Sommarens utmaning: Lys!

I DN härom morgonen hittade jag följande utdrag. Ta dig en liten stund och läs igenom det. Det är oerhört tankvärt! Och sen låter vi alla våra ljus lysa - för varandras skull.

"Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss; skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande?
Egentligen , hur kan vi undgå att vara det?
Du är ett barn av Gud.
Att du spelar liten gör inte världen bättre.
Det ligger inget stort i att krympa , så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes till att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss – den finns i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedelbart andra tillåtelse att göra detsamma.
När vi gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria."

Hämtat ur det tal som Nelson Mandela höll när han blev det fria Sydafrikas första president. Orden är inspirerade av den amerikanske författaren och föreläsaren Marianne Williamsson.

Ja, det är fantastiskt klokt sagt! Sätt igång och lys!

Man kan var rik på olika sätt

Semester är ljuvliga saker! Det är nåt visst att få gå på en alldeles vit sandstrand som sträcker sig långt bort mot horisonten, alldeles brevid ligger de gräsbevuxna sanddynorna, solen lyser ner med det där speciella ljuset från en klarblå himmel och vågorna slår in mot stranden. Där gick vi, jag och min lille son, alldeles själva en morgon och vi upptäckte hur det känns när vattnet slår in över fötterna. Åh, vad spännande. Efter en liten stund kunde jag inte bärga mig längre. Jag var tvungen att ta några glädjeskutt i vågorna och skratta mot livet.

Senare var vi hela familjen i vattnet och njöt allihop. Benjamin skrattade oavbrutet en hel timme över att få känna vattnet stänka åt alla håll när man springer genom det. Matilda hittade en ny favoritlek (samma som min i barndomen): att hoppa över vågorna. Olivia hoppade, busade och njöt av att finnas. I sådana tillfällen är man rik!

Lite bilder på våra rikedomar

Vi flyger!

Lycka!

Liv!

Vacker!

Fyra härliga solglimtar just ikväll

* Matilda har strålande lycklig fyllt fem år och nu äntligen (hon har väntat i hela fem dagar) firats med sång, glass och paket på VUXENKALASET. Mycket viktigt att säga det med stora bokstäver. De vuxna är kusiner, mor-och farföräldrar, mostrar, fastrar, etc.
Det har varit så underbart att detta år se vår annars lite tillbakadragna-i-stora-sammanhang-tjej sprudlande stå i mitten av all uppmärksamhet och bara suga i sig. Mår barn bra, mår mamma bra (och kanske till och med bättre).

* Sommaren är här och jag har återupptäckt och konstaterar högt att jag älskar sommarkvällar. Att få gå ut i vår frimärksstora trädgård och vattna våra små rabatter och blomlådor med vattenkannan och vattenspridaren i högsta hugg gör mig helt enkelt lycklig. Tro nu inte att jag äger ett stort trädgårdsintresse. Daniel är den som tänker, gräver, planterar, planterar om, etc. Min lott är helt enkelt att vattna. Och det gör jag så gärna. Jag är så nöjd och lycklig att barfota gå runt vårt hus och känna ljumma sommarvindar på armar och ben.

* I och med det roliga bröllopet i Köpenhamn så får vi anledning att köra söderut i landet, och till med utomlands, ända till Danmark! Jag vet att det inte är så långt bort, men just nu känns det så underbart roligt att få komma bort på en minisemester och se nåt annat än vårt kära hus och välkända gator.

* Eftersom vi åker förbi Burlöv (lite norr om Malmö och 61,8 mil härifrån - har kollat det på Eniro) kan vi åka förbi Triumphs affär där och plocka upp ett badlinne till mig som är totalt slut i hela Stockholm. Jag kan ärligt säga att jag ALDRIG åkt 61,8 mil för att köpa nåt. Men nu när vi ändå faktiskt har vägarna förbi... Och den snälla, snälla tjejen i affären lovade att hålla den till mig till på fredag. Coolt va´? Tänk att nåt så enkelt kan göra mig så glad. Men tillräckligt långa badlinnen med "inbyggd" BH som dessutom sitter bra är svåra att hitta. Ibland måste man helt enkelt åka genom halva landet. :)

Ja, ja...

