Vart ska detta sluta??

Jag har i många år villigt erkänt att jag inte är en bakare. Men jag när en ständig dröm/vision/förhoppning om att jag nån dag ska ta mig i kragen och kliva över bakar-tröskeln. Och detta för två anledningar:

1) Jag börjar bli redigt trött på butiksbröd! Och jag har läst Den hemlige Kocken och vet vad de innehåller...eller kanske ska man säga INTE innehåller.

2) Jag vill ge mina barn barndomsminnet att öppna dörren när man kommer hem och mötas av nybakat-bröd-lukten. Det är på nåt vis nåt man bara måste ha. OK, inte måste, men ack så trevligt! (Jag minns fortfarande de gånger det hände när jag trött och frusen i typ november kom hem vid 17-tiden från skolan, öppnade dörren och kände Lukten av Nybakat Bröd! "Lycka och frid åt alla. Allt kommer ordna sig!")

Så jag MÅSTE göra nåt åt detta. Jag kan ju faktiskt. Jag bara...vill/ids inte/är för otålig.

MEN igår slog jag upp rutiga kokboken och tog det första receptet: Vitt matbröd.

Inga krusiduller, inga (knappt iaf) fibrer, men ack så okomplicerat och enkelt. Matilda bistod mig med förvånade men lyckliga ögon. Och gott blev det.

Idag bakade jag dessutom mördegskakor med Benjamin (fast det har jag faktiskt gjort flera ggr genom åren), till allas glädje. Också så enkelt, men såååå gott. Det är nog några av de godaste kakorna jag vet. Om inte annat för degens skull. MUMS, säger jag bara.

Så vem vet, Marie, jag kanske kommer över tröskeln fortare än jag tror.

(Hade jag tagit några kort hade ni fått se underverken, men tyvärr... Januari och februari är sällan fotomånader för mig har jag märkt. Som ett resultat av julens ihärdiga fotande? Vet inte, men så är det.)