När är du duktig?

Häromveckan när jag gick på löpbandet på gymmet, kom min favoritinstruktör förbi. Eller ja, hon skulle dammsuga löpbanden och stannade och pratade en stund. Jag ÄLSKAR hennes pass med en slags hatkärlek (i bemärkelsen blodsmak och total utmattning efteråt). Jag berättade om mina nya träningsrutiner med dottern och att jag nu inte kan komma på tisdagar kl 10 längre, utan ska försöka komma på onsdag eftermiddag istället. Om jag får till middagen innan och de äldre är hemma för att passa de yngre. Och alla är friska. ;)

Då säger hon: "Åh, vad du är duktig!"
Jag svarar utan att tänka: "Nja, det vet jag inte! Men jag försöker."

Det där har satt sig lite i huvudet sen dess. När ÄR jag egentligen duktig? När tycker jag att jag är duktig? Varför svarade jag, utan att tänka: "Det vet jag inte." Och menade att jag inte var det. Vad får mig att känna mig duktig? Kan man känna sig duktig jämt? Är det något att sträva efter, att känna sig duktig jämt? Vill man fortsätta att utveckla sig om man känner sig duktig jämt?

Jag har inte kommit fram till några konkreta svar. Har DU några svar eller tankar och funderingar kring det här? Kan du inte snälla kommentera och hjälpa mig att komma lite längre i dessa tankar.

Jo just det, en fråga till: När man blir äldre säger alla att man blir snällare mot sig själv. Är detta något man också blir snällare mot sig själv i? Varför tycker vi inte att vi är duktiga?