Ett luttrat barn?

Klockan är nästan midnatt och jag och O sitter i soffan. Vi försöker råda bot på hennes värkande, svidande öga(!). Vi har spolat med vatten och även med natriumklorid som vi råkade ha hemma. Har väl hjälpt liiiite, men hon skriker av och till... Min kunskap om ögon är begränsad, dock vet jag att det ska gå att stänga ögat utan att det svider, och att ögonvitan ska vara, just det, vit. Lösningen för en trött mammas hjärna är då att ringa sjukvårdsupplysningen. Jag plockar upp telefonen samtidigt som jag får höra ett muttrande från Olivia:

- Äsch, de säger bara att man ska vänta i några dagar och om det inte gått över sen får man ringa tillbaka!

Ja, jag skrattade gott, trots den sena timmen och min trötta hjärna.