Vad är det med barnen av idag?

Ibland fascineras man av dagens barn. De vet så mycket, kan så mycket. Mobiltelefoner och internet är en del av den självklara världen. (Pröva förklara för ett barn att det faktiskt inte fanns mobiltelefoner när du var liten. Han/hon kommer inte tro dig. Åtminstone inte på en väldigt lång stund.) Det är häftigt när de vet saker man inte ens hade en aning om själv innan man var åtminstone tonåring.

Men andra saker får en att förfäras!

Häromdagen hade ICA erbjudande om 3 GB Gräddglass-paket för vad-det-nu-var. Jag blev alldeles varm i själen när jag tänkte på alla de paket jag och min storebror delat - med eller utan föräldrarnas vetskap. Ähum...

Hursomhelst, förfärandet börjar redan i glassdisken. B kan överhuvudtaget inte förstå varför jag envisas med att plocka upp de tre MINSTA paketen, när det finns stora glasstrutar brevid. Efter en omständlig övertalningsprocess (ok, den var inte så lång, men att behöva övertala ett barn om att köpa glass känns omständligt!) gick han skeptiskt med på att köpa "paketen som mamma säger att man ska få ett eget. Nej! Inte ett eget, ett HALVT!"

Väl hemma och efter kvällsmaten ska nu glassen tas fram. M som bara hört talas om glassen som ska fås efter maten utbrister: Va´? Ingen pinnglass??!!

Mamma och pappa skyndar sig att säga att man får ett EGET halvt glasspaket. Coolt va´? Mycket skeptisk till coolheten i detta säger hon "Oookeeej...?"

Mamman och Pappan tar glatt fram en kniv och ser vilken förbättring GB gjort sen sist de åt glassen. Det finns en linjal ditritad på paketet!!! Vilken lycka! "Tänk vad det hade underlättat när vi var små!"

- Men jag vill ha båda smakerna, utbrister M.
- Det går inte. Man får bara det ena eller andra paketet.
- Mäh, varför då?
- Joo, för att...ja, varför då egentligen? Visst, vi kan väl dela det delade paketet så att du får två. Men då måste du äta FORT så att inte glassen smälter ut på bordet.

Då hörs ett annat illvrål.
- JAG VILL HA GLASSEN I EN SKÅÅÅÅÅL!!!!!

Mamman och pappan tittar på varandra, skrattar lite åt sig själva och ger det stackars barnet en skål och häller ner glassen.

Sen avnjuter vi glassen på alla våra olika sätt och ser att den yngsta åtminstone inte har så mycket egna preferenser. Det finns alltså hopp!

Vi vuxna vet åtminstone hur glass ska ätas!