Det blev onsdag kväll även denna vecka. Jag kan säga att jag haft mina starka tvivel om att denna kväll skulla komma. Men plötsligt är den här. Jag har packat klart - tror jag. En stooor väska med alldeles för mycket kläder. Men det gör inget. Det är bara mina kläder som ska fylla den. Hahahahaha.
Det är lite gulligt att höra att barnen fakiskt kommer sakna mig. De har liksom aldrig behövt sakna MIG i en vecka. Pappas resor är de vana vid vid det här laget.
Den sötaste kommentaren står Benjamin för:
- Mamma, när du är borta kommer jag inte säga nånting. Jag kommer inte prata nåt.
- Jasså...?
- Nej, ingenting. Sen ska jag bara sitta i pappas knä så här (blundar och ser helt utslagen ut).
- Jaha... varför då?
- För att....
(Jag kunde riktigt se hur han försökte komma på orden han letade efter. Det var sååå svårt. Försökte hjälp honom på traven.)
- Är det för att du kommer sakna mig?
- Jaaaaaa!
Och sen kröp han ihop i min famn.
Det är så lätt att smälta ett modershjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar