilen till imorgon." -Jaha, och hur ska jag nu kunna skjutsa O till sin älskade dans som absolut inte går att missa, köra barn åt två håll imorgon bitti, plocka upp ett barn vid 10-tiden ute i Tyresta för att köra till tandläkaren och sen tillbaka till Tyresta, sen hämta två barn vid 1400-tiden och vara tillbaka i Tyresta kl 1600 på Primäraktivitet? Svara mig på det du?
Lösningen: Vi lånar grannens bil till dansen idag och tar ledigt imorgon! Vi övar på cykling, njuter av solen och lekparken och cyklar till tandläkaren och köper glass.
Sen får vi se när bilen är klar (och vad det kostar...) och klara resten ändå.
Ja, jag är helt beroende av en bil i mitt liv som det ser ut just nu!
Ja, jag vill ha massa pengar från husförsäljningen så att vi kan köpa en NY(are) bil!!

Men med sol, värme, underbara grannar till hjälp och prat, glada barn och lite händighet så är livet bra gott!

Nu är det på riktigt!

(Lite passande att detta är inlägg nr 60, känns jämnt och fint. För nu ska jag berätta en nyhet.)

VI SKA FLYTTA!

Och det betyder att vi ska sälja vårt lilla gulliga, älskliga hus...
Så nu är det bara att komma på visning 4 eller 7 maj och buda för allt vad tygen håller! En massa pengar vill vi ha!

Vart vi ska flytta? Till ett större radhus med fem, jag upprepar: FEM sovrum! Vi kommer att ha ett rum till övers! Det har aldrig hänt. OCH två toaletter. Det är sånt som kan göra en flerbarnsfamilj lycklig.

Känns jättespännande, nu när jag accepterat att vi ska sälja vårt lilla hus. Ja, jag älskar det. Men Daniel lovar att man kan göra nästa hus lika fint. Så det ska nog gå bra.

Men som sagt kom och bjud och trissa upp budgivningen riktigt mycket. ;)

Finns såna här dagar - på riktigt?

Efter den vardagliga lämning på för/skola kom jag hem med B. Redan när jag kom innanför dörren kändes det som...ja, vad var det? Sakta gick jag in i köket för att försöka komma på det. Efter en liten stund spred sig insikten från de inre delarna av ryggraden och ut i hela kroppen, för att till slut nå hjärnans förstånd: Det fanns ingen hög med en massa måsten som var tvunget att tas om hand!

Inte ett endaste litet ynka dåligt samvete ligger och skräpar i något hörn. Tro mig, jag gick ett varv för att försäkra mig om att det verkligen inte låg nåt under nån gardin eller så. Men nej, det var TOMT! VA'?!?! Vad gör man då? En liten sekund kände jag mig nästan vilse, tittade över till micron där posthögen brukar ligga, men nej, den var fixad också. Nu började det nästan gunga lite runt hjärtat, av möjligheterna som plötsligt kanske skulle infinna sig. Möjligheter att göra det jag själv VILLE göra och inte var TVUNGEN att göra pga den ena eller andra tidspressen. Det var liksom bara vad-jag-själv-valde-saker kvar!

Så jag valde av egen fri vilja, och inte av tvång pga av dåligt samvete, att träna! B och jag har nu tränat både mage, rygg och armar framför TV:n. (Mina armhävningar var snyggare, men absolut inte gulligare!) Medan B tittade på sin favvo-film duschade jag - länge, plockade ögonbryna - noga, sminkade mig, fixade med kläderna - slet inte bara fram det som råkade ligga överst, myste med B i soffan. Vi gosade fram lite lunch till oss båda och hade en riktigt trivsam stund vid bordet. Sen la jag honom att sova middag och nu sitter jag här! FATTAR NI?! Helt galet underbart. Jag rekommenderar det till alla.

Så mitt största problem är, just NU i denna stund, om jag ska skriva lite till, förbereda ett HF-möte (som inte är förrän i morgon), sova middag, surfa lite eller läsa en bok. Hmmm. Ja, vilka bekymmer jag har.

Vad det än blir så ska jag NJUUUUUTA av denna känsla. För den är sannerligen inte vanlig.

(Och så frågar människor mig om jag inte tröttnar på att "bara" vara hemma? Vem skulle inte vilja byta - just idag i alla fall.)