Botad

Jag har, av okänd anledning, haft en ovilja att bjuda folk på mat hemma hos oss. Lite besvärligt när man ändå vill umgås med sina vänner hemma hos oss OCH äta mat samtidigt. Jag vet verkligen inte varför, eller vilken del av middagsbjudandet jag inte gillat. Den närmsta förklaringen får väl bli prestationsångest...men det stämmer ändå inte riktigt. Dock nåt åt det hållet.

Vid nyår var vi tillsammans med familjen S. Det har blivit en tradtion. Alla barn leker glatt, föräldrarna har trevligt OCH äter god mat. Mamma S är en fena på att laga mat. Hon till och med ÄLSKAR att stå i köket och småpyssla, och storpyssla med för den delen. Och det blir alltid såååå gott och trevligt. Jag erbjuder min hjälp och får till mina bitar, men känner mig alltid osäker. Och fråga inte mig hur mycket av ingrediens X som behövs för att utfodra mer än sex personer. Jag vet inte.

I år kände jag: -Nehej, nu får det väl vara nog! Jag vill kunna laga mat till andra än min familj, utan att tycka illa om det.

Jag satte upp ett hemligt mål: Detta år ska jag botas från denna "bjuda-folk-på-mat"-ovilja.

Och idag kan jag glatt, och stolt, förkunna för världen att jag är botad! Jag trodde mig vara botad redan för några veckor sen. Men först idag blev jag helt övertygad då jag helt problemfritt bjöd över en familj på middag. Blev inte ens stressad - det minsta.

Så vem vet, du kanske blir bjuden på middag av mig nån dag. ;)