Tid är relativt

Jag hade ingen kamera med mig så jag kan inte roa er med foton. Ni får helt enkelt stå ut med att läsa om hur kul jag hade. ;)

Först var det hur trevligt som helst att åka i bilen med mor, far, syster och svåger och prata i flera timmar. Det händer ju inte varje dag så att säga. Glass- och matstopp, lite mer prat och så var vi framme. Vet ni hur fort drygt fem timmar i en bil går - utan barn? Tar inte mer än ett par timmar. Skojar inte.

Sen tjejkväll med vänner jag inte träffat på flera år (känns det som), svägerska jag sist träffade för nån månad sen och en ny vän som jag inte träffat förrän nu. Prata, prata, prata, äta, skratta, prata, prata, prata. Vet nu hur fort drygt fyra timmar tar i en lägenhet med sovande barn? Tar inte mer än ett par timmar - tyvärr. Det finns så mycket mer att prata om.

Hem till vännen S för att sova. En av S:s gullige söner (mina döttrar får välja vem av dem de vill för framtida äktenskap. Det är nästan synd att man inte praktiserar arrangerade äktenskap längre...;)) hade så snällt lånat mig sitt rum, så lyxen kunde inte vara större. Sova själv, i ett rum med dörr, hur länge jag vill, UTAN att bli väckt av nåt barn. Vet ni hur fort drygt sju timmar tar i en säng - utan barn? Drygt sju ljuvliga timmar! Underbart.

Dagen efter gällde BOKMÄSSAN. Träffa mor, far och svägerska, sa hej och insåg sen att vi alla ville åt varsitt håll. Och oj, vad kul. Böcker i överflöd. Och spännande förlag, titlar och grejer. Hade lätt kunnat gå där i fler dar. Men vet ni hur lång tid fem timmar känns i armar som bär böcker? Fem lååååånga timmar. Huvudet hade däremot inte samma tidsuppfattning. Trots armarnas och huvudets kamp fick barnen några riktigt bra julklappar - och jag med...hi, hi, hi. (Och eftersom tid är relativt får jag mina julklappar redan nu.)

Hem till S för mat och prat, och sen vidare hem till kusin M och deras nya hus. Husesyn, prat och lite mat (nja, mer fika, men det rimmar inte lika snyggt på prat). Tiden existerade inte för oss förrän vi gäspade samtidigt och tittade på klockan. Oj, då.

Sova ännu en natt i ensamhet, upp till kyrkan och träffa ännu fler "gamla" vänner, vidare till Utby för prat och mat hemma hos systerns svärfamilj. Underbart god mat. Och sen en timme eller två i bilen och så var jag hemma igen. Svosch! sa det och helgen var över.

Så tiden går verkligen fort när man har roligt. Och roligast med helgen var givetvis att få träffa kära vänner. Stor lycka är att ha sådana vänner, där tiden ifrån varandra (även om den varit flera år) inte spelar någon roll.

Vem vet hur jag någonsin ska kunna anpassa mig till vardagen efter det här. En helt egen helg nu OCH en barnfri helg med mannen helgen före det. Oj, oj, oj.

Det är tur att man har sina tre telningar som snabbt tar ner en på jorden igen. ;)

"Mamma, vakna! Mamma!...MAMMA!"