Igår när vi skyndande oss in från den virvlande snön, blåsten och minusgraderna utbrast Benjamin:
- Åh, vad det är varmt och skönt här inne!
Vi tar det nog för givet alldeles för mycket. Och lyckan av att ha fungerande värme. TACK OCH LOV för detta. Jag hatar att frysa inomhus, och jag behöver inte göra det. Vilket glädje.
Vi ska på Thanksgiving-middag hos kära svärföräldrarna på fredag och det har gjort att jag gått runt och tänkt på vad jag egentligen är tacksam för. Det finns så mycket. Mycket tar man bara för givet dessutom. Jag menar, bara en microvågsugn. Tänker jag på hur otroligt den underlättar för mig varje gång jag värmer välling i den? Nope. Vattenkranen med både varmt och kallt vatten. Och detta helt utan ansträngning från min sida. Skulle den krångla lyfter jag telefonen och ringer nån. Telefonen! Att bo i ett land där service finns! Tvättmaskinen! Torktumlaren! Ett helt golv! Bord och stolar att sitta vid i köket! Osv! Osv! Osv!
Men mest tacksam är jag ändå för min familj och mitt vittnesbörd om evangeliet. Dessa två saker är det viktigaste i mitt liv. Båda ger mig en inre glädje som inget i världen kan ersätta. Promise.
Vad är du tacksam för?
PS. De gula höstlöven känns lite passé... Nu har jag hittat den här designen. Gillar färgen!! Men jag saknar fortfarande mig vanliga, enkla design!!!
1 kommentar:
Jag var ute på landet (på en ö i skärgården) 12 dagar, mörkt, kallt ute och ensamt. Då slog det mig; tänk om det alltid skulle vara så här; ingen familj, goda vänner......Jag är tacksam för allt det och mycket därtill./mor
Skicka en kommentar