Hänga på en skör...gren?

Kan inte riktigt bestämma mig för titel på detta fenomen jag hittade i trädet vid vårt garage.

Hänga på en skör tråd? eller Survival of the fittest?

Coolt, hursomhelst! Inte en enda liten istapp någon annanstans i trädet.

Kors i taket!

Plötsligt händer det!

ALLA tyckte om den nya maträtten igår.

Ni förstår inte hur stort det är. 6 personer, inklusive 4 barn som alltid har olika åsikter, sa enhälligt: "Det här var gott, mamma!" (Ja, jag och Daniel undvek just det sista ordet. ;))

Tipset kom från underbara N. TACK!

Fransk kycklinggryta rekommenderas härmed till ALLA! Man behöver inte äta alla svampar om man är barn/inte gillar det. Men en behöver man smaka. (Och de var jättegoda!)

OCH för att göra det ännu bättre går det jättefort att laga! Så det är inget att tveka om, tina kyckling och laga. NU!

Sovmorgon!

Efter nattens hämtning av London-resenärer blev vi lite trötta... Vid 11-tiden tyckte de andra barnen att det var nog. Ett efter ett kom de in i vårt rum och jag såg framför mig hur vi kunde ligga och myyyysa hela familjen i sängen. Men som vanligt blev det ett veritabelt virrvarr av armar, ben, skrik, fnitter och skratt. Jag förflyttade mig ganska raskt därifrån. Det är bekvämare att se på dem lite på avstånd.

Frukost blev det inte förrän 12.30! Men då pappas amerikanska pannkakor.

Om ni nu förfasas över denna familjs lördagsrutiner vill jag bara rikta er uppmärksamhet till denna artikel. Älskar nr 1: Du får mer energi. Really?!?!

Nu ska jag sova igen. Imorgon väntar namnvälsignelse av barnens nya kusin S i Örebro. Härligt.

Seeeent inlägg

Det är ju sportlov - så jag har lov att vara uppe så här sent. (Kl är 23.25 just nu...) Vissa har undrat när jag kommenterat saker på FB efter kl 22. Men som sagt, det är ok!

Väntar på att Daniel o Olivia ska landa så jag kan åka och plocka upp dem. Jag utgår från att de kom med planet - trots allt. Vet inte riktigt vad man ska tänka när mannen skriver i ett sms, 10 min innan avgång:

"Vi har haft lite strul. Kan inte ringa nu. Vi ses inatt."

Åååååkej?!

Men han har inte hört av sig mer, så jag räknar med att de landar snart. Spännande.

Annars var dagens stora begivenhet Tekniska muséet. Pappan min var alldeles lyrisk över alla aktiviteter som fanns för barnen, tjusigt presenterade med youtube-filmer och annat på hemsidan.

Så kl 1200 var vi där. Jag, killarna, kusinerna O och C och morfar själv såklart. FEM timmar senare gick vi hem. Och då hade vi inte ens klarat av ens hälften av stället, kändes det som.

Vi träffade nästan hela familjen B där också. Så roligt! De hade smart nog bokat upp en filmstudio. Vi fick hänga på dem och barnen fick spela in ett nyhetsprogram. Det programmerades även robotar, styrdes grävskopa, testades kroppens olika förmågor, tittades på experimentsshow, tittades på 4Dbio, osv, osv.

Jag och treåringen hängde mest vid "berget". Det gick knappt att få honom därifrån. Och lyckades jag så...uttryckte han sin stora vilja att gå tillbaka. Högt och ljudligt. Men vi hade rätt trevligt. Han älskade att vara kungen av världen. Det är inte så ofta man får vara det när man är yngst... Inte utan kämpande i alla fall. Gullgroda.

Familjen B har investerat i ett årskort. Smart drag. Ska man komma igenom hela muséet (hur ska man egentligen stava det?? nu har jag bara kopierat web-adressen) behövs det.

Tack morfar för en härlig dag!

Hans självvalda pose när han besegrat "berget" på ca 50 cm...no kiddin'!

Annars är det här en poppis pose...Han ÄR kungen av världen. När han själv får bestämma.

Det blir inte bättre än så här. Styra en riktigt grävskopa.

Väderflickan C

Gäst i TV-programmet: Byggare Bob. "Jag bygger hus, räddar liv och spelar fotboll."

Andra TV-gäster in the making... Kusin O är under masken. Går inte att se. Läskigt.

Fem timmars museum har sin tribut!

De bästa!

Trots dagens sol ute, var det lite mindre sol inne i mig idag. Inte så roligt. Men tack vare dessa två återvände lugnet. Och solen inombords. TACK!
Vad skulle jag göra utan dem??

