Nienie härintill i blogglistan är en remarkabel kvinna som överlevt en flygplanskrasch och blev bränd 80% på sin kropp. Jag har fascinerats över hennes attityd och livsglädje. (Läs gärna hennes blogg.)
Men en sak har jag svårt att förstå. Hon säger att hon längtar till helgen då allt saktar ner och lugnet finns... HUR DÅ? är min fråga. Här hemma är det precis tvärtom. Helgen kommer och ALLT händer. Samtidigt.
Alltid kul saker. Men många saker.
Idag hade vi bara städa huset och träna på schemat. All möjlighet till en lugn dag. Coolt! En sån lugn lördag har vi inte haft på många veckor.
Fast just det, barnvakt till två små söta kusiner också. Och två andra kusiner sov över från igår. Och sen en extra kompis till B. Och sen sex ungdomar till för melodifestivalen...
Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR att ha dem alla här. Jag VILL ha ett hus där ungdomar och barn (och vuxna med för den delen) känner sig välkomna.
Men att allt saktar ner... Vet inte riktigt.
Och imorgon är det kyrka och familjemiddag och möte på kvällen.
Hej, måndag! Då får jag vila. ;)
5 kommentarer:
Har du läst Nies bok? Åh den är SÅ bra!
Jaaaa! Den är fantastisk! Jag lånade ut den till en svägerska i somras och bad henne faktiskt alldeles i veckan ta med den tillbaka till mig. Vill läsa den igen.
Det låter som nåt jag vill låna... :)
O ja, det vill du nog. Så fort jag fått den och läst den igen så får du låna den. (Kan finnas risk för att du måste påminna mig! ;))
Precis sådär känner jag åxå för helgen. Den är skön för att alla är hemma men hjälpes vad mycket det är. Lördagar är så fulla att jag aldrig hinner klart med allt som är förrän det är sen kväll och söndagar är faktiskt väldigt tröttsamma. Jag gillar dem, men det är minsann ingen vilodag. Tack och lov för måndag och att A och jag får vara hemma och gosa.
Kanske skulle vi rent av höras nån måndag, när vi nu båda är hemma och lufsar då? Om vi orkar...
Skicka en kommentar