Dagens solglimt inne med ösregn utanför

Benjamins nya passion (till min stora lycka) är att läsa böcker. Under högljutt bubbeldaddaprat hämtar han en bok och sätter sig i knät och låter fram nåt som aboslut betyder: "Börja läs nu!" Och sen sitter vi där och härmar kossor, lamm, hästar (avgjort det svåraste ljudet att härma!) och grisar. Hittar han sin favoritbok ingår även struts, kameleont, näbbdjur och lunnefåglar. De hoppar vi raskt över och bläddrar till ko, hund och kattsidan. Ibland undrar man vad pekboksförfattarna tänker på!

Sen hittade vi en nalle som vi fått av Sjökvistarna i form av en nallehund. Den blev genast en favorit efter att vi lärt oss att myyyyysa med den. Han släpade runt den i hela huset och visade den alla favoritplatser: utrymmet mellan fåtöljen och bokhyllan, utrymmet mellan spjälsängen och fåtöljen där. Att klämma sig in där, och även under trappan, är jättespännande. Ännu roligare blir det när mamma frågar "Var är Benjamin?" ungefär tio gånger och sen ger han sig till känna med busglittriga ögon och ett leende som smittar alla.

Efter det hittade han ett papper och en penna. Det fascinerar mig fortfarande att barn kan lära sig saker utan att jag/nån egentligen visat dem. Minsann om han inte sitter där och ritar med pennan fram och tillbaka. Vem visste att han kunde det? Så nu har vi Benjamins första teckning. Väldigt expressiv. Och så oväntat med ett hål i mitten. Jag undrar hur han tänkte då. Absolut en framtida konstnär.

Lyckliga är vi mammor (och pappor för all del) som får vara med våra små telningar. Andra intressen och jobb i all ära, men att sitta på mattan med sin ettåring och se och höra hur han trivs och älskar livet är det inget som slår.