torsdag 20 mars 2008

Glad påsk!

Idag var det dags. Tjejerna hade laddat i två dagar och pysslat påskkort så det stod härliga till. En varsin vän hade bjudits med. Mammas gamla läppstift fanns fortfarande kvar och en kajalpenna lika så. Kinder och fräknar. Sjalett var det värre med eftersom mamma aldrig kommer ihåg att köpa nåt som ens liiiiknar en sjalett. Men efter lite övertalning (mycket pedagogisk sådan, om mamman får säga det själv) dög plötsligt de tunna sjalarna. Korgarna packades. En hysteriskt rädd lillebror (som inte alls fattade varför denna utspökning var nödvändig) lämnades i hallen hos mamma, och sen var det dags att gå och önska "glad påsk", dvs GODISJAKT. (För erkänn, vem går som påskkärring för att bara önska glad påsk? Ingen jag känner i alla fall...)

Och jakten skulle ha gjort vilken storviltsjägare som helst grön av avund. Efter att ha knackat på alla husen runt vår lekpark kom de tillbaka med korgarna fulla och TUNGA. Mycket belåtna små kärringar. Den fyndigaste grannen var han utan godis som gav dem en varsin STOOOR morot.

Och i all denna kärring-yra förtjänar Olivia ett särskilt omnämnande: Stoiskt hedrade hon sitt självpåtagna godisförbud, trots en hel korg full med godis! Hon åt bara chipsen och gav sen resten till Benjamin. Det, mina vänner, kallar jag karaktär!

Ännu en lyckad skärtorsdag som förgyllt mammans och grannarnas vardag. De är ju så söta att det faktiskt riktigt kniper i hjärtat! Måtte de alltid få vara lyckliga små kärringar!



PS. För övrigt kan jag meddela att Det nu har hänt: Daniel har varit bortrest denna vecka och INGEN, jag upprepar, INGEN, har varit sjuk!! Och nu är han hemma om ca fyra timmar så jag vågar ta ut segern i förskott. Otroligt lyckligt.

söndag 2 mars 2008

Lyckan med en TV-fri eftermiddag

Jag minns det som igår; känslan av den oändligt långa söndagseftermiddagen efter tidiga möten i kyrkan. Vissa flög förbi som gaseller - när man gjorde nåt kul med familjen, andra segade sig fram som sniglar i motvind - när fantasin tröt.

Här hemma idag var allt upplagt för en snigel-eftermiddag. Tjejerna rusade in genom dörren och sa nästan samtidigt: "Får vi se på film? Men ingen söndagsfilm, de är såååååå TRÅKIGA!!!" Jaha, där var den söndagsfriden, tänkte jag. Dock tänkte jag inte ge mig: Söndagsfilm (alltså filmer med något sorts extra gott budskap) eller ingen film alls! Vilket gnällteknik de än tänkte pröva. Så det så.

Visst både gnälldes och protesterades det. Men efter en förvånansvärt kort tid satt en O uppe i "pysselrummet" (dvs ett skrivbord inne i klädkammaren) pysslandes ett tackkort till en kompis, en M tittandes på "David och Goliat" (definitivt en söndagsfilm) och en B förnöjsamt strosa omkring och leka. Whaow!

En stund senare var filmen slut ("Den var jättebra, mamma!" HA!) och Matilda satte igång hela sin fantasi.

Ett, tu, tre var alla tre utklädda till jägare med både pilkoger (plastleksak man pillar in plastiga former i eller mammas stövel, fastsatta med bandage), pilar med eller utan laser (plastgalgar) och pilbågar (trägalgar). Sen jagade de svarta monsterfåglar och dinosaurier som mamman såg genom fönstret. "Men det som är så bra mamma, är att man kan skjuta genom fönstret, utan att det går sönder!!"

Tuffa som attan var de och saknade "bara en Robin Hood-hatt, men det gör inget". Med stencoola jägarminer patrullerade de runt inne i huset för att försäkra sig om att inga odjur kom in.

En och annan älg sköts visst också. Den åt vi för övrigt till middag (fläskfilé), tillsammans med vild-potatisar och vild-morötter som växt ute på vår gård (inhandlade på ICA), mycket grönsaker var också bra att äta "för man måste ha mycket vitaminer när man är jägare. Och man måste äta mycket när man har jobbat så hårt."

Och så säger de att barn inte kan leka längre!

M fullt utrustad!

Sötnosen med pilbåge nerstoppad i tröjan (och ja, sviterna efter vattkoppor!)

Pilbågsteknik diskuteras och prövas. Detta är blodigt allvar!