Jag älskar de här två; mamma o pappa!

I'm walking on sunshine!

Det är inte klokt vad solen har för inverkan en vanlig onsdag i februari. Och plusgrader. Och fågelkvitter. Och en helt blå himmel. Jag kände mig helt förvandlad, inombords. Plötsligt fanns hopp om våren, ljusare tider, varmare tider,  enklare tider. Åh, vad det var underbart! Det här en härlig känsla att gå på solsken. ;)

Plötsligt gjorde det inget att åka till pulkabacken. Det var rent av en fröjd. Det var så varmt att vissa jackor och mössor gled av. Det gick inte att ha dem på sig. HURRA! Lite kompisar till barnen på det och det är en höjdardag!

Benjamin följde med grannarna till Sundsta(?)/Siggesta(?) gård. (Minns inte vad det hette.) De hade en fantastisk förmiddag där. Med både skridskor och pulkaåkning. Japp, han kan åka utan stol eller träbock nu. "Jag åker jättefort fram nu, mamma!"

Rapporten från England, där Daniel och Olivia befinner sig, är endast positiv den med.

Lägg på lite "livsåskådningsprat" i grannens hall mitt bland alla barn och matos = en underbar dag! Fler sådana tack.

(Och om jag nånsin måste flytta härifrån, måste jag ta med mig våra vägg-i-vägg-grannar! Det går inte annars. Hur skulle jag/vi överleva annars?)

Kompisar!

Skulle ni våga mopsa upp er mot det här gänget, eller?

Vad är oddsen?

Båda pojkarna somnade som utslagna furor (hur ser såna ut?) ikväll. Varit en intensiv dag med en morfar som tog dem och kusin till Armémuseum. Efter att hört en lång utläggning först från äldre bror och sedan yngre bror om alla hemskheter (fast enligt dem själva var det bara "superroliga saker" man fick se) man kunde se där, undrade jag hur många mardrömmar de skulle drömma inatt.

- Inga!

Var det självklara svaret. Vad bra då!

Efter ungefär 40 minuter vaknar yngre bror med högljudd gråt och tårar som rinner. Inte riktigt kontaktbar. Ni vet, sådär jätteledsen men kan inte kommunicera.

Preciiiiis när jag fått honom lugn sätter sig äldre bror upp i sängen med ett illvrål. Inte riktigt kontaktbar. Ni vet, sådär jätteledsen men kan inte kommunicera.

Vad är oddsen för att det händer minuterna efter varandra? Nån som kan räkna ut det? Skumt. OCH att de reagerade precis likadant. OCH det gick över lika fort för dem båda. Ännu mer skumt.

Skridskoåkning - check!

Puh!

Så skönt! Mannen tog killarna på deras första skridskoåkning idag. Jag vet inte varför, men detta har legat över mig i flera veckor: De måste åka skridskor. Och absolut på sportlovet!

Är det inte korkat vilka krav man kan lägga på sig själv?!

Jag är inte någon skridskoåkare överhuvudtaget. Åkte nog i trean på gymnasiet sist... Så att ta sig till skridskohallen är inte något naturligt för mig. Men tydligen MÅSTE barnen göra detta. I min värld.

Och nu har de gjort det. Check!

Dessutom tyckte de att det att det var så kul, att vi MÅSTE göra om det imorgon. Och då är inte mannen hemma. Alltså blir det jag som åker dit. Helt stick i stäv med min naturlighet. ;)

Hmmm, har jag lyckats med min föresats då?... Jag - behöver inte stå i en skridskohall för att vara lycklig. Barnen - måste åka skridskor.... Nåja, here we go!

Lugn helg...?

Nienie härintill i blogglistan är en remarkabel kvinna som överlevt en flygplanskrasch och blev bränd 80% på sin kropp. Jag har fascinerats över hennes attityd och livsglädje. (Läs gärna hennes blogg.)

Men en sak har jag svårt att förstå. Hon säger att hon längtar till helgen då allt saktar ner och lugnet finns... HUR DÅ? är min fråga. Här hemma är det precis tvärtom. Helgen kommer och ALLT händer. Samtidigt.

Alltid kul saker. Men många saker. 

Idag hade vi bara städa huset och träna på schemat. All möjlighet till en lugn dag. Coolt! En sån lugn lördag har vi inte haft på många veckor.

Fast just det, barnvakt till två små söta kusiner också. Och två andra kusiner sov över från igår. Och sen en extra kompis till B. Och sen sex ungdomar till för melodifestivalen...

Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR att ha dem alla här. Jag VILL ha ett hus där ungdomar och barn (och vuxna med för den delen) känner sig välkomna. 

Men att allt saktar ner... Vet inte riktigt.

Och imorgon är det kyrka och familjemiddag och möte på kvällen.

Hej, måndag! Då får jag vila. ;)

Varför oroa sig?

Promenad med Jakob 3,5 år i vagn. Väder: -4° och snålblåst.

Jag: - "Jakob, ska du verkligen inte ha vantarna? Jag har dem här under vagnen."

Jakob, glatt: - "Ne-hej då, mamma! När jag frusit ihjäl - DÅ tar jag på mig vantarna."

Ja, då så.

Ni-na, ni-na, ni-na-na...

*boiiiiing* "Dagens boktips!"

Ni minns väl melodin och regnbågssoffan?

Har ingen regnsbågssoffa, men ni ska få ett boktips:

Helt enkelt urbra! "Alla" svenskar man borde veta något om. På två-tre sidor var. Har visserligen bara hunnit till nr 96 (de börjar på nr 100), medan jag lagade mat idag. ;) Men so far so good! Snabbt, enkelt och allmänbildande. Perfekt. Sådana faktaböcker gillar jag. Jag är en läsare av stora mått, men jag konsumerar böcker. Analyserar dem inte, kommer aldrig ihåg vad författaren heter, och sällan vad boken heter. Men jag kommer ihåg storyn. ;) Så faktaböcker läser jag inte (ofta) alls. Inte heller biografier. Jag önskar det ibland, men det går inte.

Men blåser det nya vindar här hemma. (Fast jag sätter in en brasklapp här, det kaaaaan ju hända att jag inte kommer igenom hela boken... Den har inte så mycket roman över sig.)

Vet ni till exempel vem Viktor Balck var? Nej, det gjorde inte jag heller förrän jag läst i den här boken. Däremot har jag åtskilliga gånger åkt på en gata i Gubbängen som heter Viktor Balcks väg, och alltid undrat vem denne Balck var. Nu vet jag!

Vad han gjorde? Kan ju inte skriva en sån spoiler. Köp boken. ;)

PS. Den är billigare, 49 kr, på ICA Maxi i Haninge än på adlibris.se, 79 kr.

Stekpannor - för miljöns skull... :)

Kan ni hjälpa mig? Jag har ett problem. Stekpannor.

Jag blir galen på förbrukningen av stekpannor. En stekpanna här hemma har en förbrukningstid på ca 6-8 mån. Sen står jag ut i några månader till, bara för att "jag köpte ju just en ny". Sen är den kaputt. Bränner i mitten och vobblar.

Jag vet att man inte ska hetta upp pannan utan något i, och nu med induktion ska man verkligen passa så att det inte blir för hett. Jag gör allt det där. Men den förbrukas ändå! Och nu på mindre än ett halvår... Och då köpte jag en vad jag trodde en rejäl panna som skulle funka ett längre tag.

Jag har en sån här:

OBH Nordica
Stekpanna 24 cm.
Material: Gjuten aluminium.
OBH Nordica longlife™ Ceramic coating - Keramisk beläggning tillverkad av 100% naturmaterial. Överlägsen hållbarhet och motståndskraft mot mekanisk nötning.

Den keramiska beläggningen tål hög värme.

Passar alla typer av hällar.
Greppvänliga och värmeresistenta handtag.
För bästa resultat vid stekning, använd en klick smör eller olja.
Eftersom stekpannan delvis är tillverkad av aluminium bör den inte maskindiskas.
Stekpannan bör inte användas i ugn. Tydligen har jag köpt den för ca 545 kr.

Så nu är min fråga: är det värt att lägga pengar på en sån här:

Hackman
Design: Pentagon Design. Non-stick beläggning, 28 cm. NOH tekniken förhindrar pannan att överhettas på induktionshäll. Passar alla plattor, men speciellt induktion. Ungssäker upp till 180c. Handdisk rekommenderas. 
För 899 kr.




Nån som har nån erfarenhet? För just nu känns det som jag lika gärna kan köpa en på ICA för 200 kr. Den håller ändå lika länge/lite som den för massa mer pengar... 

Ja, ni hör ju vilka problem. Ett riktigt I-landsproblem, jag vet. Men det kostar pengar. Och när vi ändå är inne på rättfärdigande av i-landsproblem kan vi alltid dra till med en klassiker i Sverige: Det kan ju inte vara bra för miljön att köpa nya stekpannor hela tiden. Eller rättare sagt: Det ÄR inte bra för miljön. ;) Så ni hör ju, ni måste hjälpa mig med det.

