måndag 28 januari 2013

Galet roliga och TOTAL onödiga fakta


Sparat från tidningsurklipp. Man kommer nog aldrig ha praktiskt användning för denna nya kunskap, men det är bra intressant. Man kan liksom bara inte tro att det är på riktigt.

Förresten ska man aldrig säga aldrig; under ett parti Trivial Pursuit kan det mesta komma till användning. Eller hur, familjen S?

OK, redo för totalt värdelöst, men ack så spännande fakta? Då kör vi:

  - En ankas kvackande ekar inte, och ingen vet varför. (Är inte det galet spännande? Och att ingen vet!...)

 - Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa. (Det kanske vi ska vara glada för.)

- Fjärilar smakar med fötterna. (Glad att inte vi människor gör det.)

- En snigel kan sova i tre år. (Och jag trodde jag hade stort sömnbehov.)

- Alla isbjörnar är vänsterhänta. (Var jag isbjörn i mitt förra liv då?)

- En struts öga är större än dess hjärna. (Hur kan den ens gå då?)

- Kackerlackan har en otrolig överlevnadsförmåga. Även om den mister huvudet kan den leva i flera veckor - tills den dör av svält. (Men hallåååååå, vem skapade den här varelsen??)

- En krokodil kan inte sticka ut tungan. (Vem prövade lipa åt den för att se om den lipade tillbaka, eller hur kollades detta?)

- Hajen är den enda fisken som kan blinka med båda ögonen. (Hur vet de andra fiskarna vilket öga de skall blinka med då? Artikelförfattaren kanske glömde att lägga till ett "samtidigt" på slutet.)

- Många hamstrar blinkar med ett öga åt gången. (Ska kolla in den nyaste familjemedlemmen snarast.)

- Noshörningarnas horn består av sammanpressat hår. (Hur är det möjligt?)

- En guldfisk kommer bara ihåg de tre senaste sekunderna i sitt liv. (Men det visste vi väl i alla fall.)

- Det är möjligt att leda en ko uppför en trappa, men inte nerför. (Stackarn som kom på det. Jobbigt att bära en ko.)

- Jättebläckfisken har världens största ögon. (Man kan inte låta bli att undra hur stora de är. Och vilka ögonlock.)

- Elefanten är ingen sjusovare. Han nöjer sig med två timmars sömn per dygn. (Tänk om man kunde klara sig på det!)

- Grodor använder sina ögonglober för att trycka ner maten i magen när de sväljer. (Ser bara en tecknad groda framför mig som preeeeessar ner en stor tugga och ögonen nästan trycks ut. Det ligger sanning i den bilden alltså.)

- De djur som har den största hjärnan i proportion till sin kropp är myran. (Vilka mirakeldjur de är.)

- I Japan kan du hyra en hund. Det kostar ca 20 kr per timme. (Vad finns det inte för ovanliga innovationer i Japan?)

- Om en hummer förlorar ett öra så växer nytt snart ut igen. (Undrar om de inte skrivit fel här. HAR humrar öron, undrar jag!)

- Vissa ankor har 360-graders synfält. (Kan de se in i hjärnan då, eller? Fattar inte.)

- En råtta kan trampa vatten i tre dagar i sträck. (Inte för att jag är någon djurvän, men det här experimentet skulle jag inte ha velat vara med om att se. Det känns lite för rått!)

- Grodor byter kön om det är ont om det andra könet. (Så var kvoteringen löst!)

- Krokodilen äter sten, för att smälta maten bättre. (Stenkista får en ny innebörd.)

- En albatross kan sova medan den flyger. (Praktiskt!)

- Kängrun kan inte gå baklänges. (Varför säger min autokorrigering att jag stavat "kängru" fel? Och tydligen också "autokorrigering". Ironi på hög nivå.)

Så nu vet vi! Bland annat att grodorna, av alla varelser, har löst jämställdhetspolitiken. Inte illa. Har fått förnyad respekt för dessa kväkande djur. Kanske alla genusforskare och feminister ska ta sig ett snack med närmsta groda. ;)

söndag 27 januari 2013

När är du duktig?

Häromveckan när jag gick på löpbandet på gymmet, kom min favoritinstruktör förbi. Eller ja, hon skulle dammsuga löpbanden och stannade och pratade en stund. Jag ÄLSKAR hennes pass med en slags hatkärlek (i bemärkelsen blodsmak och total utmattning efteråt). Jag berättade om mina nya träningsrutiner med dottern och att jag nu inte kan komma på tisdagar kl 10 längre, utan ska försöka komma på onsdag eftermiddag istället. Om jag får till middagen innan och de äldre är hemma för att passa de yngre. Och alla är friska. ;)

Då säger hon: "Åh, vad du är duktig!"
Jag svarar utan att tänka: "Nja, det vet jag inte! Men jag försöker."

