Regn, regn, regn

Men det gör liksom ingenting. Ljusstakarna och stjärnorna lyser och påminner om vilken härlig högtid vi går till mötes.

(Sen hjälper det också att D tog tjejerna till skolan och B sov till 08.45!!! Dvs jag gjorde det också!!!!! Ibland har det sina fördelar med att han är vaken X antal timmar på natten...)

Barn av sin tid

Matilda sätter sig ner på basketträningen för att vänta in de som var sist på övningen. Flickan F gör likadant. Tränaren, som har kämpat själv hela träningen med ett gäng bångstyriga 6-åriga pojkar, frågar lite byrskt: "Varför sitter ni ner?!"

Lille bångstyriga K har det självklara svaret som kommer på mindre än en sekund:

-De kanske gör det för miljöns skull.

Då vet man att miljötänket har gått fram... Ha, ha, ha!

Jag - (banan)flugornas herre!

Efter låååååång kamp kan jag idag titulera mig som (banan)flugornas herre! YES! Tipset som till slut utrotade de infernaliskt envisa, små, eländes flugorna var följande:

2 delar äppelcidervinäger
1 del sirap
1 droppe diskmedel

Blandas i ett högt glas. Låt glaset stå i mer än en vecka och, icke att förringa i detta fall, HAV TÅLAMOD! Man önskar ett snabbare resultat än inom en dryg vecka, men ibland går det inte att påskynda naturen. Blanda gärna till fler glas och ställ ut där flugorna tycks samla sig.

TACK, från djupet av mitt hjärta, till min vän J som har tips om i princip ALLT! Nu kan jag gå ut i köket utan att drabbas av äckelkänslor.

Så här ser de tydligen ut i närbild. Yiack!

Varma minnen

Idag viner höstvindarna snålt kring husen och solen gör sitt bästa för att gömma sig. Ja, jag vet, det är november. Men i hjärtat kan det vara varmt ändå - av ljuvliga minnen.

Stephanie & Andrew Mojica, 10 juli

Anna & Isak Gerrbo, 2 augusti

Alice & Mikael Palm, 1 november

Vad underbart roligt vi haft och kommer att ha!

Livet rymmer både glädje och sorg

I lördags firade vi ett hejdundrande syskonbröllop - det tredje inom tre 1/2 mån. Fest, glädje, lycka, tacksamhet.

Idag sörjer vi med G & E vars älskade lilla flicka vände åter till himlen.

Våra tankar, tårar och böner är med er!

Lycka på en torsdag

Står och steker pannkakor. De tre barnen fnittrar, skrattar, hoppar, springer, leker kull och skriker "Fokabana" (vi tror att det är B:s ord för Stålmannen...) och är toklyckliga tillsammans. Mannen och jag lyckades pricka tidsskillnader och aktiviteter, läs: hann prata idag!!!

En mycket lycklig stund att spara till regniga dagar.

I-landsproblem!

Sverige är ett välorganiserat land där medborgarna (de flesta i alla fall) gör sitt bästa för att följa regler och lagar. En av dessa regler är ÅTERVINNING! I många år avskydde jag denna syssla passionerat, men min man har med vänlig envishet fått mig att släppa denna energikrävande känsla. Jag har helt enkelt börjat återvinna utan att sucka.

Igår kväll var så påsarna med papper och papp fyllda till bristningsgränsen. Jag var ändå tvungen att ta mig till affären, trots illamående och nån vidrig släng av magsjuka. (Ni hör ju redan där hur det kan ha påverkat mitt förstånd.) B behövde välling och D är ju inte hemma. Så det var bara att svälja en extra gång och gå. SUCK. Jag tog påsarna och begav mig ut i den mörka kvällen.

Stannade vid återvinningsstationen och hivade snabbt i den påsen i sin rätta behållare och den andra i sin rätta behållare och vänder stolt tillbaka till bilen. "Jag, en återvinnare, trots magsjuka! Ha, det kunde jag inte tro för några år sen."
Ögonen susar förbi ett stort nytt klistermärke på en av behållarna "EJ KUVERT!".

-Vad märkligt, jag trodde att man fick slänga sånt i papp-behållaren...

Ögonen susar lite till längs behållaren och får syn på ett annat tydligt klistermärke: PAPPER.

-Eh...OJ DÅ! Det DÄR var papper och och det DÄR var papp. Inte tvärtom...

Och vet ni vad min första tanke var, jag en fd återvinningshatare? Tro det eller ej; FINNS DET NÅN SOP-POLIS HÄR??

Jag tittade mig oroligt runt. Jag kunde inte upptäcka nån sop-polis (de finns, jag har sett ett reportage på TV om dem!!) och kände hur illamående tryckte på ännu mer. Jag övervägde en mikrosekund att försöka ta upp mina misstag, men insåg snabbt att behållarna var relativt nytömda, så det fanns inte en chans. Jag sa helt enkelt högt: "Det var inte meningen! Förlåt!!", satte mig i bilen och åkte vidare.

Läser ni om det bedrövliga samhälle vi lever i där människor förstör återvinningen, genom att slänga papper i papp och papp i papper, så vet ni vem som är skyldig!

Men det var inte meningen, jag lovar!