I'm walking on sunshine!

Det är inte klokt vad solen har för inverkan en vanlig onsdag i februari. Och plusgrader. Och fågelkvitter. Och en helt blå himmel. Jag kände mig helt förvandlad, inombords. Plötsligt fanns hopp om våren, ljusare tider, varmare tider,  enklare tider. Åh, vad det var underbart! Det här en härlig känsla att gå på solsken. ;)

Plötsligt gjorde det inget att åka till pulkabacken. Det var rent av en fröjd. Det var så varmt att vissa jackor och mössor gled av. Det gick inte att ha dem på sig. HURRA! Lite kompisar till barnen på det och det är en höjdardag!

Benjamin följde med grannarna till Sundsta(?)/Siggesta(?) gård. (Minns inte vad det hette.) De hade en fantastisk förmiddag där. Med både skridskor och pulkaåkning. Japp, han kan åka utan stol eller träbock nu. "Jag åker jättefort fram nu, mamma!"

Rapporten från England, där Daniel och Olivia befinner sig, är endast positiv den med.

Lägg på lite "livsåskådningsprat" i grannens hall mitt bland alla barn och matos = en underbar dag! Fler sådana tack.

(Och om jag nånsin måste flytta härifrån, måste jag ta med mig våra vägg-i-vägg-grannar! Det går inte annars. Hur skulle jag/vi överleva annars?)

Kompisar!

Skulle ni våga mopsa upp er mot det här gänget, eller?