Glad påsk!

Idag var det dags. Tjejerna hade laddat i två dagar och pysslat påskkort så det stod härliga till. En varsin vän hade bjudits med. Mammas gamla läppstift fanns fortfarande kvar och en kajalpenna lika så. Kinder och fräknar. Sjalett var det värre med eftersom mamma aldrig kommer ihåg att köpa nåt som ens liiiiknar en sjalett. Men efter lite övertalning (mycket pedagogisk sådan, om mamman får säga det själv) dög plötsligt de tunna sjalarna. Korgarna packades. En hysteriskt rädd lillebror (som inte alls fattade varför denna utspökning var nödvändig) lämnades i hallen hos mamma, och sen var det dags att gå och önska "glad påsk", dvs GODISJAKT. (För erkänn, vem går som påskkärring för att bara önska glad påsk? Ingen jag känner i alla fall...)

Och jakten skulle ha gjort vilken storviltsjägare som helst grön av avund. Efter att ha knackat på alla husen runt vår lekpark kom de tillbaka med korgarna fulla och TUNGA. Mycket belåtna små kärringar. Den fyndigaste grannen var han utan godis som gav dem en varsin STOOOR morot.

Och i all denna kärring-yra förtjänar Olivia ett särskilt omnämnande: Stoiskt hedrade hon sitt självpåtagna godisförbud, trots en hel korg full med godis! Hon åt bara chipsen och gav sen resten till Benjamin. Det, mina vänner, kallar jag karaktär!

Ännu en lyckad skärtorsdag som förgyllt mammans och grannarnas vardag. De är ju så söta att det faktiskt riktigt kniper i hjärtat! Måtte de alltid få vara lyckliga små kärringar!



PS. För övrigt kan jag meddela att Det nu har hänt: Daniel har varit bortrest denna vecka och INGEN, jag upprepar, INGEN, har varit sjuk!! Och nu är han hemma om ca fyra timmar så jag vågar ta ut segern i förskott. Otroligt lyckligt.

Lyckan med en TV-fri eftermiddag

Jag minns det som igår; känslan av den oändligt långa söndagseftermiddagen efter tidiga möten i kyrkan. Vissa flög förbi som gaseller - när man gjorde nåt kul med familjen, andra segade sig fram som sniglar i motvind - när fantasin tröt.

Här hemma idag var allt upplagt för en snigel-eftermiddag. Tjejerna rusade in genom dörren och sa nästan samtidigt: "Får vi se på film? Men ingen söndagsfilm, de är såååååå TRÅKIGA!!!" Jaha, där var den söndagsfriden, tänkte jag. Dock tänkte jag inte ge mig: Söndagsfilm (alltså filmer med något sorts extra gott budskap) eller ingen film alls! Vilket gnällteknik de än tänkte pröva. Så det så.

Visst både gnälldes och protesterades det. Men efter en förvånansvärt kort tid satt en O uppe i "pysselrummet" (dvs ett skrivbord inne i klädkammaren) pysslandes ett tackkort till en kompis, en M tittandes på "David och Goliat" (definitivt en söndagsfilm) och en B förnöjsamt strosa omkring och leka. Whaow!

En stund senare var filmen slut ("Den var jättebra, mamma!" HA!) och Matilda satte igång hela sin fantasi.

Ett, tu, tre var alla tre utklädda till jägare med både pilkoger (plastleksak man pillar in plastiga former i eller mammas stövel, fastsatta med bandage), pilar med eller utan laser (plastgalgar) och pilbågar (trägalgar). Sen jagade de svarta monsterfåglar och dinosaurier som mamman såg genom fönstret. "Men det som är så bra mamma, är att man kan skjuta genom fönstret, utan att det går sönder!!"

Tuffa som attan var de och saknade "bara en Robin Hood-hatt, men det gör inget". Med stencoola jägarminer patrullerade de runt inne i huset för att försäkra sig om att inga odjur kom in.

En och annan älg sköts visst också. Den åt vi för övrigt till middag (fläskfilé), tillsammans med vild-potatisar och vild-morötter som växt ute på vår gård (inhandlade på ICA), mycket grönsaker var också bra att äta "för man måste ha mycket vitaminer när man är jägare. Och man måste äta mycket när man har jobbat så hårt."

Och så säger de att barn inte kan leka längre!

M fullt utrustad!

Sötnosen med pilbåge nerstoppad i tröjan (och ja, sviterna efter vattkoppor!)

Pilbågsteknik diskuteras och prövas. Detta är blodigt allvar!

Du lilla solsken som tittar in...

Just idag behagar solen skina på oss med sina efterlängtade strålar. Och vet ni vad jag kände när jag gick från bilen?? DET VÄRMDE på mitt ben. Jag stod vid stenkanten där B jämt ska balansera, solen lyste på mitt ben och det blev VARMT. Vilken fantastiskt trevlig överraskning.

