Gräsmattan lyser ljusgrön och nyklippt, rabatterna är rensade och med en del nya blommor, alla mystiska väggfläckar är bortmålade, huset är skinande rent från nock till källare (eller ja, i alla fall till grunden), TRE billaster med kartonger och annat diverse är bortkörda till mor och far, lite lånade snygga grejer på plats, och homestage-at till MAX. Ja, idag var det VISNING!!!
Efter en ren uppesittar-natt (fast jag tillbringade mesta tiden tvärs över våra sängar ska erkännas) med vår lille natt-terrorist, nej förlåt han heter ju Benjamin, så kände sig både Daniel och jag lite möra inför konststycket att få ett helt perfekt hus plus ha oss klara och fixade till kyrkan kl 10.00! Jag kan säga att vi stöp på just 10.00. Det blev mer 10.32... Kändes väl sådär, men vi försökte annama devisen "Bättre sen än aldrig" och hoppades att det funkar ändå.
Sen fullt ös som vanligt i kyrkan och sen supertrevlig middag och sällskap ute i Nynäshamn hos våra lyckliga vänner som får bo vid havet! Vilken välsignelse att få bo så! Kanske vid nästa husflytt...*dröm, dröm*
Men nu kan jag säga att jag är TRÖTT. (Nästa mening som jag skriver, skriver jag endast för att få lite medömkan.) Att stupa i säng vid 00-snåret efter att ha städat en hel dag, bara för att vara vaken till 03.30 med en allt annat än glad 2-åring sätter sina spår dagen efter kan jag säga! (Medömkan kan lämnas i kommentarerna, alla tillrop är välkomna.)
Hur visningen gick? Jo, 7 stycken anmälde intresse. Varav 1 redan varit här och tittat. Hon dök för övrigt upp oanmäld i tisdags! Men tydligen blev hon inte avskräckt av stöket och smutsen, eftersom hon dök upp idag igen. Så henne kan man väl räkna som intresserad på riktigt? Vi får se vilka som är med i slutändan. Det är ju lätt att skriva upp sig, och en annan sak att vara med och bjuda sen.
På onsdag gör vi om hela projektet "förvandla vårt hem till något ur en inredningstidning" för visning nr två. Då befinner sig Daniel på tryggt avstånd från hela karusellen, nämligen i England. (Det är tur att vi bor nära en snäll soon-to-be-släkting som råkar vara hemma och ledig just på onsdag eftermiddag, eftersom ingen annan är det!)
Håll gärna en tumme eller två att budgivningen sen drar igång på RIKTIGT!!!!
PS. Just nu har tjejerna gaddat ihop sig totalt mot Daniel i en kamp han är dömd att förlora. Han har inget att sätta emot när de båda inleder operation: "Nu skrattar och fnittrar vi till allt, oavsett vad pappa säger. För han är CHANSLÖS mot vårt skratt." Och mycket riktigt rinner pappas skratt nerför trappan lika mycket som tjejerna. Med undantaget att han med jämna mellanrum försöker återerövra sin auktoritet och få dem i säng. Något som inte lyckas så värst bra. Men roligt har dom. Och jag med som hör dem.
PS2. Ja, hortensiorna LEVER!!! Och är såå fina. Till och med svärmors lånade. Nu ska de bara överleva tre dagar till.
2 kommentarer:
Jag känner med er! Förra sommaren var det det min upplevelse du beskriver. Visningarna blev fler än två för intressenterna ville hela tiden titta mellan buden och då fick jag nog av att leva med två vildingar i ett "perfekt" hem så jag flyttade till mamma i en vecka. Micke fick bo kvar med strikta order om att inte röra ngt. Jag fick åka hem inför varje visning och städa lite extra och polera kranarna, lägga handdukar rätt osv. Det gick ju bra men det var såååå skönnnnt!!!! när kontraktet skrevs och vi kunde bo hemma igen. Känner även i gen det där med att tömma huset, vårt garage blev överfullt av grejer och vi undrade fascinerat hur vi någonsin fått plats med grejerna inne. Dessutom har jag den djupaste medkänsla vad det gäller att ha natterrorister, dessutom mitt upp i allt. Kom hem till mig ngn dag så kan dina barn leka med mina barn och dagbarn och så kan du få vila lite. Låter väl bra!?
All medkänsla till dig! Kramisar1 Rebecca
Usch och blä, medömkan medömkan på dig!! Och hoppas ni blir rika nu...
Skicka en kommentar