Mamma:
-Åh, min lilla gullunge. Vem är mammas sötaste bebis?
Jakob (6 månader):
-Da, da, da, da.
Kan tilläggas att han även snurrar kring egen axel, vänder sig från mage till rygg och tillbaka, sitter själv - nästan helt säkert, ler fortfarande jämt, skrattar högt vid kittel, älskar att bli uppkastad i luften (det orkar man typ fyra ggr då han är "av viss rondör", som en läkare uttryckte det), börjar komma på att han faktiskt inte känner alla.
Ja, ni hör ju, praktiskt taget ett geni.
3 kommentarer:
Det låter som han har goda anlag (gener). Med er båda som föräldrar kan det ju inte bli något annat än bra. Ja, förutom förkylningsastman då, men man kan ju inte vara perfekt.
Kram Marie
så klart att genigenen ligger i släkten!!! vad (eller borde jag skriva vem?) fick er nånsin att tvivla?
Pluttisen!
Skicka en kommentar