tisdag 17 mars 2009

En solglimtsdag

Ja, det har det varit idag. Inget speciellt har hänt. Men när förväntningar och tålamod verkar tillsammans för ens eget bästa blir det en bra dag! Tänk om man alla dagar kunde var nöjd med hur man tror att det ska bli och hur det sen blev.

I morse vaknade jag visserligen rätt sent, men efter en vaken-natt med lille B så kände jag mig sådär. Dessutom har jag märkt att när jag sovit dåligt förbehåller sig RYGGEN, av alla delar av mig, rätten att kännas ordentligt.

Foglossningarna frodades. Jaha. Dessutom behövde M vara hemma ännu en dag för att vila sig efter sina feberdagar. Jaha. Och B var pigg som en mört med energi och temperament efter det. Jaha. Upplagt för ännu en långsam dag inomhus. (Har varit inne med sjuka barn snart i två veckor!!!!). Men tack vare hjälp från ovan kände jag: Det är OK. Jag och vi gör det vi kan idag och är nöjda med det.

Det funkade! Dagen har flutit på utan minsta problem. Några söta kusiner kom förbi några timmar och lekte. M och B har lekt och skrattat tillsammans. TV:n har inte ens varit på hela dagen. Jag har legat i sängen och läst två små stunder. Maten blivit lagad. En tvätt tvättad. Soffan nytvättad och fin efter ett mindre missöde. Solen har lyst. Pumpat vårens första cykeldäck. Pratat med min trevliga nyfunna vän K i telefon. Haft tålamod till alla tre-års-utbrott. Pussat och kramat mina barn lite extra mycket.

På det hela stora en riktig solskensdag!

PS. Dessutom kommer D hem redan vid 20.30-tiden trots att det är hans sena tisdag. Mysigt.

onsdag 11 mars 2009

Dagens mest otippade händelse

Jag har fått blombud levererade till min dörr ungefär så många gånger att jag kan räkna dem på min ena hand (och det fortfarande finns fingrar kvar på den handen). Men idag var tydligen inte en vanlig dag; för idag kom ett blombud levererat till dörren.

Nej, det är inte min födelsedag. Nej, det är inte någon bröllopsdag. Nej, det är inte någon som helst speciell dag. Det är bara den 11 mars helt enkelt. Du kan inte gissa vem det var ifrån ens om du tänker en hel kvart.

Det var från "vår" mäklare som sålde vårt hus i våras! Sen dess har hon sålt två till hus i vårt lilla område (och antagligen dragit in en bra bonus till sig själv och företaget). Så hon skickade en söt liten blomma i en kruka med ett tackkort för att "vi pratat så varmt om henne och rekommenderat henne". Visste inte ens om att vi gjort det.

Så man vet aldrig när ens handlingar kommer tillbaka i form av en blomma! Jag tror jag ska fortsätta vara snäll när jag inte ens vet om det. ;)

torsdag 5 mars 2009

Ibland behöver man så lite

Lyckan kan komma på många olika sätt! Idag kom den i form av en underbar mamma som säger: Visst kan B komma hit i några timmar!

Så nu är det sängen som gäller. Och njuuuuuta av tystnaden. För det är den man mest behöver ibland. Stänga av öronen liksom.

Hurra!
Tack mamma!

onsdag 4 mars 2009

Det är tomt...

...i mitt huvud på blogginlägg. I mitt vanliga liv, a.k.a. icke-gravid, kan jag komma på både det ena och det andra att skriva, flera grejer varje dag. Men nu kommer jag inte på nåt! Det är tomt. Ihåligt. Ekande. Jag skyller just nu på gravidhormoner och hoppas att det räcker. För jag VILL ju blogga. Jag VILL ju skriva. Jag TYCKER att det är roligt. Men just nu är det stopp.

Men jag kan alltid lägga in en bild på våra sötnosar från vårt senaste äventyr: EGYPTEN. En vecka charter med all inclusive. Lycka över all lycka, är allt jag kan säga. (Förstår ni, jag har inte ens tillräckligt med fantasi/ork/energi att skriva om hur överfantastiskt det var! Oj, oj, oj. Tur att det inte är såååå många veckor kvar, "bara" 13... Vem vet vad som skulle finnas kvar av min hjärna om det var ännu fler veckor kvar.)

Jag har inte hunnit redigera så många av bilderna än, men några har jag hunnit med. Vem vet, det kanske kommer fler... Om min hormonförstoppade hjärna kan lyckas fungera.

Visst är de söta. Här i en fönsternisch alldeles utanför vår dörr till rummet/lägenheten. (Benjamin vill bara le/vara med på kort när han själv bestämmer det. Så man får vara tacksam för de gånger han ställer upp...)

(Vad konstiga färgerna blev i bloggen. I Photoshop såg de inte ut så. Hmmm...)

OK, jag kan visa utsikten från den stora balkongen by night också. Ja, vi kände oss välsignade ända ut i fingerspetsarna!


Och här är Röda havet och våra barn. Just den förmiddagen var det lite småkallt. Annars perfekta 23-25 grader varmt och sol. Nej, vi ville INTE åka hem. Ja, vi längtar tillbaka.