Tanken får luft

Kallt, mörkt (fast iofs inte förrän kl 1645!), ont, feberkänsla i axlarna(?), trött, gnälliga barn, kvicksandskänsla. Och då ska vi gå i väg och träna....SUCK! Men, men, vad gör man inte för sina mål, fl'åt, för sina barn. ;)

Vi skrapade ihop oss och och åkte till sats. Väl där gick jag bara snällt mot min kropp (läs: långsamt). Olivia trampade duktigt på och drog och slet i maskiner. Efter en liten stund jag lämnade sats. Inte med fötterna, men med tankarna. Det var helt fantastiskt!

Jag hade hörlurar med mig. Tänkte lyssna på radion (jag vet, pensionärsvarning, men det är faktiskt roligt ibland). Plötsligt ser jag Sarah Dawn Finer på TVn. Och radiosymfonikerna. Och Tommy Körberg. Hmmm. Pluggar i hörlurarna i "TV-högtalar-apparaten" istället.

Ni ser ju hur fort det gick på bandet sen. ;)

*poff*

Där försvann sats, ont, feberkänsla, kallt, mörker och gnälliga barn. En hyllning till Quincy Jones. Lycka! Stegen blev lättare. Märkte att jag svängde lite mer på armarna. Fantastisk musik framförd av fantastiska musiker. Tankarna fick luft och flög högt. Energin återvände. Det tråkiga rann av mig. Lyckokänslor. Jag kan klara allt jag vill. Strunt i allt tråkigt. Nu kör vi.


Om du är i Sverige kan du klicka här för att se programmet. Jag gillar Sarah Dawn Finer! Tommy glänste kanske inte just här. Men strunt i det. Musiken svänger och gör mig lycklig! Musik är förunderlig. 

Nej, alltså inte så!

Jag ser nu när jag läser mitt inlägg från igår och ser kommentarerna att man kan tolka mitt "ledsen" som att jag var ledsen. Men det var jag inte! Jag menade "ledsen" som i "I'm sorry". Finns ingen riktig bra översättning till det. "ursäkta"? Ja, hursomhelst, jag var inte det minsta ledsen i mig själv. Bad bara om ursäkt att jag inte hade nåt att säga. Fast "ursäkt" är också fel. Bara "I'm sorry".

Ja, som det kan bli i dessa engelska-influerade tider.

För övrigt är det synnerligen trevligt att ha trevlig släkt. En enkel middag med tomatsoppa och fusk-baugetter (såna man stoppar in i ugnen och gräddar det sista själv) räcker. Och sen lite trevligt sällskap till det.

Tomt

Jag har inget att skriva idag. Ledsen. Återkom imorgon så får vi se om det blir nåt.

Oväntad kvillrande lycka på ICA

Veckan har varit lång och sjuk. Jag skrev ju igår att jag inte mådde så höjdarns. Det har varit OK idag, men inte mer. Och så fort jag gjort något mer än att sitta stilla så har jag blivit lätt kallsvettig och... bara känt mig sjuk.

Eftersom veckan varit lika lång för de hemmavarande, idag friska, barnen skrapade jag ändå ihop mig och tog oss till affären. Att gå till affären ger ändå miljöombyte och andra vyer än sina egna väggar. Dessutom får barnet nåt annat än det närmast befintliga syskonet att tänka på. Och det behövdes verkligen idag!

Framme vid grönsakerna stod Benjamin kvar vid vagnen medan jag och lillebror sprang runt och hämtade grejer. Precis i lagom höjd för B har ica-handlaren (eller mer troligt hans personal) satt upp tryckt well-papp med käcka slogans på. När vi kommer tillbaka med lök och potatis frågar Benjamin om det är "n" och "u" som står där och pekar. Ja, absolut är det det. Pröva läsa det. Jag tror du kan.

Så hör jag honom ljuda "nnnn-uuuu. NU!" Vi har prövat några ord hemma vid köksbordet förut, så jag vet att han kan ljuda sig igenom några ord. Men han har aldrig "sett"/visat intresse för bokstäver och ord ute någonstans. Han har aldrig märkt att det står saker med bokstäver runtomkring honom.

Med en liten begynnande aning ber jag honom läsa nästa ord medan vi hämtar paprika. Vi springer iväg och kommer tillbaka en liten stund senare.

- Står det "är", mamma?
- JA! Du kan, du kan! Se om du kan ta nästa ord också?

Det här upprepar sig tills alla orden är ljudade och lästa! Allihop!

