Ja, ungefär så kan man sammanfatta dagen.
Dagens stress: hinna mata tre pojkar OCH få dem att städa innan 1030 för att hinna köpa lördagsgodis och kalaspresent innan vi ska hämta Olivia som sovit över hos en kompis och sen lämna Gustav hemma och sen skynda oss hem för att städa klart äta lunch slå in paket och köra Benjamin till ett kalas lämna Jakob hos kusinerna där Matilda redan var och sen åka och träna med Olivia innan kalaset är slut och sen hämta upp de andra tre igen och åka hem. DET GICK! Puh! (Samtidigt är den en känsla av tillfredsställelse när jag fixade det. Så visst stress, men i slutändan blev det braaaaa!)
Dagens harmoni: när ALLT var klart för dagen. Alla måsten avprickade och
klara - i tid. Till den grad att jag hann göra en extra grej, utan att
bli stressad! (Finns nu färdigstekta köttbullar i frysen! WOW, liksom.
Hade redan plockat fram köttfärsen, men matplanerna blev ändrade. Men
det bryr sig visst inte köttfärs om. Att planerna blev ändrade alltså.
Så det vara bara att snällt ställa sig och rulla köttbullar.) Flickorna
satt vid köksbordet och spelade spel, klippte och klistrade bilder. Ja,
fast på telefonerna och Pinetrest. ;) Alla var glada. Inget bråk, inget
tjafs, inget tjat. Bara trevligt och harmoniskt! Ett ögonblick att
spara. Ska komma ihåg hur mycket de ville sitta bredvid varandra och mig
en lördagskväll. Hur härligt det är att höra deras kommentarer till
varandra och mig.
Dagens härligt 1: att barnens syssling E från Umeå dök upp. Hon är en av världens trevligaste personer. På riktigt. Och det coola är att hela hennes familj är de andra trevligaste personerna. Och att vi sen får vara släkt med dem...det är stort! Umgås och mys. Släkten är bäst!
Dagens härligt 2: att man aldrig ska underskatta barn! (Har ni hört den förut? ;)) De vill göra om och göra rätt om de bara får möjligheten. Idag resulterade det i en egenritad bok, på helt eget initiativ, till en kompis som behövde höra några saker. Så fint, så enkelt, så fantastiskt. Det var en bok om och av kärlek, på ett barns enkla men stora sätt.
Dagens tålamodsprövningar: Tjaaa...kan väl bäst sammanfattas med mitt mantra som upprepats med sammanbitna tänder och frågetecken efter: This too shall pass!?!?!
Ibland undrar man vad man håller på med. Och hur mycket vilja det kan finnas i en liten kropp... Hjälp! Gör man någonting rätt egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar