Jultomtar i oktober...

Jag är skeptisk, MYCKET skeptisk. Till vad? Att tomtar i oktober ska få oss att vilja börja pynta inför julen redan nu.

Jag har egentligen redan sett det, men inte hunnit ägna det någon större tanke. Anledningen till att det skett just idag tror jag är för att min hjärna desperat letar efter nåt annat att tänka på än feber, snor, hosta, slem, kräks, onda öron och trånga luftrör. Ja, barnen har varit sjuka i en dryg vecka och jag har inget annat gjort än varit hemma och tagit hand om sånt.

Men idag var alla tre tillräckligt friska för att vi skulle våga oss ut på en liten promenad till ÖB och köpa sköljmedel! Dagens höjdpunkt och utflykt. (Man får andra prioriteringar efter en vecka inomhus.)

När vi med en utslagen B i vagnen, en slem-och astmahostande M och en relativt okej O (att hon inte hör nåt pga av all vätska i öronen märks ju inte så mycket) kliver in på ÖB ser vi dem: TOMTARNA! Trots M's hosta som ekar i gångarna smyger sig en lätt olust känsla över mig, och då inte över hostan för den ger sig ju snart, utan över tomtarna. Det är FEL med tomtar i oktober. Det bara är så och går inte att förneka.

Visst förstår jag att affärerna ser en vinst i att börja redan nu och på så sätt kränga några fler tomteluveklädda stenar med ludd på och lite massproducerade tomtar à la Coca Cola till stackars värnlösa konsumenter som inte förstår bättre. Och visst har jag börjat tänka på julen själv så smått i form av julklappar. Men vem har i ärlighetens namn börjat fundera på vad som finns i julpyntslådan? Julklappar - ja, pynt - nej!

Jag är absolut inte motståndare till julpynt. Tvärtom! Vad vore en julmånad utan pynt? Inget alls. Men snälla låt oss få njuta av jul och pynt när första advent närmar sig, och inte i oktober. Det blir bara fel!

Och nej, argumentet för att det skulle kunna göra höstrusket lite mer uthärdligt är bara bluff. Tomtar i oktober bidrar bara till olustkänslor.

Däremot stora, gula lövhögar att få springa igenom med sina barn - det bidrar till att höstrusket känns riktigt mysigt! (Fast de samtidigt högt och ljudligt sjöng "Midnatt råder"...;))

Betraktelser gjorda i Paris

Saker som är bättre en weekend i Paris än en weekend i Stockholm
Baugetter - smakar godast i Frankrike
Varma soldagar - man behöver inte ens jacka!
Nattsömn - man får sova ostört och så länge man vill
Händer - man får hålla den man älskar mest i handen heeela tiden
Montmartre - finns inte ens i Stockholm
Lugna promenader - när går man en lugn promenad bara för lugnets skull hemma?
Franska - pratas inte så ofta i min närhet hemma
Restauranger - man får äta på restaurang fler ggr än man får på ett helt år hemma
Tunnelbanesystemet - oslagbart bra och enkelt och typ dygnet runt
Inga tider att passa - man får göra det man vill när man vill
Lustiga situationer - uppstår gärna när en fransman som påstår sig kunna engelska ska förklara något och man inser att han inte fattat ett smack vad man frågat om
Fransktalande äkta man - underlättar nåt vansinnigt i detta land
Långa samtal - man får prata och diskutera saker utan att bli avbruten
Minnen - som skapas och som minns
Seine - rekommenderas promeneras vid, stanna när man vill och gå vidare när man vill
Gamla vänner - kan dyka upp helt oväntat, men ack så trevligt
Guldgula höstlöv - en ytterst viktig komponent på min födelsedag som även finns i Paris

Saker som är mindre bra en weekend i Paris
Inga tider att passa - efter en hel helg med denna filosofi blir det ett hårt uppvaknande när man missar flyget hem...

Saker som är bäst med Stockholm
Snälla släktingar - som hjälper till med barnvakteri, även om det blir tolv timmar längre än man tänkt
VÅRA BARN - det finns ju trots allt inget bättre än små barnarmar runt halsen och en liten röst i örat som viskar: "Jag älskar dig!"

Barnslig lycka

I fredags hade min älskling ordnat en ÖVERRASKNINGSFEST för MIG! Jag inträder på söndag nämligen i den högaktningsvärda skaran av 30-åringar. (Och ska sanningen fram så önskade jag mig en överraskningfest - fast man egentligen inte kan önska sig en sådan. Det går ju emot hela syftet med överraskning.)

Men hur det nu var så lyckades Daniel med konststycket att TOTALT lura mig (vilket aldrig hänt under alla de år vi känt varandra, för han har alltid varit värdelös på att ljuga). Jag hade till och med gått och hyrt en DVD som vi skulle titta på, eftersom vi "råkade" vara barnfria sånär som på Benjamin. När allt var färdigt för att börja titta på filmen knackar det på dörren och ett helt gäng börjar sjunga för mig. Och sen kom det ännu fler och några till. LYCKA!

Alla borde få en överraskningsfest då och då. Men mår bra av det helt enkelt. Jag blev sådär lycklig som man blev när man var liten och fyllde år, sådär så det spritter i hela kroppen och man får och ska suga i sig all uppmärksamhet och kärlek. UNDERBART!

När jag sen fick min present av Daniel kom det nästan en liten tår i ögat. För sådär allra längst inne har jag närt en dröm om att åka med honom till Paris som 30-års present, men samtidigt ännu en gång insett att den ekonomiska verkligheten inte alltid följer ens drömmar (läs Daniel hade inget jobb på sex månader)...
"Men en natt på landet utan barn skulle göra mig själaglad", har jag tänkt lite mer realistiskt. Men så fick jag öppna ett guldpaket där det låg två pass, två flygbiljetter till Paris och en hotellbokning!!!!

Fattar ni, jag behöver inte ens ta med mig lakan till ett vandrarhem!!! Jag ska få sova i en hotellsäng med min man brevid mig, utan barn OCH få äta hotellfrukost! Dessutom i två nätter! Lycka i hela kroppen, säger jag bara. Överlyxigt lyxigt. Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant, men imorgon måste jag börja packa. För i övermorgon åker jag och min fransktalande man till Paris. Han kan prata franska med alla och jag kan gå brevid och bli än mer imponerad av min man. Tänk så bra.

Måste kanske damma av skolfranskan långt därinne i hjärnans mörka skrymslen. Hur var det nu?..."Je m'apelle Helena. Bonjour. Je parle francais (hur gör man lilla knorren på c:et??) un peu". Eller kanske ännu hellre: "Je ne parle pas francais". Hi, hi. Allt för att Daniel ska få briljera inför sin fru med sina språkkunskaper hela helgen (han hävdar med bestämdhet att han inte kan så bra längre, men det tror jag inte ett smack på!)

Så fler baugetter och lyxhelger till småbarnsföräldrar! Och fler överraskningsfester till alla!

PS. TACK alla ni som kom och skickade hälsningar på olika sätt. Ni har verkligen gjort mig lycklig.

PS igen. Det är ingen som har nån miljon eller två att ge oss till ett sött litet hus vi varit på visning för. Utan att överdriva tror jag att lyckan i min kropp skulle bli ännu större då. ;) Det är inget stort och märkvärdigt hus, det råkar bara ligga i Stockholm och därför jättedyrt. Men ack så fint och alldeles perfekt för vår lilla familj. Å andra sidan kan ju inte alla ens drömmar slå in samtidigt. Då skulle man ju inte ha några kvar! Så jag åker glad och lycklig till Frankrike istället.