Glädjen, lyckan och stoltheten var TOTAL bland grönsakerna. Vi kramades och jublade högt. (Verkade som medkonsumenterna inte var vana vid sådana glädjeyttringar vid grapefrukten...)
Min son knäckte precis läskoden! Här och nu! Och jag var med!

Det kvillrade i oss alla. Han hade läst sin första mening, helt på egen hand. På helt eget initiativ.

Man vet aldrig när man möter lycka i vardagen. Eller i grönsaksdisken.

Bättre mening kunde inte ha valts. Den senare som sågs av honom skulle inte gjort sig lika bra i sammanhanget. "Grönsaker är gott!" eller nåt sånt.

Usch

Usch för magsjuka! Har visserligen nån lätt och mild variant, men hallå? Finns det nåt tråkigare? Och jobbigare? Man kan knappt säga det högt, men det är nästan bättre när det blir nåt, istället för att så här bara ligga stilla och tänka "Jo, jag mår ganska bra." Resa sig upp och sen känna "Åh nej, det gör jag ej!" Eller känna att jag är tokhungrig, äta några tuggor och sen inte få ner mer.

Men glad alla hjärtans dag på dig.

Alldels för sent!

Jag hade tänkt skippa inlägg idag. Totalt. Pga hjärn-meltdown. Men ett hängivet fan (mwoahahaha, det är min blogg, jag får överdriva), vi kan kalla henne M, efterfrågade ett dagens inlägg. Så jag struntar nu helt i att kl står 22.23...It's official: jag klarade inte mitt mål ikväll. Men vaddå, till och med solen har fläckar.

En total mys-dag med hemmavarande storebror. Vi var själva i fem timmar. Och ååååh, vad man kan mysa. Vi till och med BAKADE! (Som en del vet så har jag nån slags ångest för att baka. Men den börjar sakta ge med sig.) Det var ju trots allt fettisdag. Lite tv-soffe-mys. Spelade spel!!!  Flera stycken och flera ggr. (Som en del vet har jag nån slags...avsky mot spel. Den börjar inte ge med sig. Så mycket i alla fall. Efter dagens erfarenheter, kanske liiiiite ändå.) Allt i lugnt tempo utan stress, avbrott och annat tjafs. Helt fantastiskt.

För att fortsätta detta mys-inlägg kan jag meddela att jag frivilligt, utan hot, även gick med på att spela med lillebror. Och detta två omgångar. En historisk dag. Och inte en enda gång började det krypa i mig av ...otålighet, eller vad det är som drabbar mig när man ska spela spel.

Storebrors sista kommentar innan han somnade var:

- Mamma, det här var första gången du och jag spelade spel. Väl?

Mitt svar var:
- ...hmmm, vi kan väl låtsas att det inte var det.

Ärligt talat så har vi spelat spel själva förut. Tror jag.

Sjukdomsdag

Storebror hemma hela dagen. Lillebror hemma hela dagen. Lek. TV-spel. Lego. Mat. Bråk. Skratt. Sagor. Sång (!? jo, faktiskt). Videosamtal med mormor. Yoghurt. Pizza. Spring. Krig. Tjafs. Kärlek. God natt!!

Imorgon är det en ny dag.

Här är några som har lite siffror och sånt

Läste den här artikeln idag. De säger ungefär det jag ville säga med mitt förrförra inlägg. Med den skillnaden att de har siffror och akademisk kunskap om det som många föräldrar redan vet i magen. Läs och tyck lite vettja'.

Aniika lämnade sin syn på föräldraskapet i kommentarsfältet till förra inlägget. Jag tycker det var helt underbart det hon skrev: Att det finns andra sätt att göra det på. Och det är väl egentligen det jag vill säga. Det finns alternativ, man ska göra det som känns bra för ens egen familj. Men då måste alternativen bli hörda! Och det vore trevligt om samhället kunde premiera fler alternativ än förskola. Så heja dig, Aniika, och tack.

För övrigt vill jag bara slå ett slag för att föra över gamla inspelade videokameraband till digitalt format. OJ, vad det är roligt att titta på. Vi har skrattat, oooo:at och aaaaa:at över alla gulliga små barn. Och konstaterat att vi ser lite annorlunda ut nu...
Om ni vill ha ett tips om var man kan göra det rekommenderar jag Diginova. Ligger visserligen i Uppsala, men hon är mycket billigare och betydligt mer tjänstvillig än de jag pratat med i Stockholm. Merja kan sina grejer kan jag lova!

God söndagskväll till eder! Hoppas att söndagskvällsångesten inte är för stor.