Ja, du får kanske titta en extra gång för att se att det är en alien-soldat (eller liknande, har aldrig hört talas om spelet och med tanke på hur hen ser ut hoppas jag att jag slipper se det här hemma).
Benjamin hoppade högt och gömde sig fort, fort bakom den sovande pappan i soffan. Han hann frysa till is och bli livrädd. Han såg inte att det var en pappbit förrän han tittat på den tillräckligt länge för att se att den inte rörde sig. Överhuvudtaget. Stackars skrutt!
Pappa måste komma ihåg att förvarna nästa gång han hittar en dylik varelse i fullformat på kontoret och tar hem... Snart kommer dock denna varelse vara skjuten av imaginära skott, flera gånger om. Eller agera (ofrivillig) fotbollsmålvakt. Det är olika vilka uppgifter man kan få här i livet.
Sen har min telefon vaknat ur sin "jag-tänker-inte-föra-över-några-bilder"-koma, så här kommer de ytterst glada, ytterst trötta JB-fantasterna och deras biljetter. (Nej tyvärr, vi har inga biljetter kvar att låta någon annan köpa. Det var rykande åtgång på dem i bekantsskapskretsen.)
1 kommentar:
Stort grattis!!
Skicka en kommentar