I-landsproblem!

Sverige är ett välorganiserat land där medborgarna (de flesta i alla fall) gör sitt bästa för att följa regler och lagar. En av dessa regler är ÅTERVINNING! I många år avskydde jag denna syssla passionerat, men min man har med vänlig envishet fått mig att släppa denna energikrävande känsla. Jag har helt enkelt börjat återvinna utan att sucka.

Igår kväll var så påsarna med papper och papp fyllda till bristningsgränsen. Jag var ändå tvungen att ta mig till affären, trots illamående och nån vidrig släng av magsjuka. (Ni hör ju redan där hur det kan ha påverkat mitt förstånd.) B behövde välling och D är ju inte hemma. Så det var bara att svälja en extra gång och gå. SUCK. Jag tog påsarna och begav mig ut i den mörka kvällen.

Stannade vid återvinningsstationen och hivade snabbt i den påsen i sin rätta behållare och den andra i sin rätta behållare och vänder stolt tillbaka till bilen. "Jag, en återvinnare, trots magsjuka! Ha, det kunde jag inte tro för några år sen."
Ögonen susar förbi ett stort nytt klistermärke på en av behållarna "EJ KUVERT!".

-Vad märkligt, jag trodde att man fick slänga sånt i papp-behållaren...

Ögonen susar lite till längs behållaren och får syn på ett annat tydligt klistermärke: PAPPER.

-Eh...OJ DÅ! Det DÄR var papper och och det DÄR var papp. Inte tvärtom...

Och vet ni vad min första tanke var, jag en fd återvinningshatare? Tro det eller ej; FINNS DET NÅN SOP-POLIS HÄR??

Jag tittade mig oroligt runt. Jag kunde inte upptäcka nån sop-polis (de finns, jag har sett ett reportage på TV om dem!!) och kände hur illamående tryckte på ännu mer. Jag övervägde en mikrosekund att försöka ta upp mina misstag, men insåg snabbt att behållarna var relativt nytömda, så det fanns inte en chans. Jag sa helt enkelt högt: "Det var inte meningen! Förlåt!!", satte mig i bilen och åkte vidare.

Läser ni om det bedrövliga samhälle vi lever i där människor förstör återvinningen, genom att slänga papper i papp och papp i papper, så vet ni vem som är skyldig!

Men det var inte meningen, jag lovar!