tisdag 8 april 2008

Finns såna här dagar - på riktigt?

Efter den vardagliga lämning på för/skola kom jag hem med B. Redan när jag kom innanför dörren kändes det som...ja, vad var det? Sakta gick jag in i köket för att försöka komma på det. Efter en liten stund spred sig insikten från de inre delarna av ryggraden och ut i hela kroppen, för att till slut nå hjärnans förstånd: Det fanns ingen hög med en massa måsten som var tvunget att tas om hand!

Inte ett endaste litet ynka dåligt samvete ligger och skräpar i något hörn. Tro mig, jag gick ett varv för att försäkra mig om att det verkligen inte låg nåt under nån gardin eller så. Men nej, det var TOMT! VA'?!?! Vad gör man då? En liten sekund kände jag mig nästan vilse, tittade över till micron där posthögen brukar ligga, men nej, den var fixad också. Nu började det nästan gunga lite runt hjärtat, av möjligheterna som plötsligt kanske skulle infinna sig. Möjligheter att göra det jag själv VILLE göra och inte var TVUNGEN att göra pga den ena eller andra tidspressen. Det var liksom bara vad-jag-själv-valde-saker kvar!

Så jag valde av egen fri vilja, och inte av tvång pga av dåligt samvete, att träna! B och jag har nu tränat både mage, rygg och armar framför TV:n. (Mina armhävningar var snyggare, men absolut inte gulligare!) Medan B tittade på sin favvo-film duschade jag - länge, plockade ögonbryna - noga, sminkade mig, fixade med kläderna - slet inte bara fram det som råkade ligga överst, myste med B i soffan. Vi gosade fram lite lunch till oss båda och hade en riktigt trivsam stund vid bordet. Sen la jag honom att sova middag och nu sitter jag här! FATTAR NI?! Helt galet underbart. Jag rekommenderar det till alla.

Så mitt största problem är, just NU i denna stund, om jag ska skriva lite till, förbereda ett HF-möte (som inte är förrän i morgon), sova middag, surfa lite eller läsa en bok. Hmmm. Ja, vilka bekymmer jag har.

Vad det än blir så ska jag NJUUUUUTA av denna känsla. För den är sannerligen inte vanlig.

(Och så frågar människor mig om jag inte tröttnar på att "bara" vara hemma? Vem skulle inte vilja byta - just idag i alla fall.)

1 kommentar:

Monica sa...

Ja, sådana dagar är bara finfina! Vad skönt att du fick ha det så bra idag. :-)