Är det nån som kan komma på ännu ett knep som man kan pröva på en son som vaknar VARJE kväll och skriker helt otröstligt i minst en timme??
Varje kväll mellan 2130-2230 vaknar han med ett mer eller mindre högt skrik som fortsätter, som redan sagt, minst en timme. Och det spelar INGEN roll vad man gör. Tro mig, vi har prövat ALLA metoder och ALLT annat vi kan komma på.
Till slut har han (väl) skrikit sig tillräckligt trött, för plötsligt tystnar han och somnar om. Och så står vi där lika frågande som kvällen innan: Varför? Vad hände? Hur kommer det sig att han somnade nu? Sen konstaterar vi bara det faktum att han sover nu och somnar själva, med ett liiiiitet hopp om att nästa kväll ska bli bättre. Men det lilla hoppet känns väldigt litet just nu!
Oj, oj, oj. Nu låter det som om den magiska stunden är inne... Jag har inte hört skrik på säkert en halvminut (måste säga att Daniel tog ronden ikväll - det är därför jag sitter här och bloggar). Nej, nu började han igen.
Dags att gå och se om reservtruppen (dvs jag ikväll) kan göra en insats.
PS. För alla som inte har prövat kan jag rekommendera öronproppar. Vad vore jag utan dem?
PS2. Jag menar allvar, nån som har nåt nytt tips?
3 kommentarer:
Håller med! Öronproppar är jättebra! :D
Det där låter precis som en sån period som Elias hade för ett tag sedan. Det var jättejobbigt och han vaknade oftast precis när vi skulle lägga oss eller när vi precis lagt oss. *suck* Det enda som hjälpte för honom var att vi satte på en film (eller gärna något med korta avsnitt så det är lätt att avbryta) på tv, det gjorde att han kunde varva ner, sedan när han lugnat ner sig gick det bra att lägga honom igen.
Kram Kicki
Sådär håller Rebecca på ibland efter att hon har sovit middag - gôrjobbigt! Fast helt klart mycket lättare än om det hade varit sent på kvällen som i ert fall...
FILM, som Kicki sade, har funkat hyfsat för att bryta hysterin.
klassisk nattskräck blir min diagnos. jag hade det när jag var liten och julius har haft det när han var mellan 1,5 och 2,5.
för mig var det enda som hjälpte att pappa svepte in mig i ett täcke och tog ut mig. chocken av den kalla luften fick mig lugn. sedan tittade vi på stjärnorna och mös.
detta knep funkade dock inte på bullen. det enda knepet vi kom på var att låta honom vara ifred. fruktansvärt när han skriker och den naturliga impulsen är att hålla om och trösta. julius attacker kom inte varje natt men det var påfrestande ändå. jag liiiider med er!
Skicka en kommentar