Igår hade vi fullt upp med att bli klara med allt, så vi kunde se Narnia tillsammans som familj. Vi LYCKADES (hurra, bara för det!). Tack vare det, och att vi sen fixade grejer på datorn, så missade vi att det varit en själmordbombar-attack i Stockholm. Såg en rubrik om det, med klickade vidare utan att lägga nån större vikt vid det. (Jag vet, det är lite konstigt, men jag var så inne i annat.)
Idag har jag haft fullt upp med barnen och kyrkan så jag har inte hunnit sätta mig ner för att kolla dn.se förrän nu på kvällen. Då läser jag artikel efter artikel om själmordbombaren och hur "terrorn kommit till Stockholm". Naturligtvis måste jag gå in på Aftonbladet också bara för att se och läsa lite till.
Plötsligt börjar jag bli lite rädd, tycka det är otrevligt, ja om jag ska tänka hela tanken fullt ut är det ju TOKLÄSKIGT! Ska jag behöva oroa mig för att Daniel åker till jobbet, är det säkert här i förorten, kan jag ta barnen - och mig själv för all del - in till stan, etc, etc.
Sen tänker jag tillbaka för hur det var för en timme sen, innan jag läst allt om det. Då var jag inte rädd och inte det minsta orolig... Är livet mer farligt NU när jag vet vad som hänt, än vad det var för en timme sen då jag inget visste??
En liten fundering i söndagskvällen. Måste nog tänka lite till på det. Vad säger du?
1 kommentar:
njea.. det är alltid livsfarligt att leva. Det var nog minst lika farligt innan självmordsbombaren. Men eftersom man aldrig vet vad nästa minut har i beredskap kan man ju lika gärna gå runt och vara glad:) jag tycker det ska bli spännande att få dö, sen när det är dags för det:)
Skicka en kommentar