Puh!!!!

Gräsmattan lyser ljusgrön och nyklippt, rabatterna är rensade och med en del nya blommor, alla mystiska väggfläckar är bortmålade, huset är skinande rent från nock till källare (eller ja, i alla fall till grunden), TRE billaster med kartonger och annat diverse är bortkörda till mor och far, lite lånade snygga grejer på plats, och homestage-at till MAX. Ja, idag var det VISNING!!!

Efter en ren uppesittar-natt (fast jag tillbringade mesta tiden tvärs över våra sängar ska erkännas) med vår lille natt-terrorist, nej förlåt han heter ju Benjamin, så kände sig både Daniel och jag lite möra inför konststycket att få ett helt perfekt hus plus ha oss klara och fixade till kyrkan kl 10.00! Jag kan säga att vi stöp på just 10.00. Det blev mer 10.32... Kändes väl sådär, men vi försökte annama devisen "Bättre sen än aldrig" och hoppades att det funkar ändå.
Sen fullt ös som vanligt i kyrkan och sen supertrevlig middag och sällskap ute i Nynäshamn hos våra lyckliga vänner som får bo vid havet! Vilken välsignelse att få bo så! Kanske vid nästa husflytt...*dröm, dröm*

Men nu kan jag säga att jag är TRÖTT. (Nästa mening som jag skriver, skriver jag endast för att få lite medömkan.) Att stupa i säng vid 00-snåret efter att ha städat en hel dag, bara för att vara vaken till 03.30 med en allt annat än glad 2-åring sätter sina spår dagen efter kan jag säga! (Medömkan kan lämnas i kommentarerna, alla tillrop är välkomna.)

Hur visningen gick? Jo, 7 stycken anmälde intresse. Varav 1 redan varit här och tittat. Hon dök för övrigt upp oanmäld i tisdags! Men tydligen blev hon inte avskräckt av stöket och smutsen, eftersom hon dök upp idag igen. Så henne kan man väl räkna som intresserad på riktigt? Vi får se vilka som är med i slutändan. Det är ju lätt att skriva upp sig, och en annan sak att vara med och bjuda sen.

På onsdag gör vi om hela projektet "förvandla vårt hem till något ur en inredningstidning" för visning nr två. Då befinner sig Daniel på tryggt avstånd från hela karusellen, nämligen i England. (Det är tur att vi bor nära en snäll soon-to-be-släkting som råkar vara hemma och ledig just på onsdag eftermiddag, eftersom ingen annan är det!)

Håll gärna en tumme eller två att budgivningen sen drar igång på RIKTIGT!!!!

PS. Just nu har tjejerna gaddat ihop sig totalt mot Daniel i en kamp han är dömd att förlora. Han har inget att sätta emot när de båda inleder operation: "Nu skrattar och fnittrar vi till allt, oavsett vad pappa säger. För han är CHANSLÖS mot vårt skratt." Och mycket riktigt rinner pappas skratt nerför trappan lika mycket som tjejerna. Med undantaget att han med jämna mellanrum försöker återerövra sin auktoritet och få dem i säng. Något som inte lyckas så värst bra. Men roligt har dom. Och jag med som hör dem.

PS2. Ja, hortensiorna LEVER!!! Och är såå fina. Till och med svärmors lånade. Nu ska de bara överleva tre dagar till.

Vill bara säga...

...att blommorna lever fortfarande i högsta välmåga!!!
Heja mej!

PS. Daniel har kommit hem och upplyst mig om att det är hortensior.

Det är vår i luften...

Saker jag gjort idag och är extra stolt över (bara för att jag annars med glädje skulle ha överlåtit dem till Daniel, som är bortrest denna vecka - trots att ingen är sjuk!)

- Fixat till den gamla cykeln vi fick av grannen förra året till Olivia. Det innebar låna cykelpump (nån som har en idé hur man kommer ihåg att köpe en egen??), komma på att man kan använda låsolja på skruvarna som håller fast sadeln, skruva loss sadeln och sänka den. Voilà! En fungerande, tillräckligt stor cykel till största tjejen. Stor tillfredställelse för henne. Jag har visst glömt hur pinsamt det är att cykla på en för liten cykel...

- Fixat till den mindre cykeln för att kunna lära den mindre tjejen att balansera utan stödhjul. Hon har förut varit så skrajsen över att hålla balansen på cykeln att det varit stört omöjligt att få henna att ens pröva. Men idag skulle det ske. Med numera van hand pumpade jag med grannes superavancerade pump, sprutade låsolja på muttern som höll fast sadeln, lyckades få den att röra sig åt sidorna, men inte en millimeter uppåt eller neråt! Mer olja, mer ont i händerna, men sadeln satt fast! Som tur var har vi flera snälla - och starka - grannar som enkelt flyttade sadeln till rätt höjd.

- Sedan sprungit varv efter varv i lekparken, hållandes i pinnen som vi satt fast för att hjälpa henne hålla balansen. Imorgon åker joggindojjorna och träningskläderna på så kan vi kombinera det hela med lite träning.

