Det är tomt...

...i mitt huvud på blogginlägg. I mitt vanliga liv, a.k.a. icke-gravid, kan jag komma på både det ena och det andra att skriva, flera grejer varje dag. Men nu kommer jag inte på nåt! Det är tomt. Ihåligt. Ekande. Jag skyller just nu på gravidhormoner och hoppas att det räcker. För jag VILL ju blogga. Jag VILL ju skriva. Jag TYCKER att det är roligt. Men just nu är det stopp.

Men jag kan alltid lägga in en bild på våra sötnosar från vårt senaste äventyr: EGYPTEN. En vecka charter med all inclusive. Lycka över all lycka, är allt jag kan säga. (Förstår ni, jag har inte ens tillräckligt med fantasi/ork/energi att skriva om hur överfantastiskt det var! Oj, oj, oj. Tur att det inte är såååå många veckor kvar, "bara" 13... Vem vet vad som skulle finnas kvar av min hjärna om det var ännu fler veckor kvar.)

Jag har inte hunnit redigera så många av bilderna än, men några har jag hunnit med. Vem vet, det kanske kommer fler... Om min hormonförstoppade hjärna kan lyckas fungera.

Visst är de söta. Här i en fönsternisch alldeles utanför vår dörr till rummet/lägenheten. (Benjamin vill bara le/vara med på kort när han själv bestämmer det. Så man får vara tacksam för de gånger han ställer upp...)

(Vad konstiga färgerna blev i bloggen. I Photoshop såg de inte ut så. Hmmm...)

OK, jag kan visa utsikten från den stora balkongen by night också. Ja, vi kände oss välsignade ända ut i fingerspetsarna!


Och här är Röda havet och våra barn. Just den förmiddagen var det lite småkallt. Annars perfekta 23-25 grader varmt och sol. Nej, vi ville INTE åka hem. Ja, vi längtar tillbaka.