lördag 5 januari 2013

This too shall pass!

En kvinna i min närhet, T, yttrade/yttrar denna mening när man ojjar/oroar sig över något barnen gör eller inte gör. This too shall pass!

Det är något av det klokaste jag hört när det gäller barnuppfostran. För det gör det. Pass, alltså. De allra flesta perioder, de konstigaste saker går över när det gäller barn. Om man ger dem obegränsat med kärlek och allt annat de behöver förstås. I all sin ofullkomlighet.

Dessvärre inser man inte sanningen i dessa klokord förrän några av ens egna barn har passerat dessa "this" några gånger. (Hängde ni med?)

Det fjärde barnet i huset är i åldern då det är sååååå svårt att orka vara vaken en hel dag. Det bara går inte. Hur envist han än hävdar att han INTE behöver vila. Ändå kraschar han i soffan varenda dag. Eller i bilen för all del. Och det är helt omöjligt att få liv i honom. Och lyckas man kan man förbereda sig på en lång stund av gråt och tandagnisslan över denna hemskhet man just begått mot honom. (OK, inte alltid, men ofta.)

Oavsett hur länge han sovit är det som fördömt att få honom att somna i tid på kvällen. 5 min sovstund eller 30 min. Spelar ingen roll. Det lustiga med honom är att han bara sitter i sin säng när han sedan ska sova. Går runt lite och tar en leksak, eller arton, och sitter där och leker. Tyst, tyst så ingen ska höra. Med jämna mellanrum kan man höra honom tassa fram för att kolla läget. Vi säger till honom att gå och lägga sig. Och han gör det. För att fortsätta leka. Tyst, tyst.

Kruxet? Att han kan hålla på till 2230! Utan ansträngning. Och gissa hur eftermiddagen blir imorgon... Samma visa, om igen.

Men; this too shall pass!

Jag vet det, så därför står jag ut. Om några månader är det ett minne blott, som skulle gått förlorat om jag inte skrivet ner det här. För jag är inte lika flitig att ta kort på vardagssaker nu, som när tex M var i samma ålder. Finns riktigt gulliga bilder på henne i hennes söta barnfåtölj där hon sover sött, precis innan middagen. Men gissa vad, hon gör det inte längre. It passed!

Edit: Borde kanske påpeka att kvinnan i min närhet själv hört det av en annan klok kvinna under tiden hon bodde i USA. Vad hon heter vet jag dock inte, så jag kan tyvärr inte ge henne cred för det. Nån som vet? Äras den som äras bör, ni vet.  

5 kommentarer:

AG sa...

Jag har hört det i en film, så jag tror det är ett vanligt begrepp - men jag håller med, det är världens nästa begrepp! Glad att jag fått höra det redan såhär tidigt i min mamma-karriär!

Vilse sa...

Det är från My best friend's wedding! När Julia Roberts har gjort bort sig och sätter sig på golvet i hotellkorridoren kommer en man som arbetar på hotellet och säger "My grandma always used to say: This too shall pass."

Brukar också säga så. Mycket bra. =)

Alexandra sa...

Min pappa sa det nån gång och det satte sig fast i min hjärna så jag har använt precis samma uttryck - och faktiskt väldigt mycket när det gäller mina barn! Så det var lite kul att läsa det här!

Villeosagamamman sa...

Ja, det stämmer så innerligt väl. På gott och ont.

Jag kunde inte komma på vilken film det var ifrån, och skulle just föreslå att vifrågar Hanna, som har en helt egen avdelning i hjärnan bara för filmcitat - men hon har ju redan hunnit före mig. Haha! Lycka till med gullebarnets sovtider...

Helena sa...

Vi kanske får konstatera att det helt enkelt är ett etablerat uttryck, OCH att sätta det i "barnsammanhang" är genialiskt.

Katrin: Vad har Hanna INTE en egen avdelning för i hjärnan?? ;)