Hur många mamma-poäng...

...får man (eller blir av med?!) om man låser in sin tvåårige son i bilen med nycklarna i tändningslåset utanför storasysters förskola?

Jo, det hände! Alldeles nu i morse. Tack och lov var han hur lycklig som helst, han fick ju äntligen leka hämningslöst i bilen - med vad som helst! Matilda däremot började nästan gråta direkt, när hon insåg att hon inte kunde vara med sin bror. Stackarn.

118 118 är, trots priset, en vän i nöden. Snabbt kopplade hon mig vidare till en närbelägen låssmed som kom inom 10 minuter. Under denna väntetid stod åtskilliga föräldrar brevid mig och försökte hjälpa till på bästa sätt. Två pappor gick och kollade i sina bilar om de hade än det ena, än det andra för att få upp låset. Men tyvärr hade de inte med sig "vad-det-nu-hette".

Ett, tu, tre kom låssmederna och började dyrka upp dörren. Det var lite mer komplicerat än vad både papporna och de trodde. Så nu vet vi att vår bil inte öppnar sig av att bara pilla ner en krok vid fönstret. Kan vara bra att veta... Har även fått lära mig att tjuvarna sätter en skruvmejsel direkt i låset och trycker till. De bryr sig liksom inte ifall låset går sönder. (Jaha!)

Här kommer mina lärdomar av morgonens händelse:

Lärdom 1: Att låsa in sitt barn "kan hända den bästa" enligt många föräldrars egna erfarenhet har jag nu fått höra.
Lärdom 2: Låssmeder är mycket bra att ha tillgängliga - trevliga är de också!
Lärdom 3: Det är billigare att ringa låssmeden än att panga en ruta, för "självrisken ligger på 1500 spänn", enligt en pappa.
Lärdom 4: Det kostar 700 kr att få hjälp av en låssmed. (Trots allt ett väldigt billigt pris för att återförenas med sin son!)
Lärdom 5: Många är snälla och försöker hjälpa till när det händer knäppa grejer.
Lärdom 6: LÅS INTE IN BARNET I BILEN!

Jag är gammal nu.

I lördags var vi en sväng i affärer och såg såna här skor:

En fråga som jag genast ställde till Daniel var:
"Är jag gammal om jag redan har haft såna skor?"

Helt hämningslöst svarar en expedit: "Ja."

Så nu vet jag.

Grattis på Mors Dag

Alla mammors alldeles egna dag! Vilken lycka och glädje. Och eftersom det är min blogg får jag helt subjektivt lägga upp en bild på mina små sötnosar som uppvaktade mig med frukost, teckningar, sång, pussar, kramar och kärlek.


Den bästa kommentaren idag, som kom helt spontant och utan tanke:

"Benjamin, gå till mamma så ska du få en ny blöja. Äsch, javisst ja'! Det är ju Mors Dag. Kom, Benjamin så går VI och byter blöja."

Tack, mannen. ;)

Hoppas att alla mammor fick all den uppskattning och kärlek som de alla förtjänar! Krama din mamma!
(Tack A, för bilden!)

Jag är en blomma

Jag har inte begåvats med nåt större intresse för att få blommor att överleva. Men det är ju alltid vackert med blommor. En vän hade på sin blogg gjort detta test och jag kunde inte låta bli. Tydligen är jag en iris. (Men jag vet inte om jag gillar färgen så värst mycket.)
Klicka och se vilken blomma du är.

I am an Iris What Flower Are You?

Ur barnamun

Händelse 1
Jag ska backa ut bilen och vänder mig om för att se vad som händer bakom bilen. Matilda som håller på att sätta fast säkerhetsbältet fryser till i rörelsen och säger högt och förvånat:

- Mamma, vad har du gjort?!
- Vaddå?
- Har du sminkat dig?
- Eh, jaa...
- Oj, jag kände nästan inte igen dig.

Händelse 2
Jag har varit ute och sprungit och har så att säga naturlig färg i ansiktet (läs tomatröd som sakta håller på att tona ut). Efter duschen sätter jag på mig en icke-så-använd-omlottröja med en vanlig v-ringad t-shirt under och ett par hederliga jeans. Olivia vänder sig om och utbrister förvånat:

- Vad snygg du är! Ska du på fest, eller?
- Tack. Nej, jag ska på möte faktiskt.
- Men varför ser du inte ut sådär jämnt?

Får en onekligen att fundera...

Obeskrivlig lycka

Kära vänner, bekanta och obekanta!
Nu är det klart! Visningarna är över, budgivningen likaså samt kontraktskrivningen!!!! Nu är det officiellt och skrivet i sten (åtminstone i bläck på papper) att vårt lilla hus är sålt!

H U R R A ! ! ! ! !

Eftersom vi inte pratar pengar i Sverige så här helt öppet tänker jag inte skriva köpeskillingen här. (Men det går bra att fråga om ni är intresserade.) Men jag kan meddela att ens vildaste fantasidrömmar KAN gå i uppfyllelse. Det känns som om vi vunnit på lotto. Utan att skoja. Vi går runt som i en förundrad lyckobubbla. Det har regnat manna från himlen - på OSS den här gången. Ni vet, sånt här händer ju bara nån annan. LYCKA!

