40 par skor

Vad gör man om man vinner 40 par skor?

Har vansinnigt roligt antar jag. Och alla i familjen kan få sina drömskor!

Vill du också ha chansen att vinna så gå in här.

Botad

Jag har, av okänd anledning, haft en ovilja att bjuda folk på mat hemma hos oss. Lite besvärligt när man ändå vill umgås med sina vänner hemma hos oss OCH äta mat samtidigt. Jag vet verkligen inte varför, eller vilken del av middagsbjudandet jag inte gillat. Den närmsta förklaringen får väl bli prestationsångest...men det stämmer ändå inte riktigt. Dock nåt åt det hållet.

Vid nyår var vi tillsammans med familjen S. Det har blivit en tradtion. Alla barn leker glatt, föräldrarna har trevligt OCH äter god mat. Mamma S är en fena på att laga mat. Hon till och med ÄLSKAR att stå i köket och småpyssla, och storpyssla med för den delen. Och det blir alltid såååå gott och trevligt. Jag erbjuder min hjälp och får till mina bitar, men känner mig alltid osäker. Och fråga inte mig hur mycket av ingrediens X som behövs för att utfodra mer än sex personer. Jag vet inte.

I år kände jag: -Nehej, nu får det väl vara nog! Jag vill kunna laga mat till andra än min familj, utan att tycka illa om det.

Jag satte upp ett hemligt mål: Detta år ska jag botas från denna "bjuda-folk-på-mat"-ovilja.

Och idag kan jag glatt, och stolt, förkunna för världen att jag är botad! Jag trodde mig vara botad redan för några veckor sen. Men först idag blev jag helt övertygad då jag helt problemfritt bjöd över en familj på middag. Blev inte ens stressad - det minsta.

Så vem vet, du kanske blir bjuden på middag av mig nån dag. ;)

Andra gånger

Andra gånger är det precis tvärtom. Allt flyter på, alla är glada och framförallt: Det är vååååååår! Barnen springer, leker, hoppar, sparkar boll, gungar, njuter UTE! Gården kryllar av barn och lite otippade kombinationer av barn sparkar fotboll på planen, busar i övergivet hus(?!) - vem är modigast, "hänger" helt enkelt.

Roligast i kväll var att se Jakob springa fram och tillbaka, fram och tillbaka med en fotboll. Nerför lilla, lilla backen jagade han den samtidigt som han brölade rakt ut av sann lycka att få springa så fort de små benen bar honom. Varje gång han sparkade bollen sträckte han upp de korta armarna i luften och ropade: MÅÅÅÅÅÅL! Med det bredaste leendet i parken.

Vi känner liiiiivet i oss!

Ibland

Ibland är det svårt att vara mamma. Riktigt svårt. Och då finns det inga tonåringar i det här huset än... Men förhoppningsvis fortsätter vi att lära oss hela tiden, så att mina kanter och andras kanter inte tar emot varandra så mycket.

För att försöka komma dit pratar vi. Försöker förstå oss själva och varandra. Till slut kan vi i alla fall skiljas för natten med pussar och kramar och goda känslor. Vi är inte perfekta och har inte alla smarta svar på en gång, men vi älskar varandra!

Framförhållning

Efter att ha suttit klistrad och haft miljoner frågor i 45 minuter framför TV:n som visade en dokumentär om Lennart Nilssons bravader att ta kort på celler(!) har Benjamin bestämt sig:

- Jag ska bli doktor!

Så nu var det klart.

Dock var han först väldigt orolig att man behövde bli gammal för att man bli doktor. (Lennart och de andra gubbarna de intervjuade var just det: gubbar!) Men efter försäkran från mor om att så inte var fallet, plus en uppräkning på "doktorar" vi känner som INTE är gamla, blev han lugnad. Genast fortsatte han:

- Jag ska bli barndoktor. Och då ska jag säga till barnen att medicinen de ska få är glass! Fast ibland ska jag säga (här kisar han med ögonen och vickar på pekfingret): "Du behöver en operation!"

- Kanske kan de få glass efteråt.

- JAAA! "Du behöver en operation, men seeeen får du glass!"

När den läkarstuderande morbrodern sedan avslöjade att barn faktiskt får glass efter operationen, var allt klart. Han (Benjamin) hade ju redan klurat ut hur det funkar att vara doktor! Glass till barnen, vad mer finns det att lära sig liksom?

Överst på önskelistan (ja alltså efter Ninjago-legot "det STOOOOORA, mamma") står nu en bok om kroppen. "Jag ska lära mig allting, mamma!"

Gratis träningstips

När du efter flera månaders uppehåll inte tränat triceps-muskeln specifikt, GLÖM INTE att stretcha muskeln efter träning!

Vardagliga sysslor kan annars bli en pina.

Det var allt för denna gång.

Onödig upptäckt om gener

Idag anföll ett skåp mig. Bakifrån. Rätt i bakhuvudet. Utan att jag hade den blekaste aning om att det (an)föll...

Det gjorde ont. Riktigt ont.

Jag kunde bara skrika aj, aj, aj, aj rakt ut, samtidigt som tårarna sprutade. Det gick inte att hejda.

Till min förvåning hörde jag att jag lät precis som en dotter gör när hon gör sig riktigt, riktigt illa. Tänk att sånt kan sitta i generna.

(I framtiden ska jag vara lite mer medlidsam när mina barn slår sig. Det gör faktiskt tok-ont att slå sig så man får en rejäl bula. Jag hade liksom glömt av det. För hur ofta får man en sån nuförtiden? Tänk efter... Just det, bra länge sen.)