Glad påsk!

Idag var det dags. Tjejerna hade laddat i två dagar och pysslat påskkort så det stod härliga till. En varsin vän hade bjudits med. Mammas gamla läppstift fanns fortfarande kvar och en kajalpenna lika så. Kinder och fräknar. Sjalett var det värre med eftersom mamma aldrig kommer ihåg att köpa nåt som ens liiiiknar en sjalett. Men efter lite övertalning (mycket pedagogisk sådan, om mamman får säga det själv) dög plötsligt de tunna sjalarna. Korgarna packades. En hysteriskt rädd lillebror (som inte alls fattade varför denna utspökning var nödvändig) lämnades i hallen hos mamma, och sen var det dags att gå och önska "glad påsk", dvs GODISJAKT. (För erkänn, vem går som påskkärring för att bara önska glad påsk? Ingen jag känner i alla fall...)

Och jakten skulle ha gjort vilken storviltsjägare som helst grön av avund. Efter att ha knackat på alla husen runt vår lekpark kom de tillbaka med korgarna fulla och TUNGA. Mycket belåtna små kärringar. Den fyndigaste grannen var han utan godis som gav dem en varsin STOOOR morot.

Och i all denna kärring-yra förtjänar Olivia ett särskilt omnämnande: Stoiskt hedrade hon sitt självpåtagna godisförbud, trots en hel korg full med godis! Hon åt bara chipsen och gav sen resten till Benjamin. Det, mina vänner, kallar jag karaktär!

Ännu en lyckad skärtorsdag som förgyllt mammans och grannarnas vardag. De är ju så söta att det faktiskt riktigt kniper i hjärtat! Måtte de alltid få vara lyckliga små kärringar!



PS. För övrigt kan jag meddela att Det nu har hänt: Daniel har varit bortrest denna vecka och INGEN, jag upprepar, INGEN, har varit sjuk!! Och nu är han hemma om ca fyra timmar så jag vågar ta ut segern i förskott. Otroligt lyckligt.