För att kompensera de två tidigare kvällarna brydde han sig inte ens om att somna ikväll. Istället skrek låg han och grät lääääänge (säger jag hur länge låter det hemskt) och sen övergick det till fullständig hysteri och då fick han komma upp. Detta hände två gånger dessutom...

Men nu har jag lagt honom igen och han har varit tyst exakt 9 minuter, m.a.o. sover han sött! Och klockan är 22.45... Och nu ska jag gå och borsta tänderna ifred!

Go´natt!

PS. Men passa er vad söt han är, den lille älsklige kvällsterroristen! :)

Ögonblick som sparas i hjärtat

Efter två barn tror man att man fattar hur man gör för att få barn att sova. Sen kom Benjamin och han var inte som de... Mycket tankverksamhet och huvudbry har gått åt till att försöka lösa mysteriet "barnet som inte vill somna".

Den mest svårlösta biten i pusslet är att på kvällen somnar han i lagom tid, men vaknar ALLTID efter 40 minuter och då fullständigt hysterisk. Eftersom napp inte är nåt han förstår och magen efter 40 min fortfarande är full av välling, så det inte går att trycka ner nåt mer, och han är okontaktbar, finns ingen annan råd än att ta upp honom... Sen lallar han runt, trevligare än nånsin och leker för sig själv (!) i typ en och en halv, två timmar. Kul att ha en glad kille, men otroligt irriterande att aldrig få möjlighet att få sitta ner utan barn förrän 22-2230!

Men under har inte slutat ske! Igår kväll tog jag upp honom som vanligt och väldigt lugnt sätter mig i soffan och letar fram ett program som råkade handla om båtar, dvs vatten, dvs hela hans uppmärksamhet riktas dit. Han sitter still (!) brevid mig och när gråten lugnat sig och den förlösande "nu-är-gråten-slut"-sucken kommit tar jag honom lugnt tillbaka till sin säng och han går med på att läggas ner, utan att bli hysterisk igen, och somnar! Och detta efter bara 10 min!

Ikväll toppades det hela med att jag inte ens behövde gå ur rummet. Han var inte ens hysterisk, utan nöjde sig med att gråta lite lugnt i jämförelse med alla andra gånger (dvs han behöver inte knocka sig själv och mig genom att dunka huvudet fram och tillbaka, inte kasta sig ner mot golvet, sträcka sig efter dörren så jag nästan tappar honom, ålar sig inte ur armarna, etc). När han mot alla odds tystnat med huvudet på min axel, satte jag mig på sängkanten och vaggade honom till tonerna av "Sov du lilla videung", något som heller aldrig förr skett, eftersom så fort någon sjunger måste han dansa med och det vill han inte när han är hysterisk, vilket leder till än mer gråt och hysteri. Men nu sitter vi mage mot mage, och hans små armar kramar mig och lugnet runt oss är fysiskt kännbart. Efter tre nynningsverser vågar jag knappt andas, för då kanske förtrollningen bryts. Men jag fattar mod, lägger ner honom i sängen, stoppar om honom och han somnar lugnt.

Utanför kan ett krig ha rasat, men just då är det bara VI i hela världen och ingen annan. Allt är förlåtet och allt är bara kärlek och lycka. Just då finns inga problem i världen som är värda att oroa sig för, inga bekymmer som tynger. Just i det nuet har själen ro, sinnet frid och hjärtat svämmar över av kärlek. Allt är väl.

Det, mina vänner, är ögonblick som sparas i hjärtat.

Det finns solskensdagar!

Jag vill bara säga att idag har varit en bra dag!

Det är förunderligt härligt hur Herren kan hjälpa en i ens kall. Det är så coolt när bitarna läggs på plats och inspirationen flödar och man vågar handla därefter. Det blir så bra.

Det är så förunderligt härligt hur det finns fantastiska människor runtomkring en som man får lära känna och ge/få stöd och hjälp och kärlek. Det blir så bra.

Det är så förunderligt härligt hur bra man kan få må ibland, när molnen på ens himmel, åtminstone för en dag, har dragit förbi. Det blir så bra.

Det är så förunderligt härligt hur lätt allting kan bli när solen lyser och man orkar. Det blir så bra.

Det är så förunderligt härligt hur välsignad man kan vara mitt i allt livet! Det blir så bra.

Nån som håller med idag!?