Nästa sak jag ska räkna upp är jag övermåttan stolt över:

- Vattnat och lyckats hålla de superfina blommorna vi köpte till mäklarfotograferingen vid LIV!!! Jag lovar, de lever fortfarande OCH blommar. Daniel kommer bli så stolt över mig. Det är vanligen hans pyssel. (Min motivation är att jag tycker det känns så nedrans onödigt att lägga ut lika mycket pengar igen på nya blommor om 1 1/2 vecka när det är visning. Inte så ädelt kanske, men väl fungerande.)
Om jag var så pass insatt att jag visste vad de hette skulle ni förstå att det är blommor som DRICKER vatten. Jag är fascinerad hur mycket de slurpar i sig. Men skam den som ger sig. Jag får återkomma om min plan att hålla dem vid liv fungerar.

- För sjuttiofjärde gången på en dryg vecka pratat med bilverkstaden om det mystiska kylarvattnet som bara försvinner! De hade bilen förra veckan, lagade en läckage som till och med jag såg. men tydligen fanns det nåt kvar, för jag har behövt hälla i litervis med vatten. Så till slut fick jag äntligen tag i killen som sa att det var en slang till topplocket som läcker. "Jag har ingen sån inne så jag måste behålla bilen till imorgon." -Jaha, och hur ska jag nu kunna skjutsa O till sin älskade dans som absolut inte går att missa, köra barn åt två håll imorgon bitti, plocka upp ett barn vid 10-tiden ute i Tyresta för att köra till tandläkaren och sen tillbaka till Tyresta, sen hämta två barn vid 1400-tiden och vara tillbaka i Tyresta kl 1600 på Primäraktivitet? Svara mig på det du?
Lösningen: Vi lånar grannens bil till dansen idag och tar ledigt imorgon! Vi övar på cykling, njuter av solen och lekparken och cyklar till tandläkaren och köper glass.
Sen får vi se när bilen är klar (och vad det kostar...) och klara resten ändå.
Ja, jag är helt beroende av en bil i mitt liv som det ser ut just nu!
Ja, jag vill ha massa pengar från husförsäljningen så att vi kan köpa en NY(are) bil!!

Men med sol, värme, underbara grannar till hjälp och prat, glada barn och lite händighet så är livet bra gott!

Nu är det på riktigt!

(Lite passande att detta är inlägg nr 60, känns jämnt och fint. För nu ska jag berätta en nyhet.)

VI SKA FLYTTA!

Och det betyder att vi ska sälja vårt lilla gulliga, älskliga hus...
Så nu är det bara att komma på visning 4 eller 7 maj och buda för allt vad tygen håller! En massa pengar vill vi ha!

Vart vi ska flytta? Till ett större radhus med fem, jag upprepar: FEM sovrum! Vi kommer att ha ett rum till övers! Det har aldrig hänt. OCH två toaletter. Det är sånt som kan göra en flerbarnsfamilj lycklig.

Känns jättespännande, nu när jag accepterat att vi ska sälja vårt lilla hus. Ja, jag älskar det. Men Daniel lovar att man kan göra nästa hus lika fint. Så det ska nog gå bra.

Men som sagt kom och bjud och trissa upp budgivningen riktigt mycket. ;)

Finns såna här dagar - på riktigt?

Efter den vardagliga lämning på för/skola kom jag hem med B. Redan när jag kom innanför dörren kändes det som...ja, vad var det? Sakta gick jag in i köket för att försöka komma på det. Efter en liten stund spred sig insikten från de inre delarna av ryggraden och ut i hela kroppen, för att till slut nå hjärnans förstånd: Det fanns ingen hög med en massa måsten som var tvunget att tas om hand!

Inte ett endaste litet ynka dåligt samvete ligger och skräpar i något hörn. Tro mig, jag gick ett varv för att försäkra mig om att det verkligen inte låg nåt under nån gardin eller så. Men nej, det var TOMT! VA'?!?! Vad gör man då? En liten sekund kände jag mig nästan vilse, tittade över till micron där posthögen brukar ligga, men nej, den var fixad också. Nu började det nästan gunga lite runt hjärtat, av möjligheterna som plötsligt kanske skulle infinna sig. Möjligheter att göra det jag själv VILLE göra och inte var TVUNGEN att göra pga den ena eller andra tidspressen. Det var liksom bara vad-jag-själv-valde-saker kvar!

Så jag valde av egen fri vilja, och inte av tvång pga av dåligt samvete, att träna! B och jag har nu tränat både mage, rygg och armar framför TV:n. (Mina armhävningar var snyggare, men absolut inte gulligare!) Medan B tittade på sin favvo-film duschade jag - länge, plockade ögonbryna - noga, sminkade mig, fixade med kläderna - slet inte bara fram det som råkade ligga överst, myste med B i soffan. Vi gosade fram lite lunch till oss båda och hade en riktigt trivsam stund vid bordet. Sen la jag honom att sova middag och nu sitter jag här! FATTAR NI?! Helt galet underbart. Jag rekommenderar det till alla.