(Om nu bara mars inte låg i vägen för den Riktiga Våren skulle man kunna våga börja hoppas på riktigt... Men än så länge får vi glädjas oss åt de dagar då solen tittar in i våra stugor.)

Glam-faktor i varda'n

Igår låg jag på knä med en disktrasa i högsta hugg för att försöka utplåna spåren efter en glitterprinsessklänning som blivit tvättad och tydligen ville bli av med en hel del glitter... Med andra ord: det låg MYCKET glitter på golvet.

Att ligga på på knä på golvet med en disktrasa ger inte en känsla av glamour kan jag berätta. Man sympatiserar väldigt med "stackars Askungen" och känner sig väldigt...piglik. MEN detta förändrades i en nafs när jag vände på trasan och hela den GLITTRADE. Plötsligt kändes det inte så bedrövligt att ligga där. Lite glitter och glamour är allt som behövs.

Så min fråga är varför ingen har tänkt på att göra glittriga disktrasor? Det skulle förgylla många hemmamammors och i princip allas som använder en disktrasa liv.

Om nån med lite entreprenörsanda söker en ny idé får ni en här alldeles gratis: Fler glittriga disktrasor till folket!

Livet från den ljusa sidan

Det mesta i livet handlar ju om ens inställning. Detta försökte jag omsätta i praktiken när jag gav mig ut i höststormen - åh, förlåt jag menar vinterstormen med regn, mörker och stormvindar! - för att jogga runt min lilla runda. Vädret kändes allt annat än inspirerande, men skam den som ger sig. Här är mina solskensglimtar från rundan:

Man springer dubbelt så långt än när det inte blåser!
När stormbyarna kommer farandes som en vägg rakt framifrån, måste man ta i dubbelt så mycket för att komma lika långt som annars. Solglimt: Man springer dubbelt så långt utan att för den sakens skull springa en centimeter längre. Hur skönt är inte det?

Man hinner inte tänka på hur trött man egentligen är!
När det konstant blåser i öronen hör man inte hur man själv flåsar. Och all energi går åt till att försöka hålla rak kurs. Solglimt: Det är först när man stannar som man märker att man är döööötrött.

Alla eventuellt läskiga människor är inomhus!
Jag kan säga att antalet människor man möter en mörk stormkväll är försvinnande få. Och de som är ute går bara där för att de måste ta sig från A till B på kortast möjliga tid. Solglimt: Man behöver inte ödsla energi på att oroa sig.

Man får se oväntat roliga scener!
Jag vill inte förlöjliga människor som hänfallit till cigarettberoendet, men har ni sett en människa försöka tända en cigarett i full storm? Det ser vansinnigt roligt ut, speciellt när denne någon inte ger sig på hela den stund som det tar för mig att springa ikapp och förbi. Solglimt: Man kan få sig ett gott skratt helt gratis! (Dock inte åt personen! Bara det hon gör...)

Man känner sig så nedrans bra!
Aldrig har det varit så skönt att sjunka ner på vardagsrumsgolvet efteråt. Man ligger där och bara känner hur endorfinerna sprutar runt i kroppen. Solglimt: Man kan klappa sig själv på axeln och säga: Bra gjort!

Pröva själv! Jag lovar att det fungerar. :)

Ibland tar det tid...

...innan vetenskapen kommer på det alla redan vet. Är det någon som suttit på en cirkus och njutit av clownnumret? Är det någon som sett ett barn uppskatta läskigt målade (ofta gamla) män i konstiga kläder spruta vatten på en? Men nu har vetenskapen tydligen bevisat att barn inte gillar clowner.

Men att använda denna rapport för att ta bort clowner på sjukhus tycker jag ändå vore bra synd. Åtminstone de på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. När O bröt sitt ben och skulle opereras mötte vi sjukhusclownerna och vilken lycka det var. Clownerna där har fattat vad barn tycker är roligt och hur de tycker att det är roligt. På ett trevligt och roligt sätt, utan att vara för påträngande(!!), knöt de ballonger, pratade, frågade och fick henne att skratta. Och den läskiga situationen var inte så läskig längre.

Så fram för fler sjukhusclowner och bort med läskiga cirkusclowner! Här är AL Barnsjukhusclownerna:

Tillägg till "En stilla (för)undran

På listan över sjukdomar som uppstår när D är bortrest kan vi nu lägga till: ÖronINFEKTION - till skillnad mot öroninflammation.

Ja, ja, är det inte det ena så är det det andra...

Sen vet jag inte om det räknas som någon sjukdom; men att tjejerna vaknar kl 05.00 en varsin morgon och är absolut oförmögna att somna om, är det helt friskt? De tycker att det var helkul i alla fall, för då kunde de få se sin älskade High School Musical 2 INNAN skolan/förskolan. (Och ja, jag fortsatte sova.)