I vanliga fall brukar jag registrera att det är söndag kväll och måndag morgon. Sen blinkar jag och det är torsdag kväll. Varje vecka är det likadant.
Förutom den här veckan. Aldrig har en vecka gått så långsamt. Nästan inte ens när jag varit gravid och väntat på den där Dagen då Bebisen Kommer. Det här är nästan rekord i långsamhet.
Vad som händer på torsdag? Oh, jag vågar knappt berätta. Det har tagit mig en hel vecka för att ens få in i mitt förstånd att det faktiskt ska hända. Jag är fortfarande inte säker på att det är sant. Speciellt inte när det är -20 utanför fönstret och snön faller.
Men Daniel säger att det är sant. Och mamma.
Jag ska åka till Kanarieöarna!
En hel vecka!
Utan barn!
Med mamma och lillasyster!
Fattar ni? Det gör inte jag. I alla fall inte riktigt. Jag menar, hur gör man utan barn i en hel vecka? Jag vet inte om jag kommer ihåg hur man gör. Och var hittar man sina sommarkläder? De finns väl inte så här års. Vart då i så fall?
Iiiihhhhhhh!
Men hur denna dag med tre genomsnoriga, förkylningsastmiga, febriga barn ska ta slut vet jag inte. Och sen en hel dag till.
Ja, ni hör ju vilka problem jag har.
2 kommentarer:
Åå vad härligt det låter! Njut av den här veckan innan också. Är något magiskt med att ha hela äventyret framför sig :) Kram
Härliga tider, Helena! Hoppas att du får njuuuuuuuta!
Skicka en kommentar