Är det nåt viktigt på gång eller?

Dagens olycksfall inför helgens bröllop (alla inträffade på föräldrarnas gräsmatta där mottagningen ska äga rum):

Ett stycke näsa dunkad i scenkanten - resultat: MYCKET blod och än mer skrik
Ett stycke brudtå trampad på en geting - resultat: MYCKET smärta och nu uppsvullnat myggbett(?) en decimeter ifrån sticket
Ett stycke mur raserad av skylift - resultat: MÅNGA tegelstenar i en enda röra och en MYCKET stackars brudgum

Näsblodet stoppades enkelt av blött papper och lätt tryck över näsan, samt några pussar och kramar.
Den uppsvullnade tån och myggbett får lite hjälp av Betapred-piller.
Muren byggs upp genom att en maskin som lätt knackar bort allt murbruk hyrs från Bauhaus, pappan ska hitta samma slags murbruk efter typ 25 år, trevlig murare kommer på torsdag och murar upp muren.
Brudgummens "stackarshet" löses genom ALLAS sympati och empati. "STACKARS ISAK!" ekar det fortfarande över gräsmattan och i våra hjärtan.

Sen skrattar vi och knackar murbruk. Minsann, jag tror det är nåt viktigt på gång!

Frustration

Ja, så kan nog min inre känsla beskrivas bäst. DOCK med stora inslag av tacksamhet, glädje och förnöjsamhet. Skumt va'?

Men alla ni som försökt er på att renovera ett hus/lägenhet vet vad jag menar. Jättekul att få flytta och få allting nytt. Jättejobbigt att fixa så att det blir nytt. Och att städa det "gamla" huset är fortfarande lika tråkigt.

Men till grannpojkens lättnad har jag gjort en liten uppryckning på städfronten - några gånger i alla fall. Tyvärr syns inte det idag. Det är MYCKET roligare att åka till badstranden med barnen och träffa en kär vän och hennes barn, än att städa och försöka roa barnen här hemma, samtidigt som man EGENTLIGEN vill fixa klart i huset. Men med en liten snart 2-och-ett-halvt-åring är det liksom bara att glömma att både Daniel och jag kan fixa samtidigt. Så vi drog till sjön istället. Och när vi kom hem... var huset fortfarande inte städat! Konstigt va'?

Jag önskar sååå att jag skulle kunna trolla som jag minns från ett barnprogram på 80-talet. Om nån vet vilken jag menar får ni gärna säga till, man kanske kan you touba den så ni får se vad jag menar. Nu får ni försöka se det i era huvuden istället. Vad jag tror så handlade det om Staffan och Bengt som hade nån affär. Sissela Kyle var med också. Jag lärde mig vad hon hette för det var hon som kunde TROLLA. Det hade ramlat ner en påse mjöl från hyllan. Hon fick syn på den, sträckte fram händerna och rörde på fingrarna samtidigt som hon grimaserade med munnen och blundade. När hon tittade igen var mjölet uppstädat och borta! Jag ville redan då kunna städa så. Men än har jag inte lärt mig. Och skulle det inte gå att lära sig kan jag lika gärna lära mig att sjunga som Mary Poppins och knäppa med fingrarna. Än så länge har inte det heller funkat!...

Så imorgon tar jag båten med svärmor och barn ut i skärgården istället. Hjälper inte husen så mycket, men ack så mycket det gör för min själ. ;)

Snälla svärfar kommer och hjälper mannen så han får dessutom lite hjälp imorgon. Om jag nämner svärfar måste även min egen far och en av bröderna få en speciell eloge som också varit här och slitit sig svettiga i flera dagar. Och vår vän D, elektriken, som så vänligt kommer och använder sina kunskaper i vårt hus.

Om det är nån mer som önskar sig en eloge här på bloggen är det bara att dyka upp. Dock måste du kunna hantera roller och pensel någorlunda. Även skruv- och spackelförmågor värdesätts.

Då vet man att det är dags att städa!

Alltså, det är mycket nu! Först och främst har vi klarat av (sago)bröllop nr 1. Stephanie är nu en lycklig madame Mojica. Den lycklige mannen heter Andy (egentligen Andrew, men eftersom familjen hans är fransktalande kan ingen uttala det... Således kallas han kort och gott Andy). Och tillsammans bor herr och fru Mojica i Dubai.

Det var ett sådant härligt bröllop med underbart roliga människor att det verkligen var FEST! Internationellt var det också med amerikaner, fransmän, tyskar, svenskar, araber (från alla möjliga ställen i Mellanöstern, jag kommer inte ihåg alla tyvärr), spanjorer osv. Om nån är intresserad pussar fransmän två gånger på varsin kind, men i Libanon gör man det tre gånger. Huvudet åt vänster - höger - vänster. Är ni med? Och jag kan även meddela att jag för första gången borstat av min skolfranska och konverserat! Nja, OK... konverserat är kanske att ta i. Men jag lyckades säga till franska mormor 82 år att jag pratar inte franska, jag förstår ingenting, men jag har läst franska i skolan i sex år och att min man är en hejare på franska. Det ni! Mäkta stolt. Mormor var även med och festade ända till slutet av festen vid 1.30-snåret. Jo'rå, hon dansade OCH sjöng med. (Jag kan även meddela att Christer var med och dansade. Då förstår ni vilken nivå festen var på. Det var PAAAAAARTY.)

Det var underbart!

Men nu är det flytt som gäller till 100%. Jag har idag blivit bästa kompis med kofoten då vi tillsammans har bänt bort alla husets (80-talsgrå!) lister. Känner mig väldigt cool och macho. Har även fått leva ut mina aggressioner mot strukturtapet à la 80-tal. Japp, de är nerslitna. Kan meddela att Benjamin inte hade svårt att hjälpa till med nerslitning av tapeter. Hoppas att han glömmer det snart bara...
Daniel, med hjälp av en och annan släkting, sätter in trappa till vinden, gipsar och skruvar.

Detta sammantaget (bröllop, flytt och bygg) gör ju att ingen, och jag menar verkligen ingen, har lust att städa hemma. "Vi ska ju flytta snart!" Det resulterar i att golven sakta men säkert gror igen. (Pröva själva att inte dammsuga på ca 1 vecka med tre barn, ett gäng kompisar hemma...) Men idag fick jag knuffen jag behövde.

Mycket söt grannepojke, O 4 1/2 år, tittar med mycket förvånade ögon på vårt allt annat än rena köksgolv och utbrister:

-Varför är erat golv så smutsigt?
-Tja...för att ingen har städat det.
-Då tycker jag att du behöver dammsuga!

När en liten kille som inte ens är 5 år säger en sån grej, då vet man att det är dags. Nedervåningen i vårt "gamla" hus går att gå på nu. Du riskerar inte att få x antal små pärlplattepärlor, smulor, äggskalsbitar, en och annan torkad makaron eller grus under foten. Mission accomplished!

(Det gigantiska rena tvättberget ska nu tas om hand. Oj, oj, oj, man kommer nog vilja vara här inne i morgon. ;))