Benjamin drar fram över köksgolvet, marscherandes med höga knän (kan han ens sånt?) och skriker i takt. Då har han duschat två gånger på mindre än 23 minuter. Första gången pga av en kissolycka i matstolen, andra gången pga en o'boy-olycka över hela magen, blöjan, ben och golv. Nu skriker han som en stucken gris av trötthet och ilska över att pappa inte plockar upp honom NUUUUU på en gång.
Matilda som lyckats duscha och under högljudda vrål fått ögonen fulla med tvål - avvärjt av mors vana hand, står nu i sitt rum och kvittrar av lycka, högre och högre så att lillebror överröstas: TITTA VILKEN FIN TURBAN JAG KAN GÖRA!!!!
Olivia som också duschat och under högljudda skrik fått tvål i ögonen - avvärjt av mors vana hand, står nu i badrummet och sjunger av hjärtats hela livslust: ...JAG VILL JU VARA LIKA REN SOM JORDEN EFTER REGN!!!!...
Daniel och jag tittar på varandra över det nersölade kvällsmatsbordet med skrikande och sjungade barn i öronen, funderar vilken överlevnadsstrategi vi ska ta till just i detta nu. Bestämmer oss med en gemensam blick och SKRATTAR.
Vad annat kan man göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar