Familjetradition?

Min mamma är ensambarn (så gott som, hon har en nio år äldre bror). Hon fick en smärre chock första gångerna hon var hemma hos min pappa och hans föräldrar och fyra syskon på familjemiddag. Chocken, eller snarare förvåningen, blev ännu större när hon upptäckte att mamman i huset, alltså min farmor, åt EFTER alla andra. Hon tänkte: "Wow, hon är verkligen ödmjuk som äter efter att alla andra fått."

Åren gick och min mamma skaffade själv en massa barn, 6-7 stycken närmare bestämt. Plötsligt en dag fann hon sig själv ätandes efter alla andra... och döm av hennes förvåning när hon insåg varför hon gjorde det, och varför min farmor gjort det: Inte direkt av ödmjukhet utan FÖR ATT DET VAR SÅ SKÖNT! Inga hungriga barn som ska prata oavbrutet med en, bråka, skratta, skära åt, hyssja, svara på frågor, torka utspilld dricka, etc, etc.

Idag hade jag visserligen bara ett extra barn här, så det var inte 6-7 stycken. Men medan jag fortsatte steka klart pannkakassmeten fick barnen börja på de redan klara pannkakorna. Och jag gjorde ingen ansträning att sätta mig ner med dem för att äta. Jag såg till att alla fick socker eller sylt, mjölk och att alla blev mätta. När de sedan gått från bordet satte jag mig sedan ner för att äta själv: FÖR DET ÄR SÅ SKÖNT!

Jag har kloka förmödrar.

Trippa lätt på tå och plääh-plähh

Jakobs "första-gången" för idag:

-Vill du ha äpple?
-Plääh-plähh!

(Barnet ÄLSKAR frukt och grönsaker. Bara att vara tacksam!)

Jag satte ner honom på golvet. Tydligen sträckte han på foten för han "hamnade" på tå. Och minsann vilken lycka som lyste ur de små ögonen när han stolt fortsatte gå på tå. Fler gånger lyckades han med detta. (Men fråga honom inte om han kan gå på tå. Han fattar absolut ingenting, ser helt konfunderad ut och börjar sen "hoppa" med bubblande skratt. Hoppet består av att böja på knäna med fötterna fast förankrade i golvet.Vi får hoppas på ytterligare språkförståelse med tiden.;))

Söndagseftermiddag

Det händer så mycket hela tiden att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva och när.

Men just nu vill jag bara stanna världen en liten stund och bara vara. Det har varit en fantastisk (kyrk)konferenshelg. Det är söndag eftermiddag, J och D sover, de andra barnen leker så skratten trillar nerför trappan, ljusen är tända och livet är gott. När man i vanliga fall alltid är i kyrkan den här tiden så är dessa timmar av LUGN en söndag en sällsam gåva. TImmarna på förmiddagen innan kyrkan är aldrig lika lugna. Jag njuuuuuuter.

Oj då, problem...

Jag började trycka runt i malldesignen bara för att se vad det var man kunde välja på. Och nu kan jag inte hitta tillbaka till min "vanliga" mall. Finns den inte längre? Och om jag har höstlöv (som visserligen är underbart vackra) nu måste jag ju hålla på att byta. Det var ju det jag inte ville!!!

Är det nån därute i cyberspace som kan "visa" mig hur man hittar tillbaka till min vanliga mall? Den enkla jag hittade var jätteful. Det låter ju helt korkat att jag inte hittar det, jag menar under vilken annan flik än malldesign skulle den finnas??

Men under tiden kan ni njuta av mina höstlöv.

Jag ÄLSKAR hur världen ser ut just nu. Denna tid på året blev min alldeles speciella när min mamma sa att "träden klär sig i guld för att du fyller år". Innan dess hade jag klagat åtskilliga gånger på att jag var den enda i familjen som fyllde år efter juli - alltså SIST av alla, HELA tiden. Men efter den förklaringen var det inga problem. Och den funkar fortfarande. Hösten är min!

Men är det nån som vet om min vanliga malldesign är borta för alltid??

Isåfall: Typiskt!

Vad är det med barnen av idag?

Ibland fascineras man av dagens barn. De vet så mycket, kan så mycket. Mobiltelefoner och internet är en del av den självklara världen. (Pröva förklara för ett barn att det faktiskt inte fanns mobiltelefoner när du var liten. Han/hon kommer inte tro dig. Åtminstone inte på en väldigt lång stund.) Det är häftigt när de vet saker man inte ens hade en aning om själv innan man var åtminstone tonåring.

Men andra saker får en att förfäras!

Häromdagen hade ICA erbjudande om 3 GB Gräddglass-paket för vad-det-nu-var. Jag blev alldeles varm i själen när jag tänkte på alla de paket jag och min storebror delat - med eller utan föräldrarnas vetskap. Ähum...

Hursomhelst, förfärandet börjar redan i glassdisken. B kan överhuvudtaget inte förstå varför jag envisas med att plocka upp de tre MINSTA paketen, när det finns stora glasstrutar brevid. Efter en omständlig övertalningsprocess (ok, den var inte så lång, men att behöva övertala ett barn om att köpa glass känns omständligt!) gick han skeptiskt med på att köpa "paketen som mamma säger att man ska få ett eget. Nej! Inte ett eget, ett HALVT!"

Väl hemma och efter kvällsmaten ska nu glassen tas fram. M som bara hört talas om glassen som ska fås efter maten utbrister: Va´? Ingen pinnglass??!!

Mamma och pappa skyndar sig att säga att man får ett EGET halvt glasspaket. Coolt va´? Mycket skeptisk till coolheten i detta säger hon "Oookeeej...?"

Mamman och Pappan tar glatt fram en kniv och ser vilken förbättring GB gjort sen sist de åt glassen. Det finns en linjal ditritad på paketet!!! Vilken lycka! "Tänk vad det hade underlättat när vi var små!"

- Men jag vill ha båda smakerna, utbrister M.
- Det går inte. Man får bara det ena eller andra paketet.
- Mäh, varför då?
- Joo, för att...ja, varför då egentligen? Visst, vi kan väl dela det delade paketet så att du får två. Men då måste du äta FORT så att inte glassen smälter ut på bordet.

Då hörs ett annat illvrål.
- JAG VILL HA GLASSEN I EN SKÅÅÅÅÅL!!!!!

Mamman och pappan tittar på varandra, skrattar lite åt sig själva och ger det stackars barnet en skål och häller ner glassen.

Sen avnjuter vi glassen på alla våra olika sätt och ser att den yngsta åtminstone inte har så mycket egna preferenser. Det finns alltså hopp!

Vi vuxna vet åtminstone hur glass ska ätas!