Eftersom veckan varit lika lång för de hemmavarande, idag friska, barnen skrapade jag ändå ihop mig och tog oss till affären. Att gå till affären ger ändå miljöombyte och andra vyer än sina egna väggar. Dessutom får barnet nåt annat än det närmast befintliga syskonet att tänka på. Och det behövdes verkligen idag!
Framme vid grönsakerna stod Benjamin kvar vid vagnen medan jag och lillebror sprang runt och hämtade grejer. Precis i lagom höjd för B har ica-handlaren (eller mer troligt hans personal) satt upp tryckt well-papp med käcka slogans på. När vi kommer tillbaka med lök och potatis frågar Benjamin om det är "n" och "u" som står där och pekar. Ja, absolut är det det. Pröva läsa det. Jag tror du kan.
Så hör jag honom ljuda "nnnn-uuuu. NU!" Vi har prövat några ord hemma vid köksbordet förut, så jag vet att han kan ljuda sig igenom några ord. Men han har aldrig "sett"/visat intresse för bokstäver och ord ute någonstans. Han har aldrig märkt att det står saker med bokstäver runtomkring honom.
Med en liten begynnande aning ber jag honom läsa nästa ord medan vi hämtar paprika. Vi springer iväg och kommer tillbaka en liten stund senare.
- Står det "är", mamma?
- JA! Du kan, du kan! Se om du kan ta nästa ord också?
Det här upprepar sig tills alla orden är ljudade och lästa! Allihop!
Glädjen, lyckan och stoltheten var TOTAL bland grönsakerna. Vi kramades och jublade högt. (Verkade som medkonsumenterna inte var vana vid sådana glädjeyttringar vid grapefrukten...)
Min son knäckte precis läskoden! Här och nu! Och jag var med!
Det kvillrade i oss alla. Han hade läst sin första mening, helt på egen hand. På helt eget initiativ.
Man vet aldrig när man möter lycka i vardagen. Eller i grönsaksdisken.
5 kommentarer:
Jag tror att dagen när jag förstod att V löst koden är min stoltaste dag hittills. Ren lycka!
Wow, va kul!! jättehärligt att läsa :D
Underbart!
Ja en sån lycka det är!!
Grattis :) Underbart var ordet!
Skicka en kommentar