Så mitt största problem är, just NU i denna stund, om jag ska skriva lite till, förbereda ett HF-möte (som inte är förrän i morgon), sova middag, surfa lite eller läsa en bok. Hmmm. Ja, vilka bekymmer jag har.

Vad det än blir så ska jag NJUUUUUTA av denna känsla. För den är sannerligen inte vanlig.

(Och så frågar människor mig om jag inte tröttnar på att "bara" vara hemma? Vem skulle inte vilja byta - just idag i alla fall.)

Glad påsk!

Idag var det dags. Tjejerna hade laddat i två dagar och pysslat påskkort så det stod härliga till. En varsin vän hade bjudits med. Mammas gamla läppstift fanns fortfarande kvar och en kajalpenna lika så. Kinder och fräknar. Sjalett var det värre med eftersom mamma aldrig kommer ihåg att köpa nåt som ens liiiiknar en sjalett. Men efter lite övertalning (mycket pedagogisk sådan, om mamman får säga det själv) dög plötsligt de tunna sjalarna. Korgarna packades. En hysteriskt rädd lillebror (som inte alls fattade varför denna utspökning var nödvändig) lämnades i hallen hos mamma, och sen var det dags att gå och önska "glad påsk", dvs GODISJAKT. (För erkänn, vem går som påskkärring för att bara önska glad påsk? Ingen jag känner i alla fall...)

Och jakten skulle ha gjort vilken storviltsjägare som helst grön av avund. Efter att ha knackat på alla husen runt vår lekpark kom de tillbaka med korgarna fulla och TUNGA. Mycket belåtna små kärringar. Den fyndigaste grannen var han utan godis som gav dem en varsin STOOOR morot.

Och i all denna kärring-yra förtjänar Olivia ett särskilt omnämnande: Stoiskt hedrade hon sitt självpåtagna godisförbud, trots en hel korg full med godis! Hon åt bara chipsen och gav sen resten till Benjamin. Det, mina vänner, kallar jag karaktär!

Ännu en lyckad skärtorsdag som förgyllt mammans och grannarnas vardag. De är ju så söta att det faktiskt riktigt kniper i hjärtat! Måtte de alltid få vara lyckliga små kärringar!



PS. För övrigt kan jag meddela att Det nu har hänt: Daniel har varit bortrest denna vecka och INGEN, jag upprepar, INGEN, har varit sjuk!! Och nu är han hemma om ca fyra timmar så jag vågar ta ut segern i förskott. Otroligt lyckligt.

Lyckan med en TV-fri eftermiddag

Jag minns det som igår; känslan av den oändligt långa söndagseftermiddagen efter tidiga möten i kyrkan. Vissa flög förbi som gaseller - när man gjorde nåt kul med familjen, andra segade sig fram som sniglar i motvind - när fantasin tröt.

Här hemma idag var allt upplagt för en snigel-eftermiddag. Tjejerna rusade in genom dörren och sa nästan samtidigt: "Får vi se på film? Men ingen söndagsfilm, de är såååååå TRÅKIGA!!!" Jaha, där var den söndagsfriden, tänkte jag. Dock tänkte jag inte ge mig: Söndagsfilm (alltså filmer med något sorts extra gott budskap) eller ingen film alls! Vilket gnällteknik de än tänkte pröva. Så det så.

Visst både gnälldes och protesterades det. Men efter en förvånansvärt kort tid satt en O uppe i "pysselrummet" (dvs ett skrivbord inne i klädkammaren) pysslandes ett tackkort till en kompis, en M tittandes på "David och Goliat" (definitivt en söndagsfilm) och en B förnöjsamt strosa omkring och leka. Whaow!

En stund senare var filmen slut ("Den var jättebra, mamma!" HA!) och Matilda satte igång hela sin fantasi.

Ett, tu, tre var alla tre utklädda till jägare med både pilkoger (plastleksak man pillar in plastiga former i eller mammas stövel, fastsatta med bandage), pilar med eller utan laser (plastgalgar) och pilbågar (trägalgar). Sen jagade de svarta monsterfåglar och dinosaurier som mamman såg genom fönstret. "Men det som är så bra mamma, är att man kan skjuta genom fönstret, utan att det går sönder!!"

Tuffa som attan var de och saknade "bara en Robin Hood-hatt, men det gör inget". Med stencoola jägarminer patrullerade de runt inne i huset för att försäkra sig om att inga odjur kom in.

En och annan älg sköts visst också. Den åt vi för övrigt till middag (fläskfilé), tillsammans med vild-potatisar och vild-morötter som växt ute på vår gård (inhandlade på ICA), mycket grönsaker var också bra att äta "för man måste ha mycket vitaminer när man är jägare. Och man måste äta mycket när man har jobbat så hårt."

Och så säger de att barn inte kan leka längre!

M fullt utrustad!

Sötnosen med pilbåge nerstoppad i tröjan (och ja, sviterna efter vattkoppor!)

Pilbågsteknik diskuteras och prövas. Detta är blodigt allvar!