torsdag 22 november 2007

tisdag 13 november 2007

Lycka är...

...att få vakna till en snövit värld

...att få leka med sin lillkille och ha varsin burk på huvudet, tappa dem, och se/höra honom skratta så att han trillar omkull

...att få mysa med sin mindre tjej sådär som bara hon kan

...att få sitta med sin stora tjej i famnen och känna hur hon somnar lugnt

...att få vara en hemma-mamma

...att mannen har ett jobb han tycker om


Jag är lycklig jag.

torsdag 8 november 2007

Dagens konstaterande

Det ÄR mycket roligare att äta mörk choklad till lunch än nåt sånt där ordentligt!

Fast kanske inte senare när blodsockret ropar nere från fotknölarna och kräver att få komma upp... Men just där och då är det rent ljuvligt.

torsdag 1 november 2007

Som en atlantångare på Göta Kanal

Ibland kan jag fascineras över det här med läggning och barn. Igårkväll t.ex. gick allt så smidigt, inget tjafs, inget tjat och alla tre var klara med tänder, händer, toa, dricka och mediciner (förkylningstider i öron och luftvägar ni vet...)på en kvart! Den yngste hade till och med redan lagt sig. Ta-da, vi är så bra på det här!

Sen kommer kvällar som ikväll. Inget är egentligen annorlunda, men ändå känns det som om jag försöker styra en atlantångare uppför Göta Kanal. Minsta lilla rörelse på rodret, om än bara på en millimeter, resulterar i total kantring, som i sig bidrar till ytterligare förseningar. Och eftersom det är svårt att hålla koll så att rodret inte rör sig ens en millimeter blir det rätt många kantringar och förseningar.

Varför?

Det är frågan föräldrar försökt fundera ut i åratal. Någon som kommit på ett svar??

Fördelen med större barn (läs "över två och ett halvt år") är dock att de är så stora att man med myndig kaptensstämma kan meddela besättningen att om inte en skärpning från deras sida snart inträder, kommer kaptenen snart att ryta riktigt ordentligt. Eftersom vi trots allt stävar åt samma håll och de inte är intresserade av att höra kaptenens riktiga ryt flyter maskineriet betydligt smidigare efter det.

Och ja, kl 20.10 var allas tänder borstade, händer tvättade, alla druckit och kissat och fått ev mediciner, OCH vi läst både skrifter och saga och sagt go´natt. Den yngste hade då dessutom legat i sängen i 40 minuter redan. Så visst var det inte så många förseningar i TID. Men i tålamodskänslan desto fler.

Så varför styr man ibland en smidig kajak på öppet hav och ibland en atlantångare uppför Göta Kanal!