måndag 21 maj 2007

Hemafton

Visionen: familjen samlad runt bordet i gemytlig stämning. Mor ger vackert förbered lektion. Barnen, far och mor diskuterar evangeliets rikedomar och vittnesbörd skapas och stärks i fullständig harmoni med Anden.

Verkligheten (ibland): På golvet sitter en lillebror som skriker hysteriskt, trots en fars ihärdiga försök att roa med leksakerna. Systrarna sitter troget vid bordet och försöker höra vad mor säger. Efter några minuter har båda tröttnat. Syster 1 beklagar sig högljutt ännu en gång över att syster 2 minsann fått lägga ut två bilder på raken och avslutar inlägget med gråt. Syster 2 gråter/surar hon också av någon annan obegriplig anledning . Mor försöker hålla humöret uppe och komma ihåg vad det var för tanke med lektionen egentligen. Ja, visst ja, lektionen skulle handla om vördnad och avslutas med att hela familjen skulle lära sig den i sammanhanget mycket passande sången: "Vördnad är kärlek" ...

Att ha hemafton är ibland som att styra en fullriggad femmastare (finns det segelbåtar med fem master? Vi är i alla fall fem personer i vår familj) genom en storm - med alldeles för litet roder!

Men skam den som ger sig: vi kan sjunga sången hjälpligt nu i alla fall. Och poängen om att vördnad är en känsla och inte bara att sitta stilla kom fram - innan alla tre grät...

6 kommentarer:

PERNILLA sa...

Jag tror faktiskt inte att det spelar så stor roll vad man gör och hur det blir på hemaftonen. Jag tror att det viktiga är att det blir. Julius kallar hemafton för julafton och jag tycker att det är ett bra sätt att se på det hela; en speciell traditionsbunden händelse som alla tycker om.

Rebecca sa...

Underbar scen du målar upp framför mina ögon. Jag skrattar, känner igen mig och applåderar er tappra föräldrar. Tack!
Jag har inte glömt Bolliaden korten, de kommer...
Kramis

Gabriella Häger Hahne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Gabriella Häger Hahne sa...

Jag har som sagt varit inne & hälsat på din blog många gånger – nu är det väl ändå dags att 'hälsa ordentligt'. Om min hälsning kommer med, för jag har försökt tidigare – men då försvann nog bara det jag skrev. Vi får se om jag fått kläm på hur man 'hälsar ordentligt' & har lite hyfs på den här sortens blog. :o)

Det är så roligt att läsa om ditt liv & din dag. Du är fantastisk på att fånga upp & dela med dig av dina erfarenheter med pennan! Nu känns det som vi har umgåtts jättemycket, fast vi nästan aldrig ses - för jag har fått del av ditt ’nu’. Själv blogar jag ju inte än… men vi får väl se vad som händer framöver när jag får lite, lite mer tid över. Tänk så mycket det är som SKA & behöver få plats i ens liv & ännu så mycket mer som man VILL få plats med. ;o) Det är väldigt inspirerande att läsa andras blogs. Det är ett roligt format att spara lite av vardagen & tankarna i.

Det är så härligt att se foton på era fina barn också. Det finns inget bättre än dessa små som växer upp nu! Lyckliga vi som får vara deras föräldrar!

Kramar.

Anonym sa...

maste kolla:)

Anonym sa...

maste kolla:)