Nu ska vi "bara" sätta igång med allt annat i planeringsväg inför flytten. Det ser ut att bli en lugn och händelselös juli - INTE! En flytt som inkluderar ytskiktsrenovering överallt samt TVÅ familjebröllop inom loppet av en månad... Men som alla säger innan man flyttat: "Det ordnar sig. Det är ju inte så mycket." Just det...
Men nu är vi bara glada!


PS. Hon som köpt huset är supertrevlig och är minst lika lycklig för sitt köp, vilket gör det ännu roligare för oss!

Sova bör man...

Medan jag väntar på att dagen ska gå och budgivningen bli klar (än så länge går den mycket bra!!) vill jag bara annonsera vinnaren i sovställnings-tävlingen vi tydligen har här hemma.

Vi har två goda kandidater, men har enats om en vinnare och ett hedersomnämnande.

Hedersomnämnande:

Observera vinkeln mellan huvud och mage!

På en god andra plats hamnar denna ställning:

Observera även långfingret och pekfingret mot väggen!

Men på en odiskutabel första plats hamnar denna ställning:

Observera kudden ÖVER huvudet!
Det är så fantastiskt att man ens kan fortsätta sova i denna ställning att det krävs ett till kort. Och jag lovar att hon sover på riktigt.

Själv föredrar jag att sova I min säng, PÅ min kudde, UNDER täcket. ;)

Nu...

har budgivningen börjat. Jag försöker att inte sitta framför datorn heeeeela tiden och trycka på "refresh". Men det är illans spännande!

Puh!!!!

Gräsmattan lyser ljusgrön och nyklippt, rabatterna är rensade och med en del nya blommor, alla mystiska väggfläckar är bortmålade, huset är skinande rent från nock till källare (eller ja, i alla fall till grunden), TRE billaster med kartonger och annat diverse är bortkörda till mor och far, lite lånade snygga grejer på plats, och homestage-at till MAX. Ja, idag var det VISNING!!!

Efter en ren uppesittar-natt (fast jag tillbringade mesta tiden tvärs över våra sängar ska erkännas) med vår lille natt-terrorist, nej förlåt han heter ju Benjamin, så kände sig både Daniel och jag lite möra inför konststycket att få ett helt perfekt hus plus ha oss klara och fixade till kyrkan kl 10.00! Jag kan säga att vi stöp på just 10.00. Det blev mer 10.32... Kändes väl sådär, men vi försökte annama devisen "Bättre sen än aldrig" och hoppades att det funkar ändå.
Sen fullt ös som vanligt i kyrkan och sen supertrevlig middag och sällskap ute i Nynäshamn hos våra lyckliga vänner som får bo vid havet! Vilken välsignelse att få bo så! Kanske vid nästa husflytt...*dröm, dröm*

Men nu kan jag säga att jag är TRÖTT. (Nästa mening som jag skriver, skriver jag endast för att få lite medömkan.) Att stupa i säng vid 00-snåret efter att ha städat en hel dag, bara för att vara vaken till 03.30 med en allt annat än glad 2-åring sätter sina spår dagen efter kan jag säga! (Medömkan kan lämnas i kommentarerna, alla tillrop är välkomna.)

Hur visningen gick? Jo, 7 stycken anmälde intresse. Varav 1 redan varit här och tittat. Hon dök för övrigt upp oanmäld i tisdags! Men tydligen blev hon inte avskräckt av stöket och smutsen, eftersom hon dök upp idag igen. Så henne kan man väl räkna som intresserad på riktigt? Vi får se vilka som är med i slutändan. Det är ju lätt att skriva upp sig, och en annan sak att vara med och bjuda sen.

På onsdag gör vi om hela projektet "förvandla vårt hem till något ur en inredningstidning" för visning nr två. Då befinner sig Daniel på tryggt avstånd från hela karusellen, nämligen i England. (Det är tur att vi bor nära en snäll soon-to-be-släkting som råkar vara hemma och ledig just på onsdag eftermiddag, eftersom ingen annan är det!)

Håll gärna en tumme eller två att budgivningen sen drar igång på RIKTIGT!!!!

PS. Just nu har tjejerna gaddat ihop sig totalt mot Daniel i en kamp han är dömd att förlora. Han har inget att sätta emot när de båda inleder operation: "Nu skrattar och fnittrar vi till allt, oavsett vad pappa säger. För han är CHANSLÖS mot vårt skratt." Och mycket riktigt rinner pappas skratt nerför trappan lika mycket som tjejerna. Med undantaget att han med jämna mellanrum försöker återerövra sin auktoritet och få dem i säng. Något som inte lyckas så värst bra. Men roligt har dom. Och jag med som hör dem.

PS2. Ja, hortensiorna LEVER!!! Och är såå fina. Till och med svärmors lånade. Nu ska de bara överleva tre dagar till.