De flesta barn VILL HA ett eget rum. Vi var så lyckliga när vi flyttade till vårt lite större radhus och kunde erbjuda barnen denna önskeuppfyllan. Men ibland undrar man varför man ens bemödar sig.
Det tog lååååång tid innan den mindre tjejen accepterade att hon behövde sova i ett eget rum.
- Jag ville aldrig flytta ens. Och nu ska jag sova själv här! *gråt och tandagnisslan*
Stora tjejen har precis fått sitt rum uppe på vinden (förlåt, hon påpekar att det är hennes "våning"). Ikväll kröp hennes känslor för att sova däruppe fram:
- Det känns som om nån med grönt ansikte kommer komma upp för trappan och säga Oliiiiviiiiiaaaaa!
Så hon ligger nu i sitt "gamla" rum, som än så länge inte är ommålat och inflyttat av Benjamin.
Lagom tills jag trodde alla somnat så hörs en liten röst som börjar bli en vana här hemma.
- Mamma.... det är läskigt!
- Vad?
- Att sova själv i mitt rum.
- Men Olivia och Matilda är däruppe också i sina rum, och Jakob i sitt rum.
- Men det är läääääskigt att vara här själv.
- Lägg dig brevid Olivia då. Får hon det Olivia?
- Ja, så länge han inte pratar, som han brukar...
...lite senare, med en mycket nöjd och trygg röst från Olivias rum:
- Nu ska jag sova, mamma. Go' natt!
Och allt detta kringflyttande till trots hittar Daniel både ett, två och ibland tre barn i sängen. (De har lärt sig att pappa är snällare på natten...) Madrasser på hela golvet verkar vara den enda lösningen.
Och jag tar rummet på vinden - själv. ;)
4 kommentarer:
gullungar! det är inte lätt att vara liten:) (eller vuxen med lillsar heller låter det som:))
Haha låter ur mysigt tycker jag! När jag flyttar hemifrån kan vi ha sovaöverparty med en stor säng :) / sof
Vinden låter klockren tycker jag. Själva har vi flyttat ner i källaren och jag sover med öronproppar utan barn hela natten (bara för att skryta lite). Fast Lina väcker oss ibland kl 6 på lördagar och söndagar. "Mamma, får jag titta på bolibompa?" Barnkanalen rules på lördagmorgnar.
Kram på dig Helena
Marie
:)
Skicka en kommentar