Ett lååååångt svar till alla underbara kommenterare!

Eftersom jag inte skrev nåt igår kommer här ett lååååångt svar  på alla kommentarer jag faktiskt fick här på sidan. (Kommer på precis nu att jag fick fler kommentarer på min FB, men de var liknande dessa. Så även om FB-kommenterarna är personligen omnämnde här, så kan ni vara trygga med att jag har läst och uppskattat alla kommentarer!)

Klasse Banan (jag anar vem du är…):Jag håller nog med, utan att ha tittat på länken, att de försöker omforma samhället efter sina egna värderingar. Är det inte vad vi alla ”vill”. ;) Men det skulle vara väldigt befriande att höra ”den vanlige svenskens” (vem det nu är), lite oftare. Hur kan sådana komma fram i detta mediebrus?

Huruvida många politiker är psykopater och drivs av maktlystnad låter jag dig säga. Har ingen aning om det. Men att de måste hålla sig väl med tredje statsmakten – ja! Hur ska de annars komma ut med sina idéer – att omforma samhället efter…

Tack för påhejningen!

Kristin: Tack för att du ställer upp. ;) Tycker som sagt att det är lite läskigt att lägga ut sånt här. Har aldrig gjort det förr.

Men jo, det måste ju vara pengarna det handlar om. Jag är inte insatt i nationalekonomi och sånt, men ”allt” syftar väl ändå till att barnen ska in på förskola så föräldrarna kan jobba och så betala skatt.

Dock har jag för mig att jag sett en uträkning på hur mycket en mamma och en pappa måste tjäna för att det ska vara lönsamt att barnen går på förskola (den faktiska kostnaden alltså). Och det var en del pengar som de skulle tjäna. Så mycket tjänar långt ifrån alla. Så vad är då poängen liksom? Men det måste vara den poäng de är ute efter iaf. Sen skyler de över det med nån idiotisk kommentar som att barn kommer lyckas bättre i skolan. Pyttsan, säger jag bara.

Anja: Spännande! Om du nånsin hittar den igen: LÄNKA. Det skulle vara jättespännande att läsa. Och du, du är sannerligen i en helt annan klass än oss andra! Tänk vad du kommer ha kommit långt i tålamodets och accepterandets konst! Du ÄR fantastisk på det sätt du hanterar din situation. Heja dig! (Även om ett sånt uttalande knappast räcker när du måste vila efter att ha stått upp… <3 p="">

Louise: ABSOLUT! Tänk vilket tabu det är. (Nästan som att inte vilja/kunna amma! ;)) Och det är ju fruktansvärt att det är tabu. Man måste få tala om sådana viktiga känslor också. Om jag inte skulle kunna ventilera sånt, skulle jag gå sönder!

Men spontant skulle man ju vilja undersöka vad det är som gör att de inte kan/förmår/vill. En tanke (obs! bara en tanke) skulle ju kunna vara att man inte vet nåt annat. Man har lagt så mycket energi och förmåga på arbetet och fått så mycket ”belöning” där, att man inte vet var man ska ta vägen när ”ingen” runt omkring belönar att man lyckades mata ett-åringen med ekologiska potatisar och likadant kött. I alla fall tre tuggor. Resten spottade han/hon ut!

Åh, det känns som ett nytt blogginlägg börjar ta form. ;)

Villeosagamamman (behöver inte du byta namn förresten?;)): Ja, precis! Så därför välkomnar jag debatt. Det blir lite roligare då. Om alla håller en god ton, som det så vackert heter.

Annars kan jag bara säga att jag tackar för dina klara insikter här. Vi tycker tydligen lika. :P Tack för att du formulerat dem så bra. Det är sånt jag behöver.

Anna Linda: Du vet var du kan försörja dig om ni flyttar söderut igen! Och kanske ska vi alla börja prata zulu. Verkar vara lösningen på mycket.

Viola: Jag kan också förstå var S kommer ifrån. De är ju de som format Sverige till stor del. Och jag förstår alla dessa kvinnor också.

Det du skriver får mig att tänka på en mamma jag mötte när våra två äldsta gick på Kyrkans Barntimmar. Hon hade sin äldsta flicka där och var hemma med sin bebis. När jag svarade att jag var hemmamamma kunde jag bokstavligen se hur hennes hjärna var tvungen att stanna upp och långsamt hitta nya vägar för att förstå vad jag faktiskt svarat. Det här var innan hollywoodska hemmafruar ska tilläggas.

Hon hade ALDRIG hört talas om att det alternativet ens skulle kunna finnas. Det var precis som att jag svarat att jag egentligen bor på Mars. Har aldrig stött på den tydliga reaktionen varken förr eller senare. När vi senare umgicks hemma hos varandra och lärde känna varandra lite mer förstod jag varför hennes direkta kommentar var: ”Det skulle jag aldrig kunna vara!” En alldeles nyinköpt villa med en sproilans ny bil utanför. Och alla semesterresor långt bort. Såklart det inte skulle kunna gå att bara hoppa av och bara vara hemma.

Jag och min man hade hört talas om det här alternativet, hela våra liv, så vi hade från början planerat med det. Vi hade inte en nyinköpt villa eller en sproilans ny bil heller.  Och semesterresor långt bort…fanns liksom inte riktigt på kartan.

Jag säger nu inte att villa, ny bil och semster är fel. Tvärtom. Vad härligt och alldeles fantastikt roligt! Men för att få allt det finns ändå något man måste betala. Tid! Och barn tar tid, vare sig man vill eller inte. Trots detta har dygnet fortfarande bara 24 h. Vill man ha allt det där OCH barn, måste någon annan ta hand om dina barn. Så lätt är det i Sverige.

Men om ingen har talat om, diskuterat, visat att det finns ett alternativ, vad ska man då göra? Göra som man blivit lärd av samhället såklart: Ut och jobba, barnen på förskola, få lön, betala skatt till samhället. Och sen fortsätta så.

Man kan inte lösa de här stackars föräldrarnas problem med att säga; ryck upp dig. Det sitter på ett djupare plan än så. Man måste komma till insikt om vilka värderingar som är viktiga för just sig själv. Och det kanske är där svaret ligger. Vilka värderingar är viktiga för DIG? Åh, ett till blogginlägg kanske? Vem vet jag kanske blir en debattör till slut. Hahaha!

TACK för att du orkat läsa ända hit! Och för alla era insiktsfulla kommentarer. Fortsätt gärna nedan att kommentera mera. Det verkar ju som vi ”normala” svenskar har både ett och annat att säga i frågan. Som journalisterna och politikerna inte verkar veta om. Ska vi tala om det för dem? :P