Det där har satt sig lite i huvudet sen dess. När ÄR jag egentligen duktig? När tycker jag att jag är duktig? Varför svarade jag, utan att tänka: "Det vet jag inte." Och menade att jag inte var det. Vad får mig att känna mig duktig? Kan man känna sig duktig jämt? Är det något att sträva efter, att känna sig duktig jämt? Vill man fortsätta att utveckla sig om man känner sig duktig jämt?

Jag har inte kommit fram till några konkreta svar. Har DU några svar eller tankar och funderingar kring det här? Kan du inte snälla kommentera och hjälpa mig att komma lite längre i dessa tankar.

Jo just det, en fråga till: När man blir äldre säger alla att man blir snällare mot sig själv. Är detta något man också blir snällare mot sig själv i? Varför tycker vi inte att vi är duktiga?

Typiskt!

Igår fick jag inte till nåt inlägg, men tänkte kompensera genom att göra två idag.
Först ett klipp på Jonas Gardell. Det här var så roligt att jag bokstavligen skrattade så jag grät första gången jag såg det. Rekommenderas varmt.

Ursäkta svordomarna.

fredag 25 januari 2013

Alltså...

...nu har jag försökt skriva ett inlägg i 45 minuter som ska vara vettigt. Det går inte. Min hjärna är trött. Har varit supermom idag. Faktiskt hela veckan, om jag får säga det själv, när mannen varit bortrest.
11 barn har passerat här hemma idag (inklusive mina egna). 6 av dem har sängplats här hemma. Alltså mina egna fyra och två extra. De sista är snart i säng.
Mannen klev in genom dörren vid 19-tiden.
*poff*
Då kopplade supermom ur.
Nu behöver hon sova.
God natt!

(Ikväll är det ju fredag, så fast kl är 2300 så har jag inte jobbat över idag. ;) Jag FÅR vara uppe så här sent ikväll.)

torsdag 24 januari 2013

Jobbat över

Hinner inte skriva nåt inlägg idag. Har jobbat över. Hemmamamma-jobbet har inga fasta tider om man så säger. ;)
Kram och god natt. (Första kvällen jag inte hunnit släcka före kl 22.00...men ibland är det nödvändigt.)

onsdag 23 januari 2013

Underskatta aldrig ett barn!

Det finns så mycket som sägs som om hur man ska vara som förälder. Läste idag senast i Aftonbladet att det inte GÅR att göra rätt. Hur man än försöker. Till syvende och sist är det ändå DITT barn och DU som måste fixa det här. Så bra som ni kan.

Och vet ni, det går!

Jag var färdig att lämna ett av barnen till mormor tio minuter efter att jag hämtat denne. Jag kokade redan. Men jag höll mig. Istället åkte jag hem och ringde henne. Hon har nämligen en del kloka åsikter om sånt här. Vi kom fram till att det som behövdes var....*trumvirvel*...ett ordentligt snack. Utan krusiduller. Vänligt, men bestämt berätta att och varför.

Sagt och gjort.

Efter att jag lagt på telefonen hade vi ett snack.

Och nu vet jag, ännu en gång, att det funkar att ha ett snack med barn i alla åldrar. På barnets nivå såklart. Men det fungerar!!! Man ska aldrig, aldrig, aldrig underskatta ett barns förmåga till att förstå, ta till sig och vilja att göra om.

Naturligtvis måste jag nu påminna och återknyta till samtalet. (Har redan fått göra det ett antal ggr.) Men snacket gick fram. Och vi är på samma lag. Igen. (Tack och lov.)


(För övrigt har jag typ antagit en utmaning att blogga varje dag i hundra dagar. Men jag vågar inte riktigt skriva det officiellt. Men jag börjar idag, med de andra, så får vi se...;) Det är som sagt svårt att få till bloggtid när jag ska sova kl 22, och jag alltid bloggat på kvällarna förr... Nya tider, nya vanor? Vi får se.)


onsdag 16 januari 2013

Sängkantsprat

Det finns inget bättre! Att prata på sängkanten med sitt/sina barn innan de ska sova. Det är allt jag vill säga.

Närheten, uppriktigheten, kontakten, viktigheten, skratten, tårarna, högt, lågt, allt däremellan, jordiska, himmelska, kärleken.

Tack, käraste mor, för att du lärde mig var de viktigaste samtalen sker.