Ibland kan jag fascineras över det här med läggning och barn. Igårkväll t.ex. gick allt så smidigt, inget tjafs, inget tjat och alla tre var klara med tänder, händer, toa, dricka och mediciner (förkylningstider i öron och luftvägar ni vet...)på en kvart! Den yngste hade till och med redan lagt sig. Ta-da, vi är så bra på det här!
Sen kommer kvällar som ikväll. Inget är egentligen annorlunda, men ändå känns det som om jag försöker styra en atlantångare uppför Göta Kanal. Minsta lilla rörelse på rodret, om än bara på en millimeter, resulterar i total kantring, som i sig bidrar till ytterligare förseningar. Och eftersom det är svårt att hålla koll så att rodret inte rör sig ens en millimeter blir det rätt många kantringar och förseningar.
Varför?
Det är frågan föräldrar försökt fundera ut i åratal. Någon som kommit på ett svar??
Fördelen med större barn (läs "över två och ett halvt år") är dock att de är så stora att man med myndig kaptensstämma kan meddela besättningen att om inte en skärpning från deras sida snart inträder, kommer kaptenen snart att ryta riktigt ordentligt. Eftersom vi trots allt stävar åt samma håll och de inte är intresserade av att höra kaptenens riktiga ryt flyter maskineriet betydligt smidigare efter det.
Och ja, kl 20.10 var allas tänder borstade, händer tvättade, alla druckit och kissat och fått ev mediciner, OCH vi läst både skrifter och saga och sagt go´natt. Den yngste hade då dessutom legat i sängen i 40 minuter redan. Så visst var det inte så många förseningar i TID. Men i tålamodskänslan desto fler.
Så varför styr man ibland en smidig kajak på öppet hav och ibland en atlantångare uppför Göta Kanal!
1 kommentar:
Ja, vem kan svara på detta? Jag har aldrig riktigt upplevt kajakkänslan (och jag har stora barn! Den äldsta är ju 12!) utan det är kämpa för varje boll, varje kväll som gäller. Vill man ha duschade barn varje kväll , läxorna gjorda och packade i ryggsäcken, rena naglar, sagor lästa, pussar utdelade och dessutom barnen i horisontalläge innan klockan är för mycket (jag ska bara...! Klockan är ju bara...!) så kräver det sannerligen sin kvinna. Sedan vill man ju ligga nära sin yngsta och snusa honom i nacken tills han somnar - snart är det ju försent! Behöver jag säga att barnen tar ALL tid på kvällarna i det här huset? ;) Små barn tar liten tid, stora barn tar stor tid! :)
Skicka en kommentar