lördag 29 december 2012

Vad ska man säga?

Jaha... goddag? God kväll? Glad påsk? God jul? Gott nytt år?

Vad säger man efter ett och ett halvt års bloggtystnad??

Vet inte.

Men jag tror att jag har värkt klart över det här nu: Jag tänker börja blogga igen.

Börjar lite försiktigt så här.

Jag har saknat det faktiskt. Så 2013 kommer bli ett bloggår för mig. Det blir kul om du vill följa med. Men jag antar att jag måste kämpa lite för att få tillbaka några läsare. 1 1/2 år är ju rena evigheten på internet. Tur att jag tror och hoppas på evigt liv. ;)

I'll be back. 2013.

(Måste dessutom bekanta mig med det nya gränssnittet. Inget ser ut som för ett och ett halvt år sen. Händer hända mycket på en evighet.)

12 kommentarer:

Louise sa...

kul! bring it on.

kristin sa...

tänk att jag just ikväll bestämde mig för att gå igenom mina bloggar för att se vilka jag ska fortsätta läsa. Ser fram emot att läsa här :)

AG sa...

Roligt! Välkommen tillbaka!

Vilse sa...

Jag ska läsa! kram / Hanna

Unknown sa...

Vad roligt! Tittade bara in och blev jätte förvånad att sidan bytt färg... Sen såg jag ett nytt inlägg! Ser fram emot att följa din blogg igen!

Helena sa...

Se där, det finns lite läsare i alla fall. ;) ROLIGT!
Jag känner er fyra första. Men vem är du, Viola Lind?

Alexandra sa...

Och jag har kollat in med jämna mellanrum det senaste 1,5 året och tycker det är kul att du ska börja blogga igen :) /Alexandra

Unknown sa...

Oj, egentligen borde det ju vara en lätt fråga, "vem är jag"? Men att beskriva så här... Jag är en tvåbarnsmor som tycker om ditt sätt att skriva och dela med dig av er vardag! Jag har själv två pojkar i förskoleåldern och kämpar med att få ihop vardagen... Ibland går det lätt och ibland är det motgång. Det känns skönt att känna igen problem och få tipps på olika sätt att lösa saker på. Självklart, eller i dagens samhälle så är det visserligen inte så självklart, finns det en pappa i familjen också.
Hoppas att det är ok att jag läser!?!

Helena sa...

Jo, det är klart Viola! Jag är bara förvånad att någon jag inte känner vill läsa min blogg. Men du är så välkommen att fortsätta läsa du med.

Alla glada tillrop och kommentarer är välkomna.

Unknown sa...

Nja, ibland är det faktiskt riktigt skönt att känna igen sig i andra människor där ute! Glädjas åt roligheter och känna igen problem som kan uppstå...
Jag har läst din blogg sedan 2007. Jag måste erkänna att jag tyckte att det var lite roligt att lösa när du väntade er minsta, anade att vi var i samma tillstånd, då jag kämpade med vardagen trotts ett ihållande och intensivt illamående som inte ville ge sig ;) och du skrev några inlägg om magsjuka... Tänkte att magsjukan kanske var av samma typ som min och någon vecka efter jag fått min lilla pojke fick du din! Jag blev flyttad från en plats där jag hade ett umgänge, till en stad där jag inte kände någon och på grund av graviditeten och dess följder klarade jag inte av att lära känna nya människor som sig bör efter en flytt. I stället började jag läsa på nätet och följde några bloggar som jag tycker är bra (illamåendeperioden följdes av sängläge)!
Tack för en bra skriven blogg, den har hjälpt mig en hel del!

Helena sa...

Wow! Viola, jag är...totalt överraskad. Jag hade ingen aning om att det jag skrev kunde hjälpa nån annan. Sicket ansvar. ;)

Hoppas att du inte längre behöver ligga ner fortfarande! Och att du hittat dig ett umgänge där du nu bor.

Ska göra mitt bästa att skriva lite oftare än det senaste året då.

Kram till dig!

Unknown sa...

Nej, tack och lov slutade sängläget i juni 2009 då mitt andra barn föddes :) Jag är så glad och tacksam att han föddes i rött tid och inte i v 25 och är en frisk och stark person!
Efter några år här i stan har jag skapat mig lite vänner, så nu är livet inte så tragiskt ensamt längre ;) Men ändå är det lite roligt att läsa bloggar som man följt!

Kram!