Mission accomplished!

Skatten är bärgad. Slaget är vunnet. Fångsten är levererad. All världens orättvisa är  utplånad. Flickorna är nu ägare till Justin Bieber-biljetter!

Dramatiken var hög under de avgörande sekunderna. Skulle de få biljetter eller skulle de redan vara slut? Spänningen gick att skära med kniv.

Direktcitat: "-Mamma, jag har aldrig hört mitt hjärta slå förut. Nu kunde jag känna varje slag och HÖRA det!"

Andäktigt stod Matilda en liten bit ifrån pappan som köpte och Olivia som stod precis bredvid honom.

"-Jag stod där och bad igen och igen: "Snälla, snälla, snälla!!!" Sen gick det inte att se på Olivias ansikte om vi fått biljetterna eller inte. Hennes ögon blev bara större och större. Pappa vände sig om, först gravallvarlig. Sen gjorde han thumbs up med världens största leende. Då trodde jag att jag skulle dö."

"-Det var nästan så jag grät också. Att se tjejernas ansiktsuttryck när de förstod att de fått biljetterna... Det var värt allt. Det var obetalbart."

När de senare kom hem med skatten, nej vinsten, nej fångsten, nej BILJETTERNA så hade inte känslorna lagt sig. Det var tårar, skratt, utrop och fler tårar.

"- Jag vet inte vad jag ska känna, mamma!
- Är det alla känslor på en gång?
-....JAAAAAAA!"

"- Det känns helt overkligt! Jag vet inte vad jag ska känna. Min högsta dröm har gått i uppfyllelse. Hur ska man känna då?! Iiiiihhhhhh!!!"

Det tog flera timmar för dem att landa i detta magiska, att de ska få se Justin Bieber - på riktigt.

Jag körde dem i säng till slut (övernattningar för kvällen hos vänner var redan inplanerade). Trodde faktiskt inte att de skulle somna. Jag gav dem stränga förhållningsorder, åkte sen och hämtade barn och handlade. Efter en dryg timme ringde Matilda och sa att hon just vaknat. Olivia väckte jag (!) efter två och en halv timme! Det kan man kalla urladdning.

Men nu kan vi lugnt leva vidare. Uppdraget är slutfört. Flickorna och jag (ja, vad trodde ni, att Daniel skulle få gå? ;) ) ska gå på Justin Bieber-konsert, 24 april, kl 1900.

(Sen ska vi dessutom få gratis manikyr. En mamma i kön var mäkta imponerad över min fantastiske man, som inte bara köpte bullar till alla, utan dessutom hämtade sovsäckarna han hade i bilen för att värma några stackars frusna tonårsflickor.
"- Du är ju helt underbar. Din fru och dina flickor får komma till mig för manikyr. Här är mitt kort." Salongen ligger i Sturegallerian, så det borgar ju för lite kvalitet.
Hon var förresten inte mycket sämre hon. Hon köpte varm choklad till alla. OCH hon stod där med sin 18-årige son(!?) och dennes kompis. Är inte det lite gulligt, så säg? Jag hade nog låtit dem gå själva.
Och när vi ändå är inne på medmänsklighet måste också bagaren som sålde bullarna nämnas: Han slängde med en hel, nybakad, vetelängd och en butterkaka i påsen. Helt gratis.
Det finns hopp för mänskligheten!)

Om min telefon hade velat skicka bilden på flickorna hade ni fått se dem också. Men nu vill den inte det, så ni får tänka er det istället.