Ok, fortsättning på mitt sömn-nyårslöfte: Jag har klarat alla kvällar även denna vecka! TJOHOOOO! Kl 22.00 har det varit släckt i mitt rum och jag har legat i sängen. Som underbara Fru H brukar säga: "Om jag blir kär i mig själv? Självklart!"
När flickorna sen kommer på att man inte kan sova i sitt eget rum utan måste sova i mitt rum (ja, det har varit mitt denna vecka då D har varit utomlands) precis kl 21.59, då får de snällt finna sig i att fixa madrass och diverse kuddar i mörkret. Har mamma släckt så har hon, tydligen. (Kan för övrigt meddela att det är rätt trevligt med spontana pyjamas-partyn med döttrarna.)
MEN mitt idoga arbete att upprätthålla mitt nyårslöfte innebär även problem: min egna tid (alltså tid utan vakna barn) försvinner fullständigt. Det är åtminstone alltid ett barn vaket när jag går och lägger mig. Inte för att hon behöver så mycket passning och så, men det är ett ständigt arbete tills alla sover och sen tandborstning etc för mig och hopp i säng. När ska jag t.ex. andas, tänka eller blogga då? Tydligen på fredagkvällen denna vecka i alla fall.
För övrigt kan jag meddela att en mjölkkindtand behöver vridas exakt sju gånger för att lossna.
Och att jag hört en av de gulligaste fel-sjungningar jag nånsin hört; häromkvällen när jag tröstade ledset barn i dennes säng hör jag treåringen (som i princip ALDRIG sjunger, så bara det var stort att höra) med sin ljuva stämma sjunga högt, rent och tydligt: "Sa-a-a-Lta Lucia! SaLtaaaaaaa Lucia!" Om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar