Såg det här kortet i telefonen idag och blev alldeles varm. Igen. Förra veckan var de hemma och var sjuka. Kan ju vara trist, trist, trist. Men ibland finns det solglimtar som det här. Vi satt i soffan och myyyyste. Det betyder kramas, sitta i knät, läsa sagor, prata, skratta, kramas igen och myyyyysa. Det, mina vänner är det absolut bästa som finns. Sådant gör min själ lätt och mitt hjärta fyllt. Behöver inget mer än det.
PS. T upplyste mig på FB om att "känguru" stavas just så: KÄNGURU. Så nu vet jag det. Hur "autokorrigering" ska stavas utan att programmet säger att det är fel är fortfarande högst osäkert.
PSS. Jag återkommer om min duktighetsfråga. Snart. När jag hinner. Det är så svårt att få tid innan kl 22.00 med några längre reflektioner.
PSSS. Jag har blivit så bra på att släcka innan 2200 att det inte ens känns svårt längre! Tänka sig. Glömmer till och med bort att det "ska vara och kännas svårt så jag måste skriva om det på bloggen för att inte glömma av varför jag gör det". På helgen känns det lite som en waste of time att vara uppe längre, för jag vet hur länge jag behöver sova på morgonen efter (som visserligen är skönt, men ändå) för att inte vara så trött. Men hittills har jag inte kommit så långt att jag släckt före 2200 en fredag eller lördag. Dock är detta stora framsteg.
PSSSS. Jag och Olivia lyckas träna på SATS som vi kommit överens om också! Det är inte klokt. Roligt har vi. Svettas gör vi. Och faktiskt blir vi starkare. Idag gjorde vi knäböj och utfall med extra vikter. Tjoho, vad DUKTIGA vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar